Goood game player - The Fooo fanfiction

Kapitel 45 - kan jag få prata med dig?

Elins perspektiv:
Att vara hemma igen var skönt, det var skönt att för engångsskull vara ensam och låta tankarna flyga iväg på allt som hade hänt den senaste tiden och inte minst på vem jag själv var. Hemresan från Kanarieöarna var hemsk eller rättare sagt Oscar var hemsk. Han ville aldrig inse det faktumet att jag inte ville stå och kramas samt att vara närgången som att jag vore en nallebjörn man köpte till småbarn. För det första så var jag inte alls kramsugen, för det andra så var klockan halvfyra på morgonen då vi satt på flygplatsen vilket betydde att jag kände mig äcklig och för det tredje så hade jag inte vunnit tillbaks alla mina känslor för honom än. Han verkade i alla fall vara nöjd så länge han fick vara i mitt sällskap och så länge jag kallade mig för hans flickvän.

Min mjuka säng fick mig att slumra till en aning och jag vaknade inte till förrän mamma kom in i mitt rum och sade att det fanns lunch att värma om jag ville äta något. Hon och pappa skulle nämligen nu, fyra timmar efter vi hade kommit hem från utlandet till stugan. På vägen skulle de hämta upp min farmor och farfar som skulle vara med dem i en vecka. Under den tiden skulle jag vara ensam hemma och ville jag komma så fick jag köpa mig en bussbiljett. Tröttsamt ställde jag mig upp och tog mig en titt i spegeln vid mitt sminkbord och möttes av en syn som jag nästan blev aningen rädd för. Mascaran jag hade applicerat på fransarna innan vi åkte till flygplatsen låg halvt under ögonen och håret var inget annat än kaotiskt, därför beslutade jag mig helt enkelt för att ta en lång dusch.

Det varma vattnet från munstycket rann ner över min kropp medan jag nynnade till en melodi som satt fast på min näthinna. Mina tankar låg helt åt andra håll att jag tillsist vaknade till liv när min bror slog med nävarna på dörren och ropade något om att han behövde uträtta sina behov. Jag klev ur den varma duschkabinen och lät ångan ånga ut över hela badrummet medan jag lindade en handduk från badrumsskåpet runt mig. Den var vit och matchade bra in med resten av vårt nyrenoverade badrum. Jag låste upp dörren och gav Simon en aningen förvånad blick innan han gick in på toaletten och slog igen dörren bakom sig. Han verkade inte vara på bra humör, det hade säkerligen hänt något mellan honom och flickvännen från Åland eller vart hon nu var ifrån. Med tunga, trötta steg gick jag in på mitt rum där jag plockade fram rena underkläder, en enkel enfärgad tröja samt ett par shorts med slitningar på. När kläderna var på och jag hade borstat igenom håret så lade jag mig ner på sängen med telefonen i handen. Jag behövde ringa eller i alla fall smsa Matilda, jag behövde berätta för henne, hon var värd att veta vad som föregick där uppe i mitt huvud.

"Hej! Jag är hemma nu, kan jag komma över? Finns en del jag behöver att berätta för dig"

Jag låg och väntade länge, nästan för länge innan jag fick ett svar tillbaks från henne.

"Hade precis tänkt ringa dig, killarna kommer om några minuter men det är bara att komma ner. Dörren är öppen så stig du bara på, det är helt okej!"

Ett leende spred sig på mina läppar och jag gick genast ut i hallen där jag slet på mig min jacka och mina skor. Man visste aldrig vad som kunde hända under kvällen som kom så jag klädde mig efter vad jag trodde skulle bli behövligt om det skulle hända att vi bestämde oss för att gå ut. I trappuppgången luktade det unket och instängt som vanligt. Nästan alltid när jag gick här så höll jag för näsan och andades med munnen eller så stängde jag av syreintaget till näsan för att slippa känna doften.

- Hallå! ropade jag när jag steg in genom dörren i hennes lägenhet. Ett lyckotjut hördes från hennes rum och kort efter det så kom hon stapplandes ut ur hennes rum och bet ihop lite då det verkade göra ont. Försiktigt slog hon armarna om mig och kramade om mig hårt.

- Jag har saknat dig så-så-så mycket! mumlade hon mot min axel. Värme spred sig i min kropp, någon hade i alla fall saknat mig och det var jag glad för.

