Goood game player - The Fooo fanfiction

Bonuskapitel #8 - augustiväder

Matildas perspektiv:

Efter skolan bestämde jag mig för att gå hem den här halvsvala, nästan lite regniga augustidagen. Det var sjukt hur sommaren hade gått från att vara något av en värmebölja till att bli det här gråa, ganska trista vädret som för tillfället låg över oss som ett tjockt täcke. Jag var personligen inte alls peppad på att nu gå in i en djup, mörk, hemsk period på året. Oktober, november, december, januari och bitar av februari var de absolut värsta delarna av året enligt mig. Det var kallt och väldigt mörkt. Det blev inte direkt bättre av att man var tvungen att se alla tjejer gåendes i de groteskt fula uggskorna som i mina ögon var något av en toffel som småbarn hade för att inte halka och en vanlig vintersko. Egentligen var inte skorna i sig så värst fula utan det var mest hur alla gick runt i dem, trampandes på "kanten" av skon. Jag föredrog inte heller mössor så mycket, de passade inte riktigt på mig och jag fick alltid elektriskt hår av just dem när jag var framme vid skolan.

När jag kom hem från min lilla promenad från skolan gick jag in i köket och gjorde i ordning en kopp te. Jag hade redan nu, andra veckan i skolan tonvis med läxor och uppgifter att göra i skolan som jag inte alls var så värst intresserad av att arbeta med. Jag hade först och främst en uppsats som jag var tvungen att skriva till svenskan där vi skulle beskriva kärleken mellan två individer, olika faktorer som påverkade kärleken och vad som var okej och inte okej inom just det området. Om jag skulle vara helt ärlig var jag ganska säker på att min skulle handla om något väldigt deppigt då jag faktiskt inte längre visste vad jag och Ogge var längre. I mina ögon var han fortfarande den enda jag ville ha men i hans ögon var jag förmodligen ingenting efter det där som hände mellan mig och Elin.

När tekokaren slogs av plockade jag ner min stora tekopp med rosa detaljer på från överskåpet och placerade sedan en tepåse med vaniljte i koppen innan jag hällde upp det skållheta vattnet nästan upp till kanten på koppen. Jag förstod mig inte på de som hällde i massor med mjölk, honung eller socker i sin kopp. Det var inte alls gott. Enligt mig skulle man inte ens späda ut teet med kallvatten. När koppen var fylld med varm vätska placerade jag den på bordet under tiden jag plockade upp läsplattan ur väskan och gick in på mitt rum där jag hade tänkt plugga. Inne på mitt rum möttes jag av en bekant människa liggandes på min säng med sin mobil i ena handen. Ogge.

- Vad gör du här i mitt rum? Vem släppte in dig? frågade jag och ställde ner koppen med te samt min läsplatta på skrivbordet innan jag gick mot honom. Han ryckte lite obrytt på axlarna och rynkade sedan ihop pannan när jag slog mig ner på sängkanten bredvid honom.

- Din mamma lät mig in för en stund sedan, hon sade att du skulle komma hem inom kort, svarade han och vände bort blicken från mig. Jag nickade lite försiktigt och kröp sedan upp i sängen så att jag satt med ryggen lutad mot väggen.

- Alltså förlåt mig för allt som hänt den senaste tiden, det var absolut inte meningen att det skulle bli som det blev, mumlade jag. Han nickade kort och slog sig sedan ner bredvid mig. Hans hand placerade han försiktigt på min och tittade mig sedan djupt in i ögonen.

- Det här är på största allvar, jag kan inte leva utan dig Matilda, det går inte hur mycket jag än skulle försöka, viskade han tyst. En rysning av välbehag gick genom mig och ett litet leende placerades på mina läppar.

- Jag tycker om dig även fast vi inte alltid kommer överens och det hoppas jag att du vet, fortsatte han men den här gången pratade han lite högre. Jag log bara ännu mer.

- Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, utbrast jag och slängde armarna om hans hals. Det kändes som att en liten tår skulle söka sig nerför min kind men jag snyftade bara till och torkade mig under ögonen med mina fingerspetsar för att se till så att det inte hände.

- Jag älskar dig ännu mer, viskade han och höll om mig lite hårdare precis som att han inte ville att jag skulle gå. Efter en kort stund släppte han på greppet och tittade istället rakt in i mina ögon. Försiktigt drog han sin handrygg över min kind och placerade en hårslinga bakom mitt öra. Hans hand vandrade ner mot mina fnasiga läppar och drog handen försiktigt över dem innan han placerade sina läppar mot mina. Fjärilarna flög vilt runt i magen och för tillfället kände jag mig som världens lyckligaste människa.

- Kan du lova mig att vi aldrig skiljs från varandra igen? För du är verkligen det absolut bästa som någonsin har hänt mig, sa jag försiktigt. Han nickade och log mot mig utan att tveka en sekund på det jag sade.