Goood game player - The Fooo fanfiction

Kapitel 19 - you, me, dinner?

Elins perspektiv:
Helgen då vi skulle ha kul i min stuga slutade i kaos. Alva höll inne Sofia hela helgen i den lilla sovstugan de delade på tillsammans med Matilda, som jag också skulle bott i. Där inne satt de eller närmare bestämt Alva och snackade skit om mig och om allt som hade med mig att göra. När vi åkte hem så satt hon i sin egen lilla bubbla och kontrollerade att Sofia inte sade ett enda ljud till mig som inte var en spydig kommentar. Hon tyckte att jag hade svikit henne och jag förstod henne gott och väl att hon gjorde det men fortfarande hade hon ingen rätt att hålla på som hon gjorde. Efter den helgen bröt jag hursomhelst all kontakt med de två, egentligen var jag lite fundersam till en början om jag skulle bryta kontakten med Sofia men tillsist tog jag beslutet att göra det. Var hon en riktig vän så skulle hon stå upp för mig och säga åt Alva att det hon gjorde var fel men hon hade inte öppnat hennes mun en enda gång och sagt något vettigt. Förmodligen var hon rädd att förlora henne och satte henne före mig som vanligt. Jag hade aldrig varit någons förstahandsval och jag skulle inte heller bli det.

Det där med att jag bröt kontakten kanske inte var sådär enkelt som det lät. I skolan hade jag genast gått från att vara den där tysta tjejen som höll sig på sin egen kant tillsammans med sin vän som ingen brydde sig om till att vara den där tysta tjejen som höll sig på sin egen kant tillsammans med sin vän som ingen tyckte om. Alva gjorde allt för att jag skulle bli illa omtyckt för att få ut sin hämnd på mig. Inte nog med att jag blev aningen utsatt i skolan så hade hon startat igång ett rykte om mig, Oscar och Felix som alla fansen hade spridit vidare. Ryktet handlade om att jag hade varit otrogen mot Felix med Oscar. Grejen var den att jag inte ens hade varit tillsammans med Felix, jag hade inte ens tänkt den tanken utan den enda killen jag någonsin gillat var Oscar. Var det inte just honom så fick det kvitta.

För varje dag som gick så blev ryktet bara värre och värre samt ännu mer skrattretande. Jag skrattade åt kommentarerna som var helt åt fanders. Vissa tjejer kunde inte kontrollera sig själv och bara gjorde allt värre än vad det egentligen var. Som en kul grej så hade jag skapat mig ett så kallat fanpage där ingen visste att det var jag som låg bakom det för att hänga med i svängarna. Det var kul att läsa allas dubbelmoraler och allas roliga sätt att vända på det hela för att förvärra det.

- Vad vill du ha för mat till middag? frågade Oscar som låg utsträckt över soffan och tittade på något tråkigt teveprogram medan jag höll på med min sista läxa för första året på gymnasiet. Han hade kommit över till mig lite tidigare den här fredagseftermiddagen näst sista veckan på skolåret. Våra planer var bara att ta det lugnt tillsammans hemma hos mig då mina föräldrar inte var hemma utan bort bjudna på middag hos några närstående vänner. Jag hade ingen lust att följa med dem så jag stannade alltså därför hemma. Mina föräldrar hade sagt att de gärna ville se mig vara med någon kompis och för den här gången fick det bli Oscar som kom över eftersom Matilda redan var bokad av en viss Oscar Molander

- Mm, mumlade jag som svar samtidigt som jag bet på pennan och försökte få min ekvation att gå ihop. Det var alldeles för mycket siffror och bokstäver inblandade i ekvationen för att min hjärna skulle fungera som den brukade göra då det var enklare tal men jag var ändå fast bestämd på att jag skulle klara det här på något vis. Det gällde egentligen bara att ta sig in i tänket och riktigt fokusera på det man gjorde.

- Kan du snälla lägga undan det där? Jag har bara ledigt idag och i morgon och vill därför spendera min tid tillsammans med dig, sa Oscar och slog igen matematikboken som var uppslagen. Innan jag visste ordet av det så hade han plockat bort alla mina papper och mitt stora skrivblock där jag hade suttit och klurat på mina uppgifter. Papperna i mitt rutiga skrivblock var alldeles sönder klottrade av blyerts samt bläck och man kunde finna allt från små blommor i hörnen till sidor där jag fyllde i varannan rudan men även mycket siffror.

- Oscar jag var mitt uppe i tänkandet! Tre minuter till och jag hade kommit på lösningen, gnällde jag och tittade surt på honom. Han flinade och slog sig sedan ner på soffan igen. Lite irriterat satte jag mig bredvid honom och blängde surt på honom.

