Matildas perspektiv:
Ingenting kändes bra inom mig för tillfället, det kändes som att jag hade svikit de två personerna som hade stått mig närmst under det senaste året men som de behandlade Elin kunde jag inte acceptera. Jag hade därför sagt till dem att de var välkomna tillbaks den dagen då de insett att behandla folk som de hade behandlat Elin inte var okej. De eller rättare sagt Alva hade startat ett dumt rykte om henne bara för att hon hade tyckt att det var kul. I mina ögon var det absolut inte kul och när jag tittade på Elin så kunde jag se hur hon inte heller tyckte att det var så värst kul även fast hon spelade med ganska bra. Det här med tjejer och avundsjuka var något riktigt speciellt, något man mötte på i vilket sällskap man än var i. Det spelade ingen roll om man var med ett gäng gamla tanter, i ett lag, i en fanbase, med vänner eller i vilket annat sällskap som helst där det fanns någon tendens att man kunde bli avundsjuk. Nödvändigt vis behövde det inte vara att man var riktigt direkt avundsjuk på en person utan det kunde vara lite mer indirekt då man var avundsjuk på någon sak personen hade eller kunde göra. Jag kunde precis som alla andra bli avundsjuk, det var mänskligt men jag behärskade mig och inte som Alva som inte kunde hålla det inom sig.
Fredagen var nu här i alla fall vilket var skönt. Jag hade gått i den här skolan i snart tre månader och jag ångrade absolut inte skolbytet från det lilla gymnasiet nere i göteborgstrakten till den här. Hur som haver, idag skulle jag i alla fall träffa Ogge som jag hade gjort några gånger tidigare också de senaste veckorna. Vi hade planerat att gå på bio och sedan bara slappa hemma hos antingen mig eller honom. Jag hade varit hemma i hans hus som inte låg alltför långt från mitt hyreshus där jag bodde några gånger och det var jätte mysigt. Hans lillebror, Ossian, som jag var tränare åt frågade nästan varje gång jag var hemma hos dem eller när Ogge kom och tittade på träningarna om vi var tillsammans. Varje gång bildades det lite rodnad på både mina och på Ogges kinder men vi försökte att ignorera det. Jag visste ärligt inte om jag var villig att starta något nytt med honom eftersom vi knappt kände varandra på djupet.
Man kunde säga att jag var lite mesig av mig när det gällde kärlek, jag vågade inte riktigt binda mig med någon eftersom jag visste att den en dag förmodligen skulle ta slut. Jag var rädd att dela med av mig själv och mitt tråkiga liv där ingenting egentligen hände. Kanske kunde man säga att jag också var rädd för att dela med mig av halva mig och ägna en stor del av min egen tid på någon annan.
- Är det okej om jag kommer förbi dig vid halv fem? stod det på ett meddelande som precis hade kommit in i min meddelande inkorg på telefonen. Det var från ingen mindre än Ogge och jag kunde ärligt talat inte låta bli att le som ett stort fån. Jag slängde ett öga på klockan som hängde i köket samtidigt som jag försökte komma över tanken att jag just nu faktiskt var vän med killen jag dyrkat i ettårstid. Det var inget jag hade trott i min vildaste fantasi. Klockan var i alla fall halv fyra så jag hade alltså en timme på mig att göra mig i ordning vilket var tillräckligt med tid för mig. Jag behövde max tio minuter för att byta kläder och bättra på det enkla sminket.
- Matilda stäng munnen och sluta dregla! skrattade mamma åt mig och klappade mig sedan på axeln när hon gick förbi. Jag rodnade lite lätt och tittade sedan ner i telefonen där jag skulle försöka komma på ett bra svar. Tidigare hade jag aldrig rodnat såhär mycket som jag gjorde nu, det var säkert någon effekt som han hade på mig.
- Låter jätte bra! :), skickade jag som ett enkelt rätt så kort svar men smileyn piggade upp hela meddelandet. Det var helt otroligt hur två stycken tecken, en smiley, kunde göra så att allt såg mycket gladare och roligare ut samt berätta så mycket olika känslor. Jag hade aldrig varit så för att skriva tretusen emoji smileys efter varandra utan jag försökte hålla mig till en, kanske två taditionella med kolon och parantes eller en enstaka emoji.
