Hidden - svensk version-

Kapitel 36

Jag ser på Harry förvirrat. "Va?"

Harry korsar sina armar över hans bröst. "I organisationen, jobbar jag närmast med Zayn, Louis, Niall och Liam. Det har gått två år nu, och där har varit mer än en gång vi har tänkt på att göra uppror."

Jag blinkar. "Uppror?"

"Om vi kan vända oss mot Alec, kanske han backar och låter oss gå utan ett spår. Vi kommer inte sätta dit honom om inte han sätter dit oss." Harry suckar. "Men där är alltid en idiot som inte är med på idén."

"Vem?"

"Leigh-Anne." Harry himlar med ögonen.

Jag ser ner i mitt knä. "Varför blev du inblandad med dessa personerna?" frågar jag.

Harry stelnar till. "Det var en skitperiod i mitt liv", säger han. "Och jag hade inget val."

Min mobil börjar plötsligt ringa och skrämmer oss båda.

Jag tar mobilen mot mitt öra och svarar. "Hallå?"

"Rose! Rose, Rose, Rosalie", sluddrar Aaron i andra änden.

"Aaron, är du full?" frågar jag, rynkar ihop ögonbrynen.

"Nej, nej det är jag iiiinte," säger han och brister sedan ut i skratt.

"Du sa till mig att du var på jobbet."

"Jag säger alltid till dig att jag är på jobbet."

Ouch.

"Så du har ljugit för mig?" jag höjer rösten och Harry ser på mig förvirrat.

"Nej, du har bara varit lättlurad", säger han och lägger på, ilska rinner genom mig.

Min hud är varm av ilska medan jag tar lugnande andetag som egentligen inte gör så mycket för att lugna ner mig. Hela denna tiden, har han ljugit för mig.

"Jävel."

Jag ser över på Harry. För en stund, hade jag glömt att han var här. Hans korta påstående bryter mitt tåg av ilska och jag tror aldrig jag har varit såhär glad över att Harry är bredvid mig.

Harry tar ut något från hans ficka och jag nästan skrattar och gråter samtidigt när jag ser att det är en Snickers.

"Har du med dem överallt?" frågar jag.

"Typ", säger han, öppnar den bryter av halva till mig. "De håller mina stress nivåer nere." Han ser på mig. "Olikt dig."

Jag himlar med ögonen, håller inne ett skratt.

Vi äter vår choklad i tystnad, ser ut över staden.

"Vad ska du göra?" frågar Harry mig.

Jag rycker på axlarna. "Jag kommer att behöva prata med honom, det är säkert." Jag rynkar på näsan.

Harry ser på mig en liten stund längre innan han kollar ner och reser sig från bänken. "Lunchrasten är över om fem", säger han.

Jag nickar och ställer mig upp, följer honom ner för trapporna och tillbaka in i hissen. Detta är en av de ända gångerna Harry och jag har en civiliserad konversation--tja, kanske inte innehållet var så civiliserat, men vi förolämpade inte varandra i alla fall.

Jag dör för att få veta varför Harry började jobba för Alec, men jag kan inte snoka. Jag har snokat så mycket redan, och jag vet att om jag gräver lite djupare nu, kommer Harry bara bli arg. Jag skyller inte på honom.

Vi går tillbaka in i kontorskomplexet, jag sätter mig ner vid mitt skrivbord. Jag ser att jag har ett röstmeddelande på min telefon och jag tar upp luren.