- Jag frågade dig tidigare vad du ville äta till middag, är det något speciellt du vill ha eller ska vi bara laga något av det som finns i kylskåpet? frågade han och tittade på mig med en uttråkad blick. Jag ryckte på axlarna och hade fortfarande mina matematiska tankar kvar i huvudet som jag inte kunde släppa. Det gick inte att släppa dem.

- Spelar ingen roll för mig men mamma sa något om att vi kunde laga antingen något salladsliknande eller något med pasta, svarade jag och lutade mig tillbaks i soffan. Han nickade som svar och drog mig sedan försiktigt till honom så att jag låg tätt intill hans kropp och vilade mitt huvud mot hans bröstkorg. Han hade sin kind liggandes mot mitt huvud och drog fingrarna genom mitt långa blonda hår som på måndag skulle bli kort. Vi hade bokat tid för klippning tillsammans eftersom han också behövde få sig en omgång med saxen. Jag som hade hår som nästan gick enda ner till midjan hade beslutat mig för att klippa det kort, ungefär till axlarna.

- Sallad är trist, pasta får det bli! sa han och fortsatte att hålla om mig.

- Funkar för mig! viskade jag mot hans bröst samtidigt som jag försökte ta in stunden. Såhär nära hade vi inte varit sedan vi kom hem från stugan för kanske tre veckor sedan eftersom vi lovat varandra att vi den här gången skulle lära känna varandra på riktigt. Vi hade båda vuxit och blivit äldre, vi båda såg på livet på ett helt annat sätt och inget var sig riktigt likt. Ibland kände jag att jag tvekade lite på Oscar för att jag visste att inget skulle vara som förr om vi började om på nytt men jag försökte att fösa undan den tanken så gott som det gick och istället fokusera på alla de bra sidorna han hade.

Efter det lilla kramkalaset vi hade på soffan så gick vi tillsammans ut i köket där vi ställde oss och lagade någon variant av en pasta carbonara. Jag var ingen mästare i köket och ärligt så var Oscar nog inte det heller men det gick förvånansvärt bra. Baconen blev bra stekta och såsen blev bra, det enda som vi inte riktigt lyckades med var pastan som kokade över gång på gång. Det spelade ingen roll att vi sänkte värmen på plattan eller att vi drog undan kastrullen från spisen, den kokade över ändå. Säkerligen var det för att vi hade för mycket vatten i kastrullen.

- Så, varsågod maten är serverad, sa Oscar och ställde fram en stor tallrik med mat som vi skulle dela på, precis sådär som Lady och Lufsen. Han hade förklarat för mig under tiden vi lagade mat att om man skulle äta pasta eller spagetti i det här fallet på riktigt så använde man gaffel och sked. Gaffeln spetsade man spagettin med och sedan så lindade man upp den mot skeden om jag hade förstått det rätt.

- Det här gjorde vi bra Enestad, flinade jag när jag hade tagit första tuggan av den krämiga, goda pastarätten.

- Kan du ge dig tusan på, Eriksson, svarade han och tittade på mig med lyckliga, tindrande ögon. Det var nästan så att jag var tvungen att blunda för att slippa behöva se dem för ju mer jag såg in i dem ju mer föll jag för honom.

- Sluta titta på mig sådär! sa jag och vände ner blicken på mitt glas med mineralvatten.

- Varför? frågade han och jag kunde känna hur han log stort.

- För att jag faller för dig snabbare än planerat när jag ser dig titta på mig på det viset, svarade jag lite generat. Jag kunde känna hur en liten rodnad spred sig över kinderna på mig och det var nästan så att jag inte vågade titta upp för att jag visste att han tittade åt mitt håll.

- Elin, om jag ska vara helt ärlig nu så har jag redan fallit för dig. Bom, pladask. Det var som att göra magplask från högsta trampolinen på badhuset att falla för dig och nu är jag fast. Jag är fast i det där kärleksträsket jag aldrig hade trott att jag skulle falla in i igen när vi, jag, gjorde slut förra sommaren. För mig är du den vackraste av alla tjejer levandes på denna jord. Du är den underbaraste människan och du är den som alltid får mig på bra humör utan att behöva försöka. Den enda tjejen som finns i mitt synfält är du och så har det varit alldeles för länge nu. Den enda tjejen jag vill dela min själ med är med dig, sa han samtidigt som hans ögon tindrade sådär fint igen. Fina ord hade jag hört tidigare och senast var faktiskt då han bad om ursäkt för att han hade lämnat mig men det här han precis sagt slog helt klart det med hästlängder. Nu var jag helt stum igen och jag hade inte en enda aning om vad jag skulle svara.