Hidden - svensk version-

Kapitel 8

Jag vänder mig långsamt om och möter ögonen av Harry när han går över gatan. Ett flin är på målat på hans läppar när han går upp till mig.

Jag spänner käken. "Hej." säger jag kallt.

"Vad gör du här ensam?" hans ton är hånande.

Jag krossar min armar över bröstet. "Jag behöver inte ditt skit just  nu," säger jag. "Så om du kunde lämna mig nu hade det varit idealiskt."

"Harry's flin blir större. "Var är Dr.Pojkvän?" frågar han mig, ignorerar mig.

"Han är en assistent." ryter jag. Jag spänner käken när jag har skadat mitt eget fall.

"Juste, hur kunde jag glömma." Harry's blick hånar mig.

"Juste," härmar jag hans röst. "Lämna mig ensam, snälla."

"Någonting säger mig att du behöver en skjuss hem, Rosie."

Jag spänner mig. "Kalla mig inte det."

"Vad? Rosie? Eller föredrar du Rosalie?" Såklart vet han om mitt hela namn. Fan för att han har min fil.

"Sluta." säger jag.

"Jag gillar personligen 'Rosie.'"

"Gå."

"Kom igen, Rosie., jag ger dig en skjuss. Men det betyder att du är skyldig mig en."

"Jag åker inte med dig hem."

"Okej, men vem är din skjuss då?"

"Zayn." ljuger jag.

"Bullshit." säger Harry. Zayn hade inte kunnat hämta dig."

"Varför inte?"

"Han är.... " Han tystnar, bryter ögononkontakt. "Han är upptagen." Hans uppträdande ändras. Jag lutar huvudet, nyfickenhet bygger upp inom mig.

"Hur vet du änns att jag behöver en skjuss?" svarar jag skarpt.

Harry tittar tillbaka på mig, flinande. "Jag kan se det."

Jag fnyser.

"Kom igen," säger han, vänder för att korsa gatan. När jag inte rör mig, kollar han tillbaka över hans axel. "Eller kan du stanna ute här i kylan."

"Jag vet att mina alternativ är begränsade och jag kväver hellre mig själv med Mike's M&M's än att spändera tid med Harry, men jag himlar med ögonen och korsar gatan i alla fall.

Han ler halft när han ser mig följa efter honom. Vi går till perkeringsplatsen tilll baren och stannar vid en eligant Sedan. Harry låser upp den och jag går in i passargerar sätet, kollar ut genom fönstret när han startar motorn.

Hans fordon är överrakande städat, med den nya bil doften kvar. En tröja ligger på passagerar sätet och Harry kastar bak den.

"Så, låt mig gissa," säger Harry när han backar ut från parkeringsplatsen. "Doktor Boy gjorde slut."

Jag himmlar med ögonen. "Fel."

"Eller lämnade han dig i mitten av middagen? Jäklar, det är hjärtlöst."  Han flinar åt min spända käke.

"Det vet väll du."

"Jag är stött," säger han falskt sårad. "Du tror jag är hjärtlös?"

"Ja, med hänsyn till den första gången vi träffades då du sa att jag skulle hålla ljudet nere när jag inte änns gjorde några." biter jag tillbaka.