Elins perspektiv:
Jag höll på att bli galen, jag hade testat alla möjliga sätt att få tag på Oscar de senaste dygnen men han hade bara stängt mig ute. Han ville inte prata med mig och det hade jag all förståelse för, men han kunde i alla fall ha lyft på luren och svarat i alla fall en av de femtiotremiljoner gångerna jag hade försökt att få kontakt med honom. Att ringa de andra killarna hade jag börjat spåna på men jag kände att det nästan blev lite utnyttjande samt att jag inte hade någon större lust att föra någon konversation tillsammans med dem heller. De hade säkert fått höra allt från Oscars synvinkel och inte tagit reda på någon fakta utan direkt börjat tänka dömande tankar om mig. Omar hade nog ingen chans att övertyga dem att Oscars ord inte var sann. Han hade inte den rollen i gruppen så att säga.
Frustrerat började jag bläddra bland mina telefonkontakter, skulle jag lyfta luren och ringa Matilda? Skulle jag berätta för henne precis hur jag kände och sedan säga hejdå? Eller skulle jag ringa och fråga om hon ville hitta på något så som att titta på en film, shoppa eller bara gå en promenad? Skulle jag erbjuda mig att följa med henne till fotbollsplanen och titta på när hon spelade, kanske kunde hon lära mig att spela lika bra som henne? Det kändes inte rätt, inte på något sätt. Det kändes stelt att ringa henne och låtsas som ingenting även fast jag var kär i henne.
- Hej Matilda det är Elin - din bästa vän! Jo, jag hade bara tänkt säga att jag är kär i dig, men aja vi ses hejdå, sa jag högt och tydligt för mig själv till min spegelbild. Så kunde jag inte säga, det kändes bara konstigt. Hon skulle säkert ringa upp och fråga varför jag busringde henne.
- Jag tänkte bara säga att jag är kär i dig, om du vill kan vi bryta all kontakt här och nu för det kommer att bli stelt om vi fortsätter att umgås med varandra, sa jag till mig själv. Det funkade inte heller.
- Killar och tjej, vi har samlats här idag för att jag ska berätta en sak, jag är bisexuell och gillar en tjej samtidigt som jag gillar en kille, sa jag. Meningen repeterade jag några gånger och bytte ut några ord så att det lät mindre som att det var en andakt. Det lät faktiskt helt okej men kanske inte så som jag hade tänkt mig från en början. Kanske var det lika bra att jag aldrig nämnde vem jag gillade utan bara säga rakt och ärligt att jag gillade båda könen, för så farligt kunde det egentligen inte vara. Dömde de mig så var de inga riktiga vänner och då kunde jag lika gärna lämna dem bakom mig. Jag slutade tänka på hur illa det kunde gå när min telefon vibrerade till.
"Vi har precis ankommit till Stockholm efter en spelning, jag har försökt förklara för Oscar att vi två inte har gått bakom hans rygg och gjort något men han vill inte lyssna på mig. Kan du snälla komma hit så vi kan reda ut det?"
Meddelandet var från Omar. Det var lika bra att ta och reda ut det ansikte mot ansikte med Oscar istället för över telefon som jag först hade tänkt. Han kunde inte vara sur på Omar för det här då det inte var hans fel. Han hade bara suttit och hållit om min hand när jag var nära till tårar men det kunde inte Oscar veta.
"Jag kommer direkt!"
Telefonen tryckte jag ner i bakfickan på mina blåa jeans med nötningar på knäna. Jag drog till den rosa ganska åtsittande tröjan och hängde min vita stickade kofta över ena axeln. Snabbt sprang jag ut i hallen där jag plockade ner alla välbehövliga grejer i min svarta ryggsäck så som mina nycklar, en varmare jacka, plånbok och hörlurar. När jag gick utanför dörren låste jag bakom mig och rusade sedan nerför alla trappor. Promenaden till tunnelbanan som brukade ta mig tiominuter tog mig nu fem och nästan innan jag visste ordet av det satt jag ihop sjunken på en stol som var klädd med ett blått tyg.
När jag närmade mig stationen där jag skulle stiga av knappade jag iväg ett meddelande till Omar där det stod att jag var tio minuter bort och att jag ville att han skulle möta mig. Det tog inte lång tid innan tåget rullade in på stationen och vi möttes upp och gick bort mot studion där Omar skulle spendera sin kommande natt tillsammans med de tre andra killarna. Han förklarade att de låg efter i schemat och var därför tvungna att kanske jobba natt för att de skulle få ordning på allt de hade att göra.
Innanför dörrarna var det varmt och jag följde Omars exempel med att ställa upp mina skor i skostället samt hänga jackan på en av krokarna. Direkt pekade han på en dörr och berättade att Oscar satt där inne i sin ensamhet.
- Oscar? ropade jag högt när jag hade öppnat dörren till det lilla rummet. Jag sökte efter lampknappen som fanns på sidan och rummet tändes upp. Vid ena väggen satt Oscar med huvudet bakåtlutad och tittade upp i taket. Han gav mig inte ens en blick utan hade bara blicken fokuserat uppåt.
- Oscar? frågade jag ännu en gång och närmade mig honom. En ensam tår rann nerför ena sidan av hans kind, vidare ner mot örat. Han var ledsen. Han var besviken och allt var mitt fel.