Goood game player - The Fooo fanfiction

Bonuskapitel #12 - hammocken

Elins perspektiv:

Matilda hade gått hem och jag var återigen ensam, att vara ensam var min nya hobby. Jag var alltid ensam. De kändes som att ingen ville vara min vän och om de väl ville vara min vän så var det bara för att på något sätt komma närmre Oscar. Tanken på Oscar och den där andra tjejen fick mig att nästan vilja gråta. Egentligen var det löjligt för han var inte min och hade inte varit det sedan någon gång där i mitten på sommarlovet men ändå fick det mig att känna mig som en riktig förlorare. Jag hade förlorat min andra halva, för det var precis det han var. Han var den första killen som hade fått mig att känna mig älskad och betydelsefull, han hade visat mig vad kärlek var och att kärleken var värd att kämpa för även fast jag hade intalat mig att inte skulle falla för honom. På något sätt tog han kärleken till en högre nivå och var inte som de flesta killarna som tjatade till sig ett sex för att sedan dra. Jag minns fortfarande så väl den natten då vi råkade somna i hammocken och mina föräldrar inte vågade väcka oss för att de tyckte att vi sov så sött med armarna om varandra.

Jag kände mig aningen småfrusen där jag låg och jag försökte dra mitt täcke närmre min kropp för att inte frysa ihjäl mig. Täcket som brukade vara fluffigt och mjukt var nu tunt så jag drog slutsatsen att täcket som brukade vara i påslakanet hade trillat ut. Jag försökte röra på mig men det gick inte, försiktigt slog jag upp ögonen och möttes av en välkänd kropp, Oscars. Han låg bredvid mig och sov lugnt med en av hans armar om mig. Hans bröstkorg åkte uppochner i ett långsamt och fridfullt tempo. Först kunde jag inte komma på vad han gjorde här men sedan så klarnade det för mig. Under gårdagen efter vårt tjafs hade vi bestämt oss för att äta middag tillsammans och sedan så flög tiden iväg. Vi pratade så mycket med varandra och om våra två helt olika liv inte alls långt ifrån varandra i samma stad. När klockan började närma sig midnatt så somnade vi tillsammans i hammocken utomhus. Då var det inte konstigt att jag hade frusit som bara den under hela natten. Försiktigt försökte jag väcka Oscar genom att ruska i honom men han gjorde inget tecken på att han ens levde. Ännu en gång ruskade jag i honom och den här gången gav han ifrån sig ett litet ljud men inget mer. Han sov alltså djupt. För att få liv i honom så bestämde jag mig helt enkelt för att knuffa ner honom från hammocken. Det jag inte tänkte på när jag knuffade ner honom var att han höll i mig så föll vi båda ner på trallen.

- VAD FAN! utbrast han när jag landade på hans mage. Jag försökte hålla inne mitt skratt men det gick inte.

- Vad gör jag här och vad gör du på min mage? frågade han yrvaket. Jag kunde inte sluta skratta åt hela situationen - jag skrattandes på Oscars mage medan han såg helt förvirrad ut.

- Seriöst Elin! Vad gör vi här ute under det här bordet? frågade han, den här gången lite mer vaket än tidigare.

- Vi måste ha somnat i hammocken igår kväll, svarade jag och reste på mig från hans mage och ställde mig upp. Jag var alldeles frusen in i benmärgen och min näsa kändes som att den var alldeles svullen av köld. Tur som det var så hade både jag och Oscar på oss tjocktröjor och långbyxor, utan dem hade vi förmodligen frusit ihjäl oss.

- Fryser du? frågade han. Jag huttrade till och nickade mot honom innan jag gick bort till altandörren för att gå in i värmen. När jag kom in i stugan så mötte jag mamma och pappa som bar på varsin bricka med frukost som de förmodligen skulle ta med ut och äta.

- Åh så ni har vaknat nu? frågade mamma och log mot mig. Jag mumlade något otydligt som svar och gick sedan in i badrummet för att kolla hur jag såg ut efter en natt i hammocken. När jag såg mig själv i badrumsspegeln så såg jag inte så fruktansvärt hemsk ut som jag trodde utan jag såg nästan helt normal ut. Det enda som skiljde mig åt från tidigare var att mitt hår var rufsigt och att jag hade stora påsar under ögonen. När jag var klar med inspektionen av mig själv så gick jag ut på altanen där mamma, pappa och Oscar satt. De hade alltså bjudit honom på frukost. Själv hade jag inget mot det men fortfarande kändes det lite konstigt. Mina föräldrar trodde säkert att det var något på gång mellan mig och honom men det var det absolut inte, jag hade redan nu lovat mig själv att inte falla för honom.

- Hur kom det sig att ni två somnade i hammocken i natt? flinade mamma. Jag gav henne en mördarblick och sedan så slet jag irriterat åt mig en smörgås. Mitt morgonhumör var inte på topp idag och om någon skulle få för sig att reta upp mig idag så skulle den få en fet smäll över käften.

- Vi satt ute och pratade och sedan så måste vi ha slumrat till, svarade jag och tittade på Oscar. Han satt och försökte hålla sig för att inte brista ut i skratt. Mamma och pappa bara nickade med precis som om det vore det normalaste man kunde göra. Vi åt frukosten i ett långsamt tempo och mamma verkade ha hur mycket som helst att prata om. Hon hade aldrig pratat med mig så här mycket på samma gång på kanske fyra eller fem hela år. Hon hade också mycket att prata med Oscar om och han var tvungen att vända uppochner, ut och in samt fram och tillbaks på hela hans liv.

Minnen var det enda vi hade kvar av det vi kallade för "oss" och jag visste att vi aldrig skulle kunna uppleva dem igen på samma sätt som vi hade gjort på den tiden. Vi hade båda förändrats, växt och mognat. Vår vänskap var inte den samma, inte vårt förhållande heller för den delen och det skulle nog aldrig bli detsamma igen. Han hade säkert ögonen för den där nya tjejen och jag var nog inte ens intresserad av att tappa bort mig i ännu en person, igen. Det räckte med att beundra på avstånd.

En tanke slog mig, jag kanske skulle åka tillbaks till det gamla landstället och se hur det stod till. Där kanske jag kunde få tid att tänka igenom mig själv och hur det egentligen stod till med mig eftersom jag var så kluven.