Goood game player - The Fooo fanfiction

Kapitel 15 - olyckan

Matildas perspektiv:
Onsdag - den jobbigaste dagen i skolan samt den dagen då jag hade mest att göra efter skolan. Jag hade stressat runt som en riktig galning i skolan hela dagen och mina närmsta vänner i skolan, som egentligen inte stod mig så nära alls på fritiden, sade till mig flera gånger att jag skulle lugna ner mig men jag kunde inte. Innan i morgon då jag skulle med Elin till hennes stuga tillsammans med Alva och Sofia så skulle jag vara tvungen att göra en viktig uppgift till skolan och mitt upp i alltihop så var jag tvungen att träna småpojkarna som skulle ha sin första match på måndag efter långhelgen. Jag kände mig inte direkt super taggad på att dra på mig ett par gamla fotbollsdojor, en otvättad sportbh och en träningsoverall men det var bara att bita ihop. Hade jag tur så kanske jag skulle få träffa på Ogge om han skulle hämta Ossian efter träningen idag igen.

Mamma var inte hemma när jag kom hem från skolan vilket var tur för hon skulle då slängt ur sig en kommentar om att det inte var bra för en så ung person som mig att stressa. Jag skulle säkert dö i förtid eller få rynkor eller vad det nu var man fick när man stressade sönder sig. Min dator låg på laddning vid köksbordet så snabbt som det var så slängde jag upp locket på den och började knappa på tangenterna i hopp om att jag skulle bli klar i tid. Jag var en riktig sista minuten människa när det gällde skolarbete och sköt gärna upp alla läxor och grejer som skulle göras till den dagen då de skulle in. Jag tappade bort tiden när jag skrev på min inlämning och klockan hann bli tjugo över fem innan jag ens hade hunnit reagera, alltså var det bara tio minuter tills träningen skulle börja och det tog minst en kvart att cykla dit. Ännu mer stressat den här gången så sprang jag in i mitt rum och bytte från mina vardagskläder till lite mer träningsanpassade kläder innan jag satte fart ut i trapphuset och ner till min cykel som stod parkerad i cykelstället precis utanför dörren in till huset där jag bodde.

Jag trampade hårt och stressat på pedalerna för att ta mig ännu fortare fram på vägen. Min kondition hade blivit riktigt dålig den senaste tiden och redan nu under den här cykelturen så beslutade jag mig för att jag behövde börja löpträna igen för att hålla konditionen på en någorlunda bra nivå. När jag hade cyklat halva vägen kanske så tappade jag greppet om den ena pedalen och föll handlös ner på gatan. Cykeln fick jag över mig och min vänstra sida var den sida som fick ta mest skada av den lilla, eller skulle jag säga den stora vurpan jag gjorde. En bit bort hörde jag snabba steg röra sig mot mig och sedan så var det någon som ropade något jag inte hörde, det var förmodligen samma person. Det enda jag gav ifrån mig var något slags grymtande ljud.

- Shit, gick det bra? hörde jag personen fråga när jag försiktigt försökte resa på mig. Ännu en gång kunde jag inte svara utan gav istället ifrån mig en blandning mellan ett suckande och grymtande ljud. Det gjorde riktigt förbannat ont i benet och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

- Vänta! Jag kan hjälpa dig, sa personen och tog mig i dennes armar. Det kändes och hördes som att det var en kille när jag hamnade i armarna på personen, jag hade inte hunnit titta efter vad eller vem det var som stod med mig i sina armar. När jag väl var på benen igen så tittade jag ner på den nya, alldeles sönderslagna svarta cykeln som min mamma köpt här om veckan till mig. Min blick vandrade från min cykel till mitt ben och mina träningsbyxor som var alldeles sönderslagna. Man kunde se sårskorpan och blodet som redan nu hade trängt sig igenom tyget på vissa partier.

- Shhhh, ta det lugnt jag kan följa dig hem om du vill det, mumlade personen som hade hjälpt mig upp samtidigt som denne torkade tårarna som rann ner över mina kinder på grund av smärtan. Jag hade inte ens själv märkt att jag grät eftersom jag hade så ont i mitt ben.

- Vart bor du? frågade personen halvhjärtat och då hörde jag klart och tydligt att det var en kille. Jag lyfte upp min arm och pekade åt det hållet där jag kom ifrån och då märkte jag att även min handflata var alldeles uppskrapad.