Hidden - svensk version-

Kapitel 2

Jag går in i hissen och försöker att trycka på knappen upp till min våning och lyckas tillslut med fullpackade påsar från affären att göra det. Det är söndag och i morgon börjar jag mitt nya jobb. Jag har varit nervös hela dagen och oroat mig om intrycket jag kommer att göra imorgon. Detta är det första seriösa jobb jag har fått och jag kan inte strula till det.

Tro inte fel, jag är väldigt exalterad för detta jobbet såklart. Jag har tänkt på detta jobbet genom hela high school och collage och nu, fick jag det äntligen. Jag undrar hur mina kollegor är. Jag hoppas jag får några vänner där. Jag gillar att ha många folk att prata med. Förhoppningsvis kan jag prata med några som jobbar där.

Hissen plingar till på min våning och jag stiger ut, mina armar värker från att har burit de tunga påsarna. Jag har svårt att få in nyckeln i låset och råkar tappa nycklarna på golvet. ”Fantastiskt.” muttrar jag. Jag ska böja mig ner för att ta dem men en hand kommer in i mitt synfält och tar nyklarna innan jag hinner. Jag reser mig upp och ser en kille med mörk bruna ögon och ett snällt ansiktsuttryck. ”Du tappade dessa.” säger han och ler mot mig. ”Tack.” säger jag. ”Det var snällt.” ”Inga problem.” svarar han. ”Jag heter Liam.”

”Rose.”

”Har du flyttat in här?” han pekar med handen mot min lägenhet. ”Ja, igår.” Jag pausar. ”Bor du i denna byggnaden?” Liam skrattar och skakar på huvudet. ”Nej, men jag har en kompis som gör.” svara han. ”Oh.” Jag nickar. ”Ha en trevlig kväll.” säger han och ler. ”Du också”

Han vänder sig om och går ner genom korridoren.

”Vänta.” säger jag och drar ihop mina ögonbryn. Liam vänder sig om och tittar på mig och väntar på att jag ska fortsätta. ”Är du vän med Harry?” frågar jag. ”Yep” svarar Liam. ”Har du träffat honom?” ”Tyvärr.” svara jag och Liam skrattar. ”Oh, var han jobbig?” ”Nä, han var bara väldigt väldigt taskig. Jag skiftar lite på påsarna i mina armar. ”Det är Harry.” säger Liam och skrattar lätt. Han säger det så lätt, som om det inte var någonting. Jag undrar om Harry var så taskig mot honom när de träffades så som han var (och fortfarande är) mot mig.

Plötsligt öppnas dörren till Harry's lägenhet och han stiger ut. Han har på sig en vit tröja, mörka jeans och kängor. ”Varför i helvete tar det så lång tid?” ryter han mot Liam och kollar seden på mig. Han säger ingenting för att bekräfta min närvaro. ”Inget, bara hjälpte Rose med sina nycklar.” svarar Liam utan att visa effekt av att Harry var så taskigt återigen. ”Skynda dig.” muttrar Harry. ”Vi har jobb att göra.” ”Okej,” säger Liam ”Det var kul att ha träffat dig Rose.” säger han och ler mot mig igen. ”Du också.” säger jag och tittar sedan på Harry. Han himlar med ögonen åt våra vänliga fraser och slänger igen dörren så fort Liam har gått in. Jag fortsätter tänkta på varför Harry är så taskig. Hur kan han vara vän med Liam som verkar vara så snäll och vänlig? Jag sätter varorna på plats i köket, fotfarande irriterad över Harry's beteende. Vad gjorde jag mot honom som gjorde att han blev så ilsken?