Goood game player - The Fooo fanfiction

Epilog

Fyra år hade gått sedan hela gänget hade setts sist allihopa tillsammans. Ogge och Matilda höll fortfarande troget fast vid varandra och mådde mer än bra tillsammans. De såg ingen vits i att byta partner om och om igen då de var lyckliga med varandra. Omar, Felix och Oscar var däremot singlar allihop. De hade alla testat på att ingå ett förhållande men kände ganska direkt att det inte var deras sak, eller det var i alla fall det Oscar sade. Sanningen var egentligen den att han fortfarande gillade Elin på ett eller annat sätt och där med vågade han inte visa några känslor för någon annan tjej och ge "falska förhoppningar" om ett eventuellt förhållande. Han hade inte insett hur mycket han älskade henne förrän hon hade gått sin väg och lämnat honom ensam och kall.

Elin hade ganska direkt in på andra året på gymnasiet bestämt sig för att hoppa av och ta ett sabbatsår - ett år då hon inte pluggade utan gjorde någon slags praktik istället. Praktiken valde hon att göra i en helt annan stad för att hon skulle slippa alla dumma måsten och speciellt för att slippa behöva möta på killarna som hon lätt kunde göra. Hon ville inte träffa dem och det var inte för att hon inte tyckte om dem utan rättare sagt tvärt om - hon gillade de alldeles för mycket. Mer än vad som var bra för henne själv. Därför valde hon att flytta neråt i Sverige och hamnade tillsist i Helsingborg, en stad i Skåne. Varför det blev just den staden hade hon egentligen ingen aning om men hon gillade den faktiskt när hon väl hade lärt känna vad det var för människor som bodde där.

Tåget som Elin satt på mot Stockholmscentral var framme om fem minuter och därför började hon att plocka ihop grejerna hon hade spritt runtom sig på det lilla bordet som man kunde bestämma om man ville ha uppe eller inte. Hon kände sig aningen nervös när hon kände hur tåget saktade in och folk började röra sig ur vagnen. Suckandes ställde hon sig upp, slet åt sig den blåa sportbagen och gick sedan mot första bästa dörr som kunde ta henne ut ur den proppfulla vagnen.

När hon hade tryckt sig mellan människorna som stod och lyfte ner deras bagage från bagagevagnarna så tog hon sig ut ur tåget. Perrongen var i princip folktom om man inte räknade med människorna som gick från tåget bort mot dörren som skulle ta dem in till ankomsthallen. Elin tittade sig lite besvärat omkring, andades in ett djup andetag och gick sedan efter alla människor som rörde sig bortåt. Hon försökte att smälta in bland människorna och låtsas att hon tillhörde dem.

Det var ingen som visste om att Elin var påväg hem, inte ens hennes föräldrar. Hon hade bestämt sig för att överraska dem med att ringa på och be att få komma in till dem. De hade även dem tappat all kontakt med varandra när Elin bestämde sig för att flytta, det hände att de hörde av sig någon gång men det var inte alls ofta. Tyvärr. Hon tyckte egentligen att det var konstigt att hon tappade kontakten med hennes egna föräldrar när hon bara var sjutton ynka år men det var helt hennes föräldrars val. I Helsingborg hade hon ändå funnit hennes andrafamilj beståendes av två tjejer och tre killar i samma ålder som henne själv. De gjorde allt tillsammans och delade alla hemligheter med varandra. Elin hade öppnat sig för dem direkt och berättat om Oscar - killen med den där speciella platsen i hennes hjärta och Matilda - tjejen som hade fått henne att ändra uppfattning på kärleken och alla kärlekens vägar.

Matilda, Ogge, Oscar, Felix och Omar var helt slutkörda efter en lång dag i studion. Eller ja, Matilda var väl inte slutkörd på samma sätt som killarna men hon var helt trött i huvudet efter allt surr. När de kom ner i tunnelbanan på t-centralen så såg de att perrongen till största del var tom. Det var en tjej med en grå sweatshirt, en hög hästsvans där askblont hår hängde ner perfekta lockar samt ett par svarta jeans. Till det så hade hon en träningsväska. Matilda tänkte bara att tjejen var på väg hem från en träning. Aldrig fick hon upp tanken i huvudet att tjejen faktiskt kunde vara Elin, vilket det var.

Matilda hade faktiskt inte tänkt så mycket på Elin eftersom hon hade varit inne i sin lilla kärleksbubbla och bara tänkt på Ogge. Den enda personen som fanns i hennes huvud var Ogge och fotboll. Man fick inte glömma fotbollen, det var fortfarande en av de största delarna av hon själv.

Tåget rullade in på perrongen och av en slump så hamnade hela gänget på fem personer runt samma sittplatser som tjejen med sportbagen, eller rättare sagt Elin. Oscar kunde inte låta bli att studera hennes profil från där han satt. Han kände igen ansiktet på något sätt men han kunde inte placera vart han hade sett det tidigare.

Elin visste mycket väl hela tiden att de som satt där på andra sidan mittgången var hennes gamla vänner, de som hon hade umgåtts med för flera år sedan. Alla hade vuxit till sig precis som henne själv och fått ett mycket mer vuxet utseende. För om hon skulle vara ärlig så tyckte hon att alla såg väldigt tonårsaktiga ut från början men inte längre. Med ett litet leende så mötte hon Oscars blick och det pirrade genast av lycka i magen. Någonting var det med honom som fick henne att falla gång på gång på gång.

Oscar tappad nästan andan när han fick ögonkontakt med tjejen, han blev helt stum och började genast bli alldeles nervös. Vad skulle han göra? Det var Elin - tjejen han hade väntat på enda sedan dagen då hon lämnade. Han hade aldrig då trott att hon skulle komma tillbaks men han hade aldrig gett upp hoppet på att han en dag skulle se henne och idag var den dagen. Nervöst reste han sig upp från fönstersätet där han satt och slängde en blick på Matilda som satt i Ogges knä med hans armar om henne. Det där kunde ha varit han och Elin, det kunde ha varit de dom satt och höll om varandra, lekte med varandras fingrar och viskade söta små kärleksord till varandra. Hela gänget tittade fundersamt på Oscar när han gick över mittgången och slog sig ner på sätet bredvid Elin som satt med blicken vänd ner i knät för att inte visa rodnaden hon hade över kinderna.

- Jag saknar dig, viskade Oscar till henne och lade hans hand försiktigt över hennes. Elin tittade upp och mötte ögonen på den killen hon alltid hade tänkt på i hemlighet.

- Jag saknar dig med, viskade hon som svar och lutade huvudet mot hans axel. En ensam tår lät hon rinna nerför hennes kind och snabbt var Oscar där med hans hand för att torka bort den.

- Oroa dig inte, jag kommer aldrig låta dig gå igen - du är en för viktig person för mig och det insåg jag inte förrän du lämnade, sa han tyst. Han såg att de andra tittade storögt på honom och tjejen men för tillfället orkade han inte bry sig om andras åsikter, så länge han hade Elin i sin närhet så var allt okej.

- Förlåt, viskade Elin fram och tryckte sedan hennes läppar hårt mot hans. Värme spred sig genom deras kroppar och de båda log. De ville aldrig vara ifrån varandra igen.