Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel 15. Chiwawan

"Vad hände Alexia?" Frågade hon oroligt.

Mina ögon började tåras och fick allt att bli helt suddigt. Jag orkar verkligen inte mer, det gör jag verkligen inte. Jag satte mig ner i soffan och drog mina fingrar genom mitt hå, medan jag lät mina kinder dränkas av mina tårar. Balto kom direkt och satte sig med huvudet mot mina knän. Jag klappade honom på huvudet och pussa honom på nosen.

"Tack Balto" sa jag och snyftade.

Ally kom och satte sig bredvid mig. Hon torkade bort mina tårar och jag kramade direkt om henne. Jag grät mot hennes axel och hon höll om mig. Hennes hand strök mitt hår och vaggade mig. Hon är verkligen den enda jag kan prata med här. Eller ja, förutom Balto då. Han har verkligen varit mycket med mig på sistone. Sen det med Karin hände.

"Schh, lugna dig" viskade hon lugnande.

"Vad är det för fel på mig? Varför gör jag om samma misstag om och om igen? Jag borde bara ha tagit chansen att stanna hemma när jag hade den..." grät jag.

Jag borde bara ha stannat hemma. Han gav mig den chansen, och jag tog den inte. Min dumma nyfikenhet sätter mig alltid i trubbel. Nu kommer jag antagligen aldrig komma hem igen. Jag hade chansen men sumpa den. Hade jag kunnat så hade jag åkt hem nu direkt, men det kan jag inte.

"Det är inget fel på dig Alexia, Lukas är bara.... ja, speciell"

Speciell? Skulle säga att han är mer än det, men tror speciell funkar bättre. Han är liksom värre än Kayla när hon har sin period. Då är det illa kan jag säga. Hon är helt galen och ändras 8-10 gånger på knappt 1 minut. Jag kan stå ut med henne eftersom hon är min bästa vän för alltid och evigt, men jag vet inte hur länge jag kan klara av honom mer.

Varför ska jag ens vara här? Han vill ju uppenbarligen inte ha mig här. Då kan han väl bara köra hem mig igen eller? Jag vet inte vad jag tänkte på när jag sa nej till att stanna hemma. Jag vill inte vara här, jag mår inte bra av att vara här. Varför måste jag vara så dum att jag ville stanna kvar? Jag vill hem och bara glömma allt det här. Inget bra har kommit ut av att jag skulle stanna här.

"Jag behöver frisk luft" mumlade jag tyst efter en stund och ställde mig upp.

Direkt när jag ställde mig upp, ställde sig Balto upp och gick mot dörren. Där satte han sig och kollade på mig.

"Ska jag följa med dig?" Frågade hon och satte sig upp.

"Nej tack, jag vill vara lite själv" log jag vänligt mot henne.

Hon nickade förstående och jag gick mot Balto och dörren. Jag klappade honom på huvudet och sa till honom att stanna. Just nu vill jag vara helt själv, rensa mina tankar och bara försöka glömma detta. Det är bara för jobbigt just nu att vara med folk. Jag vill bara att det ska vara jag och stjärnhimlen just nu.

Stjärnorna var så vackra idag och täckte hela himlen. Månen var full och lyste upp himlen lite extra. En sval bris fläktade mig i ansiktet. Trädens sus är rätt avslappnade, jag blundade och bara njöt av nattens underbara musik. Syrsor som låter, en uggla som hoar då och då, jag kan även höra en varg yla lite svagt. Bara jag är här så är jag säker från dom.

När jag öppnade ögonen igen kollade jag ut genom grinden, ut till den nu skräckinjagande skogen. Den är magisk och otroligt vacker på dagen. Men så fort solen har gått ner, är den kuslig och skrämmande. Jag får kalla kårar av att bara tänka på det. För att jag skulle slippa tänka på det mer, kollade jag upp på himlen igen. Den är mycket finare att kolla på än en skog som bara får mig att vilja lägga svansen mellan bena och pysa iväg.

"Hittar du chiwawan?"

Jag vände mig hastigt om och möttes av Lukas. Han satte sig bredvid mig och jag kollade direkt bort. Inte en chans att jag tänker kolla på honom, eller ens prata med honom. Jag tänker låtsas som om han inte finns. Även om jag hörde honom sucka tungt, bryr jag mig inte. När hans varma hand lass mjukt mot min kind, slog jag bara bort den och vred på mig med ryggen mot honom.