Goood game player - The Fooo fanfiction

Kapitel 39 - det förändrar inget

Elins perspektiv:
Jag gick i ett långsamt tempo efter den gropiga asfalterade vägen där öborna körde alldeles för fort på både motorcykel, bil och trimmade mopeder. Det kändes som att jag höll på att dö inifrån och för varje steg jag tog så kändes min kropp ännu tyngre. Tårarna som hade runnit nerför mina kinder under mitt och Matildas samtal hade torkat mot min hud och den kändes därför torr och eländig. Hela jag såg förmodligen trasig ut med påsar under ögonen, rödsprängda ögon, tovigt hår och ett brustet leende. Folks blickar vändes mot mig när jag gick förbi det lilla köpcentrat där det låg ett gäng restauranger, vår närbutik där vi brukade handla mat. Jag fortsatte att gå efter gatan och sedan mot trapporna som var en snabbare väg till hotellet. Om man inte gick trapporna behövde man gå en slingrig väg där taxibilarna och de små minibussarna körde minst hundrakilometer i timmen.

Väl framme vid hotellet så slank jag in på närmsta toalett som fanns i den lilla receptionen. Där jag tvättade ansiktet och försökte göra så att jag såg så fräsch ut som jag bara kunde. Jag höll en tumme medan jag gick uppför stentrappan för att Oscar inte skulle märka att jag hade gråtit. Jag hade ingen lust att ta någon diskussion med honom om vem eller vad det var som hade fått mig att börja gråta. Egentligen visste jag knappt vad det var, jag kände mig bara så dålig, så ful och så äcklig för det jag hade gjort. Först Felix och sedan Oscar. Båda förmodligen med förhoppningar på att jag gillade dem. Grejen var bara den att jag inte hade några känslor för någon av dem. Jag insåg efter det att jag och Oscar hade legat med varandra att jag kanske inte kände något för honom utan för någon helt annan. Någon som var helt hemlig, till och med för mig själv.

- Välkommen hem, jag vet hur mycket du ogillar frukost men eftersom det kommer vara varmt idag så har jag lagat äggröra och bacon till oss så vi får i oss lite salter, sa Oscar direkt när jag kom in genom dörren. Det luktade stekos i hela den lilla lägenheten, flottigt men ändå riktigt riktigt gott om jag fick säga det själv. Frukost som inte var mitt favoritmål kändes som en enkel match för mig att få ner idag då jag var riktigt hungrig. Min kropp trodde säkert att det var lunch redan nu på grund av att jag hade varit vaken halva natten.

- Låter jätte gott, svarade jag och trampade av mig skorna i hallen innan jag fortsatte vidare in genom lägenheten och fram till balkongdörren.

- Det är serverat så du behöver bara slå dig ner, log Oscar och satte sig ner på en av de fyra vita plaststolarna på balkongen. Jag nickade kort och förklarade lite snabbt att jag bara skulle byta om från mina svettiga kläder som i själva verket inte var svettiga utan jag sade bara så för att han inte skulle börja undra vad jag egentligen hade gjort och att de fortfarande röda ögonen kanske bara var för att jag var ansträngd och ingenting annat. Jag tog min vita triangulära bikini och underdelen till den som hade ett tyg som såg aningen ut som virkad spets som hängde på sträcket samt en ganska enkel strandklänning som låg överst i min väska. Grejerna tog jag med mig in på toaletten där jag snabbt som bara den bytte om.

- Så du passade på att springa medan jag låg och sov? frågade Oscar och serverade mig en tallrik med äggröra och bacon som jag glatt tog emot. Den snälla Oscar som var såhär tyckte jag om, jag önskade verkligen att han alltid var på det här viset och inte hade sin manliga pms dag ut och dag in. Han var till och med värre än mig när jag hade mens och då kunde man snacka om hemsk.

- Ja, jag sprang samma bit som du och jag gick här om dagen men jag utökade den en aning, svarade jag och bet mig hårt i kinden, så hårt att jag fick blodsmak i munnen. Han nickade och förde sedan konversationen vidare. Han pratade om hur många gånger i veckan han minsann behövde träna för att hålla konditionen på topp, även fast jag tyckte att han lät som en flåsande flodhäst när han uppträdde. Fast det var nog bara jag som tyckte det eftersom alla andra som var där och såg honom var fans och så klart så sade inte fans något sådant om sina idoler, det förstod jag gott och väl.

- Förresten, vill du gå ut och äta med mig i kväll, ensam? frågade han när vi skulle duka av bordet och röra oss ner mot poolområdet som våra föräldrar redan hade invaderat.

- Oscar, förlåt men det som hände i natt förändrar ingenting mellan oss två. För mig låg det inga känslor bakom det vi gjorde, lika få känslor som det låg bakom det jag och Felix gjorde med varandra. Jag gillar någon annan, någon annan som inte vet att jag gillar den än men ska få veta det när vi träffas nästa gång, svarade jag. Han mimade "någon annan" för sig själv några gånger och försvann in i lägenheten med hans tallrik och bestick.

- Vad gör jag för fel hela tiden? Jag försöker och försöker att få allt att bli som förut men jag sumpar det för att jag är så jävla feg. Jag är så jävla feg när det gäller att visa mina känslor och när det gäller att berätta hur jag egentligen känner. Hoppas du får det bra med din nya och jag hoppas att ni två blir lyckliga tillsammans, sa han. En liten tår sökte sig ner från hans tårkanal och sedan vidare ner över hans kind. Försiktigt lindade jag mina armar om honom, jag ville inte se honom såhär, jag ville inte se Oscar stå och gråta på grund av mig. Hans tårar rann nerför hans kind och lite då och då träffade dem min hårbotten.

- Du gör inget fel Oscar, du är bara värd någon bättre än mig, mumlade jag mot hans bröst som mitt huvud låg pressat mot.

- Det finns ingen bättre än du Elin, när ska du förstå det? frågade han med en grötig röst. Jag släppte på greppet om honom, torkade honom under ögonen och gav honom ett leende.

- Finns det en chans att jag ändå kan få följa med dig på den där middagen, som en vän alltså? Ingen dejt utan bara som två helt normala vänner som ska äta middag tillsammans på restaurang, sa jag prövande. Ett litet leende pressades fram på hans läppar och han gjorde verkligen allt för att inte le alldeles för stort.

- Självklart, någonstans måste vi ju äta och varför inte göra det tillsammans bara du och jag istället för med våra ganska tråkiga föräldrar som pratar om vuxen grejer, svarade han och skrattade till. Skönt att han inte var arg på mig.