Goood game player - The Fooo fanfiction

Kapitel 42 - vi måste hitta på något

Matildas perspektiv:

Jag var ny på det där med förhållanden och allt vad de nu gick ut på men jag hade fått mig en bra coach, Oscar Molander. Egentligen hade inget förändrats mellan oss två mer än titeln vi använde oss av när vi skulle presentera varandra. Om jag hade förstått det rätt så var vi egentligen tillsammans redan tidigare, för om jag skulle gått och kysst någon annan kille under samma tid som jag så att säga "var" med honom så skulle det klassats som att jag var otrogen. Det var Omar som förklarade det för mig och allt han sade hängde inte alltid riktigt ihop, alltså var man tvungen att lyssna riktigt noga för att ta in alla de olika samtalsämnena han hade i luften. På den här lilla resan, undertiden Elin och Oscar var borta så hade jag och Omar kommit varandra väldigt, väldigt nära. Han var en riktigt schysst och galen kille han med. Tillsammans med honom kunde jag göra saker som irriterade Ogge som själv inte alltid hade lust att vara oseriös.

- Idag måste vi göra något, jag orkar inte ligga här inne i sängen och bara titta upp i taket. Det är sol och fint ute o-, började jag men blev avbruten av Ogge som fyllde på min mening med hans egna ord:

- Och du ska inte spela fotboll med ditt knä, du måste vila om du vill vara med på cupen om några veckor.

Det var så här att jag undergårdagen hade haft träningsläger precis som alla andra dagar, tjejerna i laget började stöta ut mig mer och mer efter varje dag som gick. Hela tiden så kastade de ur sig att jag var helt värdelös och att jag bara fick komma tillbaks till laget för att jag var tränarens favorit, vilket jag inte var. Ilskan inom mig växte mer och mer för varje dag som gick och det slutade tillsist med att jag triggade igång de andra. På matchen i slutet av träningslägret spelade vi tufft, precis i slutet kom det en hög boll som jag hade tänkt nicka men Elwira som spelade i motståndarlaget hade tänkt ta ner med foten vilket ledde till att hon råkade sparka mig precis i knävecket när jag hoppade upp. Jag hade fallit handlöst ner på marken och blev sedan utburen från planen för att jag inte kunde gå.

- Men jag vägrar att ligga här inne hursomhelst! muttrade jag.

- Vad sägs om Liseberg? frågade Omar som till min stora förvåning låg nedanför sängen på en tunn madrass jag hade hittat i Max rum här om dagen. När Ogge hörde hans röst så ryggade han till, förmodligen minns han inte att Omar hade sovit över här.

- Vad gör du här? Och nej Matilda ska inte gå på Liseberg igen, vi har redan gjort det en gång och du minns vilket kaos det blev! svarade Ogge och vände ner huvudet mot Omar som låg på madrassen nerbäddad i ett rosa fluffigt täcke och flinade som ett stort fån. Han förklarade för Ogge som helt hade glömt bort att han sov här och sedan så började de två pladdra på helt oavbrutet. Jag lyssnade bara på deras prat med halva örat medan jag gick igenom alla dessa sociala medier som fanns i dagenssamhälle. Det hände egentligen inte så mycket någonstans, det var någon som hade skrivit en tweet, någon som hade lagt upp en bild, någon som hade skrivit en status och allt vad det nu var man kallade de olika uppdateringarna för. Felix, som jag fortfarande hade notiser på hade under den senaste veckan hunnit skriva flera kärleksrelaterade texter som antingen lät alldeles för klyschiga eller för poetiska. Jag hade frågat Ogge om han visste vem tjejen var men han hade bara svarat att det var topphemligt.

- Nej men nu bestämmer jag att vi ska åka och bada på mitt favoritställe, det är en klippstrand som ligger väldigt avskiljt från allt och därför kommer det inte mycket folk dit, sa jag och reste på mig från sängen med mitt halvskadade knä och bytte om till bikini under tröjan.

- Då gör vi väl så, det är ju vår nästsista dag i friheten innan vi drar igång med hårdträning på riktigt, svarade Ogge och även han reste på sig från sängen men tillskillnad från mig som hade gått ner från sängen på kortsidan så satte han sina fötter på Omar som låg nedanför honom. Med en duns så satte Ogge sig ner på Omars mage och började genast att kittla honom så att ett hysteriskt skrikande skratt lämnade hans läppar. Jag skrattade lite för mig själv när Omar bedjande ropade att jag skulle hjälpa honom upp men jag bara skakade på huvudet och stapplade ut ur rummet och lämnade dem bakom mig. Det tog mig en evighet att komma nerför trappan och därför var jag inte nere förrän det att både Ogge och Omar hade dundrat ner. Min pappa tittade besvärat på mig när jag haltade in i köket där han satt med sitt morgonkaffe och läste tidningen.

- Är du säker att du inte behöver åka på primärvården och kolla upp det där? frågade pappa. Genast skakade jag på huvudet. Om jag skulle uppsöka en läkare på antingen akuten eller primärvården - det ställe man nu gick till om ens fall inte var akut-akut, så skulle jag inte få spela fotboll på hela sommaren. Förmodligen skulle jag förbli bunden till kryckor i några veckor och vara tvungen att ha något slags knäskydd över knäet.

- Jag tror faktiskt att det är bäst att vi gör som din pappa säger, det blir bara värre om du inte gör något åt det, sa Ogge och lade en tröstande hand på min axel.

- Tänk på mig, jag kommer inte få spela min absolut sista cup tillsammans med mitt lag och-och-och jag vill verkligen det, stammade jag fram.

- Vad är det för cirkus här? frågade Max som hade suttit i vardagsrummet på nedervåningen när vi kom ner till köket. Han slöt upp vid min andra sida och tittade fundersamt på mig och sedan på Ogge som precis hade lutat mitt huvud mot hans bröst. En tår sökte sig ner från min tårkanal och över kinden. Jag orkade inte med att jag helt plötsligt hade blivit så jätte blödig.

- Matilda ska på primärvården och kolla upp hennes knä, svarade pappa och tittade allvarligt på mig.

- NEJ DET SKA JAG INTE! skrek jag åt honom.

- Sluta bete dig som att du är fem, ska du visst åka på primärvården och så är det bara. Det där benet hade du ju ont i sedan tidigare också, svarade pappa bestämt och gav mig en arg blick.