Goood game player - The Fooo fanfiction

Kapitel 21 - bye bye fluff fluff

Elins perspektiv:
Sista veckan i skolan var nu kommen och det var nu jag skulle göra den där stora förändringen. Jag skulle klippa av det där midjelånga blonda håret och härdan efter så skulle jag ha kort hår, ungefär till axlarna i en ljusbrun ton. Det där med färgen hade jag och Oscar suttit och pratat väldigt mycket om under middagen efter det att han hade förklarat hur mycket han hade fallit för mig och efter det att jag hade kysst honom samt förklarat att jag också tyckte om honom, mycket.

Det här med håret hade jag inte berättat för mina föräldrar om än utan det var något jag hade pratat med Oscar om. Jag hade berättat att jag ville finna mig själv eftersom blont inte klädde mig. Mamma skulle aldrig tillåtit mig att färga samt klippa av det och det var därför så frågade jag Oscar om han kunde vara mitt mentala stöd. Han hade berättat om den absolut bästa frisören i stan, Alfredo. Han var en italienare med stil som hade vunnit många internationella priser i att fixa snygga frisyrer. Det var han som låg bakom Oscars nya frisyr som var yvig och ganska galen i mina ögon.

- Redo? frågade han medan vi gick efter kullerstensgatorna. Jag andades ut och försökte samla mig innan jag svarade att det här faktiskt kändes bra. Lite nervös var jag faktiskt eftersom jag i alla tider hade haft långt hår.

- Det kommer gå bra och om du inte tycker om det så går det faktiskt alltid att sätta in löshår. Jag är i alla fall säker på att det kommer bli riktigt fint, inte för att din frisyr nu inte är fin, sa han och strök mig över ryggen.

- Jag är inte rädd för att håret inte kommer bli bra, jag är mer rädd att mamma kommer lacka ur när jag kommer hem med den nya frisyren, svarade jag och gav honom ett snett leende. Han tittade på mig precis som att jag vore en idiot och hans blick sa inget mer än, är du dum i huvudet eller? Har du inte berättat för din mamma?

- Har du inte sagt något till någon av dina föräldrar? frågade Oscar.

- Jag berättade bara att jag skulle följa med dig när du skulle klippa dig men jag kanske glömde den där detaljen att jag också skulle göra det, svarade jag och gav honom en oskyldig blick. Han skrattade åt mig och skakade på huvudet.

- Du är knasig du Elin men jag gillar det! skrattade han fram och pussade mig sedan på huvudet. Vi gick vidare efter gatan tills det att vi kom fram till salongen där vi båda skulle klippa våra hår. Oscar hade inte planerat att klippa sig så värst mycket utan bara topparna för tillfället, han förklarade att om han skulle byta frisyr nu så skulle folk bli helt galna.

- Alfredo min bäste! sa Oscar direkt när vi kom in på den lilla salongen som låg en bit från stan. Han öppnade upp sina armar och den korta mörkhåriga killen som såg ut att vara i sådär tjugoårsåldern tittade upp från disken där han satt och sken upp i ett stort leende.

- Oscar, det var ett tag sedan! Ser att du har med dig flickvännen idag också, svarade killen, Alfredo, med en glad röst samtidigt som han gav Oscar en broderlig kram. Man kunde höra att italienskan skar igenom hans svenska men han var förvånansvärt bra på att prata svenska då jag förstått att det inte var hans modersmål.

-Precis, jag har med mig min flickvän till dig idag för att hon har en liten önskan om att klippa sig, sa Oscar och log stolt samtidigt som han lade en hand på min höft. Flickvän? Det var mer än vad jag visste.

- Så förtjusande fint långt hår du har och den här hårkvalitén skulle många tjejer döda för att få ha. Ska jag toppa det eller vad vill du ha för frisyr? frågade han och visade mig till en stol framför en spegel. Jag förklarade för honom hur jag hade tänkt det men att han fick göra lite vad han ville. Han förklarade för mig vilken frisyr han tyckte skulle passa till mig som person och vilken hårfärg som skulle passa in med min hudfärg samt ögonfärg. Under tiden han förklarade för mig så slog sig Oscar ner på stolen bredvid mig.

- Jaså du, jag är alltså din flickvän? Det var mer än vad jag visste, flinade jag när Alfredo sprang iväg på lagret för att hämta färgen till håret samt hans specialsax.

- Exakt, du är min flickvän, svarade Oscar och lutade sig fram och gav mig en snabb puss på kinden.

- Men tänk om jag inte vill vara din flickvän då? frågade jag och då tittade han lite fundersamt på mig innan han skrattade åt mig.

- Klart du vill vara min flickvän, jag ser det på dig, viskade han och precis då kom Alfredo tillbaks.

I fyra timmar satt vi på frisörsalongen och fick våra hår fixade. Jag hade fått en frisyr som passade mig mycket bättre och det var knappt märkbart att Oscar hade fått sig en omgång med saxen då han såg precis ut som förut. Mitt hår var nu till axlarna men uppklippt och färgen gick i en askton precis så som jag hade tänkt mig. Det var ovant att se sig själv i spegeln men jag gillade det riktigt mycket faktiskt.

- HALLÅ JAG ÄR HEMMA! ropade jag högt och tydligt över lägenheten när jag kom hem från salongen. Lite nervös var jag över vad mamma och pappa skulle säga om mitt nya jag.

- Här inne! svarade mamma från kontoret. Jag sparkade av mig mina skor i hallen och Oscar som följt med mig hem gjorde precis detsamma innan vi gick in i lägenheten. Försiktigt gick jag in på mammas kontor där både hon och pappa satt med deras datorer och dividerade om massor med saker. Det handlade mycket om pengar hit och dit.

- Åh hej, vi ha- vänta vad har du gjort med håret? frågade mamma och tittade storögt på mig innan hon gick fram till mig för att känna om det var en peruk. Jag log ett nervöst leende och hoppades innerligt att hon skulle tycka om det.

- Det blev jätte fint! Det är verkligen du! sa hon och gick tillbaks till pappa vars blick flackade mellan mig och Oscar. Jag hade inte riktigt berättat för mina föräldrar att jag hade varit och träffat honom utan jag hade bara sagt att vi nu hade löst allt. Jag hade även berättat att vi försökte bygga upp en vänskap som längst där inne kanske fanns.

- Hej Oscar, det var ett tag sedan, hälsade pappa och nickade mot honom. Oscar svarade med ett enkelt hej innan han lindade sina armar om mig och drog in doften av det nyfärgade håret. Det luktade riktigt speciellt men gott.

- Eh, jo, alltså, vi är typ som tillsammans igen, sa jag och tittade lite försiktigt på dem. Allt jag fick var en förvånad blick och sedan ett litet försiktigt leende. Förmodligen visste de inte riktigt vad de skulle säga eller om de skulle kommentera något då vi hade haft vilda diskussioner om det här med förhållanden hemma.

- Vad trevligt, svarade mamma med ett riktigt falskt leende. Jag suckade djupt och drog sedan med mig Oscar till mitt rum där vi båda slog oss ned på min säng.

- Jaha, de verkade ju... Överlyckliga, sa han ironiskt. Jag suckade ännu en gång och lade mig platt ner på sängen och gömde huvudet i kudden.

- De är bara så oförstående, mumlade jag argt i kudden.