Kapitel 40

142 4 4
                                    

(A/N) - Jag är jätteledsen att jag inte skrev ett kapitel innan jag åkte igen men jag kände helt enkelt inte för det. Jag hade ingen motivation till att skriva och jag vill inte ha detta som något jag måste göra utan något jag vill göra. Jag hoppas ni förstår i alla fall ^^

Imorgon börjar skolan :(((((( för mig. Om ni börjar senare så är jag väldigt avundsjuk på er.... haha.

Hoppas ni gillar kapitlet!


"Var säker på att du tar med en fin klänning eller något i fall vi går ut på middag", säger min mamma i telefonen. "Där är ett nytt Thai ställe vi vill prova. Låter Thai bra? Kanske på Lördag kväll?"

"Visst," säger jag och drar en hand genom mitt hår. "Thai låter bra."

"Bra, Har du dubbelkollat att du har allting. Vill inte att du ska lämna något."

"Jag har allt, mamma", säger jag genom telefonen och drar igen min resväska.

"Hur lång tid tar ditt flyg?"

"Runt..." Jag kollar på flyginformationen. "Fem timmar och fyrtio minuter."

"Åh, det är inte så långt. Du är här vid middagstid."

"Ja", säger jag. "Jag borde gå nu. Jag ser dig om några timmar."

"Okej. Vi ses snart!"

Jag lägger på och drar ut min väska ur lägenheten, ut i korridoren. Jag låser dörren och drar en hårslinga bakom örat.

Det är fredag morgon, och jag tar ledigt från jobbet idag  för att flyga till New York. Jag är lite nervös för att se min syster, men jag för skita i det. Jag kan inte gömma från henne för alltid.

"Rose?"

Jag vänder mig om och möter Harrys ögon medan han stiger ut ur sin lägenhet, en jacka slängd över hans arm. Han är i sina jobbkläder, de vita ärmarna av hans skjorta är upprullade till hans armbågar.

"Hej", säger jag.

"Ska någonstans?"

"Uh, ja." Jag lägger mina händer i mina bakfickor. "Jag flyger till New York för helgen."

Harrys ögonbryn åker upp. "Verkligen?"

Jag nickar. "Ja, min mamma vill att jag ska."

"Det är nog bra, att du åker", säger han.

"Varför?"

"Jag planerade att prata med...Alec denna helgen och det är bra om du inte är här i fall att..." I fall att han bestämmer sig för att skicka folk att plundra min lägenhet igen.

"Åh, visst", säger jag och Harry nickar, hans blick flyttas till golvet.

Vi går till hissen, tystnad faller över oss. Detta är en sådan udda naturlig situation vi är i, när vi inte bråkar. Jag kan inte klaga över det, även om denna vapenvila vi har täcker över min ensamhet som jag har känt sedan Aaron och jag gjorde slut, även om Aaron var en oacceptabel skithög.

Det har gått några dagar nu, och han har praktiskt taget blåst upp min mobil med samtal, röstmeddelanden och meddelanden. Först var de bara ursäktande och ledsna, men sen långsamt ändrades dem till arga och fyllda med hämnd. Jag går emellan att blocka hans nummer eller inte, men jag glömmer hela tiden. Packa och förberedda mig för denna lilla resan har varit det enda  som jag har tänkt på.

"När kommer du tillbaka?"

Jag ser upp på Harry. Hissdörrarna öppnas och vi stiger ut i lobbyn tillsammans.

"Söndag kväll", svarar jag. "Jag kommer till jobbet på måndag."

Harry nickar. "Hmm."

Vi slutar gå vid min bil och Harry hjälper mig med mina väskor. Jag beundrar han små tatueringar på hans underarmar medan han stänger luckan, vänder sig tillbaka mot mig.

"Tack", säger jag. "Ha kul inte jobba."

Han himlar med ögonen och jag skrattar. "Jag jobbar faktiskt", protesterar han och det är min tur att himla med ögonen.

"Du jobbar på sätt att irritera skiten ur mig", retar jag och hann ryker på axlarna. Vi skrattar igen.

Det kommer kännas konstigt att inte se Harry för en hel helg; jag tror inte det har hänt sen jag flyttade till Portland. Med han som min granne och min kollega, knappt en dag har gått utan vi inte sätt varandra, på ett sett eller ett annat.

Och nu, kan jag inte säga att jag stör mig så mycket på det.

"Kommer du att se din syster?" frågar Harry, hans ton mer seriös.

Jag harklar mig och tittar bort från honom. "Ja", säger jag tyst.

Harry gräver ner sin hand i hans ficka och tar upp en penna innan han strävar efter min hand och skriver ner något på den.

Jag ser på förvirrat när han släpper min hand och lägger tillbaka pennan i hans ficka. Jag ser på min handflata. Sju snyggt skrivna siffror är skrivna på den.

"Om du vill prata, bara ring mig", säger han och rycker på axlarna.

Jag ler. "Tack", säger jag.

"Det är vad vänner är till för", säger han och ler halvt.

Jag ler tillbaka. "Ja", säger jag.

Jag kollar tiden på min mobil. "Mitt flyg går om en timme, jag borde nog gå nu."

Harry nickar. "Ha en trevlig resa", säger han medan han vänder sig om och går till sin egna bil, parkerad några rader ner.

"Hejdå", ropar jag efter honom. Han lyfter sin hand i en vinkning, ett leende målat på hans rosiga rosa läppar, vinden blåser hans hår bakåt lite.

Jag ser tillbaka ner på de sju siffrorna i min hans och gör en plan att ringa honom så fort jag landar i New York.

Resten av morgon verkar gå förbi väldigt snabbt medan jag checkar in mig själv och hittar fram till min gate. Jag sätter mig ner och suckar, sätter upp mitt hår i en hästsvans.

"Flyg 909  till LaGuardia flygplats i New York, ombordstigning nu."

Jag ställer mig upp, samlar ihop min väska och mitt boarding pass. Detta är det, jag åker hem för att möta min familj. Förutom min oro att träffa Elizabeth, sprakar spänning upp inom mig för att gå tillbaka till New York.

Jag står i kö och är snart på plats på min plats i flygplanet, kollar ut genom fönstret på startbanan. Min mobil burrar till i mitt knä.

Jag grimaserar åt Aarons ID.

Vad mer kan han begära från mig? Han var en hemskt pojkvän och han förväntar sig att jag ska prata med honom.

Jag trycket argt på ignorera och stänger av min mobil. Hur vågar han? Jag höll ihop med honom mycket längre än vad jag borde ha gjort, jag ser det nu. Han är en självisk idiot som inte förtjänar någon.

Någon sätter sig bredvid mig och jag drar mina saker närmre mig. Jag tänker att redigera ett manuskript Mr.Greenman delade ut till mig härom dagen och kanske sova denna flygturen.

Personen som sitter bredvid slår till min armbåge som olyckshändelse, och jag vänder mig om för att säga förlåt när min hals blir torr.

"Zayn?"

-------------

Hoppas ni gillade det, rösta och kommentera gärna ^^

//H<3

Hidden - svensk version-Where stories live. Discover now