- Jag har saknat dig med, svarade jag och bet mig nervöst i läppen. Nu var det dags att berätta för henne och jag brydde mig inte om hon skulle skratta åt mig. Vi gick in på hennes rum och slog oss ner på hennes säng medan hon förklarade att hon hade skadat knäet när hon spelade fotboll hemma i Göteborg och var därför tvungen att hoppa runt på kryckor.

- Jo, jag tänkte på det där jag sade i telefonen, jag tror faktiskt att jag är mogen nog att berätta det för dig. Skratta om du vill men jag måste säga det till någon och denna någon är i mitt fall du, sa jag lite försiktigt och knäppte mina händer nervöst. Jag hade ingen tröjärm att pilla på och helst ville jag inte visa min nervositet över det här och därför försökte jag göra det mesta för att se så kolugn ut som det bara gick.

- Berätta! sa hon och lade en hand på min. Jag tittade upp på henne och in i hennes snälla, oskyldiga bruna bambiögon.

- Jo, det är såhär att, började jag men blev avbruten av att någon eller rättare sagt några klev in genom dörren till rummet. Ogge kom först och slog sig ner på sängen, efter honom kom Omar och slog sig ner vid min sida och kort efter det så klampade även Oscar in. Han var den av dem som såg aningen sammanbiten ut och han förblev stående.

- Vart har ni Felix? frågade Matilda tvärt.

- Jag är här! Har du något jag kan använda för att stoppa blodflödet från min näsa? ropade han från hallen. Genast ställde jag mig upp och gick ut till honom och såg hur han höll handen kupad under hakan för att blodet från näsan skulle rinna ner där och inte på golvet, eller ännu värre - på hans kläder. Snabbt gick jag in i badrummet och tog mig friheten att slita åt mig en hel toalettrulle med papper som jag sedan formade små tussar av.

- Kom, du måste tvätta dig, sa jag och visade in honom til badrummet. Snällt följde han med in och lade ner händerna som var fulla av näsblod i handfatet medan jag spolade ljummet vatten över dem. När händerna var tvättade så befallde jag honom att sätta sig ner på toalettstolen så att jag kunde tvätta han under näsan och runt munnen riktigt ordentligt.

- Luta huvudet bakåt, sa jag och blötte en bit toalettpapper som jag försiktigt drog under hans näsa för att torka bort det värsta innan jag satte in två tampongliknande papperstussar i hans näsa.

- Hur kunde det här hända? frågade jag försiktigt. Han ryckte på axlarna och tittade ner på den svarta klinkern som utgjorde golvet inne i Matildas badrum. Han stampade otåligt med fötterna i golvet och på grund av ljudet så hörde jag inte att Oscar hade slutit upp vid min sida. Bara för att bevisa något för Felix så snuddade han sina läppar lätt vid mina och tittade sedan på honom med ett stort brett flin. Förmodligen hade Felix inte sett det då han fortfarande satt med blicken klistrad i golvet men Oscar verkade nöjd.

- Felix, kan du säga mig varför du blöder näsblod? frågade jag. Han skakade på huvudet och fortsatte att hålla blicken på precis samma position. Jag knuffade irriterat undan Oscars hand som var nära att läggas vid min höft och satte mig sedan ner på huk framför honom.

- Snälla berätta! sa jag bedjande. Han skakade på huvudet och mumlade något om Oscar men mer kunde jag inte höra.

- Okej Oscar, har du slagit till Felix för i sådana fall var det jävligt lågt av dig, morrade jag åt honom när han stod och flinade som ett fån.

- Det är han som kommer mellan vårt förhållande hela tiden, det är alltid han, ingen annan, sa Oscar och flackade med blicken mellan mig och Felix som såg ut som en valross med de två papperstussarna utstickande ur näsan. Om jag skulle vara helt ärlig så var han rättså söt men om jag skulle sagt det till honom så skulle han fnysa till. Killar gillade inte att bli kallad söt.

- Bara för att du tycker att han kommer emellan oss två betyder det inte att du har rätten till att slå honom, svarade jag och tittade på Oscar som såg aningen road ut av det här.

- Jag gör vad jag vill, muttrade han.

- Du gör vad du vill men du slår inte Felix, är det förstått? frågade jag. Han bara gav mig en sur blick och gick därifrån. Felix satt fortfarande bekymrat kvar på toalettstolen men istället för att hålla blicken på golvet så hade han den på mig. Han viskade tyst ett vänligt tackande ord till mig och gav mig en kram.

- Vad har hänt med Oscar egentligen? Han är så... Annorlunda, mumlade han när vi var mitt uppe i kramen.

- Jag vet inte men jag önskar att jag visste, svarade jag.