Goood game player - The Fooo fanfiction

Bonuskapitel #7 - hon gör mig varm i hela kroppen

Fortfarande Elins perspektiv:

Andra veckan i skolan hade börjat och jag kände mig redan efter i skolan. Jag kunde inte fokusera på någonting, det gick inte när Matilda satt i samma rum som mig och läste precis samma kurs som jag gjorde. Hela tiden vilade min blick mot hennes ryggtavla istället för mot tavlan eller skärmen på läsplattan där den egentligen skulle vara. Så fort som hennes röst hördes i klassrummet blev jag varm i kroppen och jag kunde inte låta bli att le varenda gång. Tur som det var såg ingen mina fula, väldigt fåniga leenden eftersom jag alltid satt längst ner i ett hörn dit ingen tittade. Det kunde hända att det var någon som någon gång fick för sig att titta bakåt men det var endast då jag öppnade min mun för att uttrycka mig om något.

Skolan var ett helvete för mig och säkerligen för många andra också även fast det inte märktes då de hade vänner men inte jag.

Man kunde säga att jag hade blivit väldigt folkskygg, jag ville aldrig dela med mig om något och skaffade gärna inga nya vänner. Jag var rädd att de skulle döma mig för den jag var precis som alla andra verkade ha gjort. Kanske blev jag inte lika accepterad i den här nya gruppen med människor för att jag inte hade gått här sedan första början och för att jag knappt sade något till någon. Förmodligen trodde de att jag inte alls var intresserad av att prata med dem, fast det kanske var sanningen. Jag ville nog inte ens bli vän med Matildas pluggvänner, jag kände inte riktigt för att torrprata med dem om vad det nu var de pratade om när de var med varandra i skolan. I mina ögon och öron var hela drösen stela och ointressanta.

- Elin lyssnar du eller sitter du bara där och dagdrömmer? frågade läraren som var en äldre dam. Direkt när jag hörde min röst ryggade jag till och släppte blicken från Matildas ryggtavla och mötte istället hennes blick då hon hade vänd sig om för att dumförklara mig med endast blicken. Hon himlade med ögonen och jag kunde se hennes lilla, nästan elaka flin på läpparna.

- J-ja jag lyssnar, svarade jag och förflyttade blicken mot smartboarden som läraren hade kopplat till datorn för att visa något som hon ville att vi skulle ta del av.

- Då tycker jag att du kan berätta för hela klassen vad jag precis sade, sa läraren och förflyttade handen upp mot håret och fixade till den perukliknande bruna kalufsen hon hade på huvudet. Genast började jag stamma och bet mig nervöst i läppen. Sanningen var att jag inte hade en aning om vad hon precis hade sagt.

- Elin gillar inte att tala inför en stor grupp med människor och det hon säger är att man kan göra natriumklorid av saltsyra och natriumhydroxid, svarade Matilda åt mig. Jag svalde hårt och knep ihop hela ansiktet samt spände hela min kropp. Varför ville hon ens hjälpa mig?

- Så du är synsk nu också? skrattade läraren fram och vände sig sedan mot smartboarden och fortsatte genomgången. Jag gav Matilda ett litet leende som tack och sjönk sedan ner i mina egna tankar igen. Jag ville hem men det var tre timmar kvar med lektioner innan vi ens hade lunch och efter lunch så hade vi tre timmar till med lektioner innan vi slutade. Det fanns ingen chans för mig att jag kunde ta mig hem i detta nuet utan jag fick helt enkelt stå ut med att vara i skolan om jag inte mot förmodan kunde komma på mina föräldrars inloggning till stället där man kunde sjukanmäla sig. På något komiskt sätt trodde jag att min mamma kunde ha Elin123 som lösenord då hon hade det in på hennes sociala medier enda sedan msn var något man använde dagligen för att chatta.

"Har du tid att prata typ nu? Det finns något jag verkligen behöver berätta..."

Meddelandet jag hade fått var från Felix och som jag kunde tyda meddelandet så lät det inte så värst positivt. Lite diskret satte jag upp fötterna på stolen bredvid, förflyttade mobilen från bänken ner i knäet och läste meddelandet ännu en gång. Hade jag tid att prata med honom? Jo, det hade jag. Det var en anledning till att gå hem, jag behövde inte säga att jag skulle träffa honom utan jag kunde skylla på att jag hade en tandläkartid eller ett läkarbesök. Det enda jag behövde göra var att springa förbi min mentorsarbetsrum, berätta min lilla lögn och sedan åka och möta upp Felix.

"Jag har lektion men om du vill kan vi ses inne i stan om en timme? Jag orkar inte med skolan idag, kan inte fokusera på någonting då Matilda sitter i samma klassrum som mig..."

Meddelandet skickades iväg och direkt kunde jag se hur den lilla pratbubblan längst ner i vänstra hörnet visade att han skrev på ett svar tillbaks. Under tiden jag väntade på att få ett svar från honom låtsades jag som att jag fokuserade på vad läraren sade bara för att inte bli påkommen sittandes med mobilen.

"Låter bra, jag orkar inte heller med skolan idag"

Felix svar kom och genast började jag plocka ihop mina grejer jag hade på bänken och satte upp dem i mina armar. Jag gav läraren ett ursäktande leende och försvann sedan ut ur klassrummet med mina böcker i högsta hugg. Snabbt sprang jag förbi min mentorsarbetsrum och berättade för honom att jag hade fått en akut tandläkartid och var därför tvungen att åka. Han var schyst och frågade inte ut mig utan nickade bara med och skrev sedan in på skolans nätverk för lärare, elever och föräldrar att jag hade åkt hem.

Väl inne i stan efter närmare en timme mötte jag upp Felix. Han såg väldigt dyster ut på något sätt men han verkade inte vilja visa det utan försökte hela tiden att ge mig något leende som inte riktigt var äkta. Kepsen som i vanliga fall brukade hänga med honom vart han än gick var inte på huvudet idag, han hade ingen slags huvudbonad, inte ens tofs som han hade fått för sig att ha någon gång då och då den senaste tiden.

- Elin, jag måste berätta en sak för dig. Det är jätte viktigt, viskade Felix fram när vi hade satt oss ner på ett avskiljt fik där vi skulle slippa behöva möta på fans. Det var kanske inte det bästa för mig att möta på något av deras fans tillsammans med Felix då de visste hur upp och ner det hade varit för mig och Oscar den senaste tiden.

- Du kan berätta allt för mig, det vet du, svarade jag tyst. Han nickade lite försiktigt mot mig, tog ett djupt andetag och försökte sedan få fram något.

- J-jag vet inte hur jag ska berätta det här, började han och fortsatte sedan:

- Jag gillar dig Elin, jag gillar dig mer än som en vän och det har jag gjort alldeles för länge nu. Alla mina tweets som har innehållit olyckliga kärlekscitat har handlat om dig, varje kväll har jag önskat att du var i min närhet och jag har drömt om att få kalla dig för min. Minns du den där kvällen då Oscar hade slagit till mig? Det var för att jag berättade ärligt för honom att jag tyckte om dig mer än som en vän. Hela sommaren har jag försökt få kontakt med dig men du har inte verkat intresserad och det är lugnt. Jag ville bara att du skulle veta att jag gillar dig väldigt mycket.