Kapitel 1

855 18 2
                                    


EN VIKTIG SAK!! Kapitlen kommer bli bättre längre in i berättelsen ni kommer märka det. Detta är min allra första berättelse så det är därför den är så otydlig och tråkig i början.

🌼Emma Perspektiv🌼

Min sköna sömn blev avbruten av ett konstant vibrerande från min mobil som låg på nattygsbordet. Jag suckade som jag sträckte ut handen och drog ur laddaren. Jag kisade mina ögon emot det starka ljust innan jag svarade på samtalet. "Ah hallå?' Frågade jag med en grötig röst efter min sömn. "Vart är du?" Det var Catrin som ringde.

Jag kollade mig om i mitt rum och ut genom fönstret innan jag svarade henne. "Hemma vadå då?" Hon skrattade svagt, vilket fick mig att rynka ihop mina ögonbryn. "Det är skola idag, klockan är snart åtta." Tjutet från att hon hade lagt på rang i mina öron. Självklart så var det måndag och inte söndag.

"Vitto!" Jag flög upp ur sängen och slet upp min garderobsdörr, tur som är hade jag redan bestämt kläder dagen innan, så jag visste vad jag skulle ha på mig. Jag skyndade mig till toaletten och gjorde vad jag behövde. Jag tvättade ansiktet. Jag bestämde mig för att inte använda smink då jag inte hann det idag. Jag borstade hastigt igenom mitt hår.

Jag tog min tandborste och pluttade på lite tandkräm, frukost är inget jag äter en vardagsmorgon så jag satte på mig mina skor och skinnjacka, innan jag lämnade lägenheten. Jag skyndade mig ner för trapporna och ut genom porten. Jag skyndade mig fram till min moped när jag insåg att nycklarna var kvar uppe i lägenheten, så jag fick springa upp igen.


Jag skyndade till mitt skåp och lade in min skateboard och tog ut Engelska grejorna. Jag sprang till klassrummet och öppnade dörren.  "Emma du är sen" sade den hyfsat unga kvinnan Johanna vår engelska lärare "Jag vet" mumlade jag och slog mig ner bredvid en kille i min klass som alltid luktar för jävla gott. Efter lektionen mötte jag upp Cattis utanför hennes klassrum och sen gick vi mot våra skåp tillsammans då våra skåp låg precis jämte varandra.

"Skulle du med till mig sen efter skolan?" frågade Cattis och lade in sin mapp och tog ut en ny,
"Ja det kan jag väl, jag har ju ändå inget att göra i kväll förutom att jag måste plugga engelska"Svarade jag henne och ryckte på axlarna. Engelska har alltid varit ett svårt ämne för mig enda sedan grundskolan, och jag blir inte direkt bättre på det.

"Ska Filippa också med?" Lade jag till och smällde igen skåpet efter ha tagit ut mina biologi grejer. "Ja, Jag hade tänkt det." svarade hon och vi gick ner mot där Filippa hade sitt skåp, när vi kom fram såg vi henne stå vid sitt skåp med mobilen mot örat.  Man kunde tydligt se att hon hade gråtigt. Vi väntade tills hon hade lagt på samtalet, jag och Cattis gav varandra oroliga blickar. "Vad är det Filippa?" Frågade jag henne när hon lade ner mobilen i fickan.

"Jag fick reda i går kväll att jag var adopterad"Sa hon med gråten i halsen. Min haka åkte ner till golvet och både jag och Cattis stirrade på henne. "What?" Sade jag och Cattis i mun på varandra, folk i korridoren kollade konstigt på oss men vi brydde oss inte då våran bästa vän var mycket mer viktigare.

"Ja och mina riktiga föräldrar bor i  Stockholm"sade hon och kollade ner i marken                                                        "VA?! Du får inte flytta upp dit!" gormade Cattis och jag nickade, "Fan heller att du lämnar kvar oss här i tråkiga Borås" sade jag och hon skrattade, "Jag kan inte göra speciellt mycket åt det" sade hon och torkade bort dem tårar som höll på att torka på hennes kinder. "Vi följer med."Sa Cattis bestämt och korsade armarna över bröstet. "Jag vet inte, jag ska träffa mina "riktiga" föräldrar i helgen"Sa Filippa och uckade och drog bak håret då det hänge framför hennes ögon. "Okej....men vet du vad dem heter?"Frågade jag och pillade med tröjärmen, hon suckade och man såg att hon tänkte efter.

"Ja...min "mamma" heter Cecilia och min "pappa" heter Magnus." Sa hon

"Heter inte han där Fredriks föräldrar det föräldrar det?" Sa Cattis,  och både jag och filippa kollade underligt på henne, "Ja han i The Fooo eller vad dem nu heter" sade hon och filippa gav ifrån sig ett aha ljud, "Ett, han heter Felix, två, Ja det gör dem" sade hon och Cattis suckade "Jaja skitsamma" mumlade hon och sparkade till Ludwig om gick förbi o, hon och han är kinda på g men ingen vet riktigt hundra om dem är det. "Och jag är lite förvånad att du kunde det" lade Filippa till och jag krattade till. "Well efterom du har världen största crush på honom å vet jag rätt mycket om honom"sade hon och vi alla började skratta.

King Of The RadioDär berättelser lever. Upptäck nu