Kläderna var på, sminket var påbättrat och det var nu bara tio minuter tills han skulle komma hit. Aldrig tidigare hade jag varit nervös över att vi skulle träffas men idag var jag det för man kunde säga att det här var vår första så kallade dejt. Inte för att vi hade sagt rakt ut till varandra att det här var en dejt men det var typ det. Jag tog en sista titt i spegeln på mina svarta högmidjade jeans och den blåa ganska tighta t-shirten som det stod något helt oväsentligt på. Till det skulle jag ha mina låga skinnboots och en enkel kofta över tröjan om det skulle bli kallt. Jag hade stått och hållit i mina svarta shorts när jag skulle välja vad jag skulle ha på mig men jag bestämde mig tillsist för att inte ta på mig dem då mina ben var likbleka. Som vanligt när jag stod och tittade på mig själv i spegeln så fann jag fel med mig själv, var det inte min näsa så var det mina lår, bröst eller mage. Om det inte var nog med det så hade jag komplex över min förbannade tandställning som jag egentligen skulle ha varit av med vid det här laget men jag var tvungen att ha den ett tag till.
- Du är så fin, hörde jag en välkänd röst säga samtidigt som denne kramade om mig bakifrån. I spegeln så såg jag att det var Ogge om hade kramat om mig.
- Tack, du med, svarade jag och vände mig om för att ge honom en kram på riktigt. När vi hade släppt kramen så gick vi ut till hallen, sade hejdå till mamma och traskade sedan mot bussen som skulle ta oss till biografen. Vad vi skulle se för film hade vi inte bestämt än men det spelade mig egentligen inte så stor roll då jag var en allätare. Jag kunde se på nästan vad som helst så länge det inte var småbarn som någon gjorde illa. Framme vid biografen bestämde vi oss för att titta på någon actionfilm som hade gått på bio ett tag. Min pappa hade pratat om att han och mina bröder hade varit och sett den här om veckan när vi pratade med varandra i telefon sist och han hade berättat att han tyckte att den var bra.
- Vill du ha något att äta under filmen? frågade Ogge när vi stod i kassan och hade fått våra biljetter till filmen.
- Popcorn, svarade jag och kände mig som ett litet barn på julafton.
- Amen då tar vi en stor popcorn till det också, sa Ogge till mannen som jobbade i kassan och betalade sedan för oss två. Det var ganska tomt i det stora väntrummet eller vad man kunde kalla det för inne på biografen. Vi satt ner på en bänk och bara tittade på varandra medan vi väntade på att få gå in och sätta oss. Inte långt efter vi hade satt oss ned så hörde vi en gubbe i högtalarna säga att det nu var okej att gå in i salong ett, fem och sju. Vår salong var femman som inte var den absolut största men inte den minsta heller av de tolv olika salongerna som verkade finnas på den här biografen. Hand i hand gick vi fram till gubben, visade biljetterna och gick sedan in och slog oss ned på våra platser som var på översta raden i mitten.
- Om du blir rädd så kan du få krama om mig, skämtade jag med ett flin på läpparna. Ogge skrattade till och skakade på huvudet åt mig.
- Om jag blir rädd? Haha, det är väl snarare du som kommer att krama om mig för att du blir så rädd, svarade han bakom hans skratt. Jag bara log och lade mitt huvud mot hans axel. Hur var det ens möjligt att en kille kunde vara så mysig och snäll som han var?
Filmen startades, lamporna i taket släcktes och de väldigt få personerna som satt i biosalongen såg alldeles över exalterade över att filmen äntligen började. Varken jag eller Ogge såg så värst intresserade ut och större delen av tiden så satt jag och lekte med hans fingrar eller tröjärm. Någon gång mitt under filmen så hörde jag hans andetag närmre mig. Jag vände min fokus från hans fingrar som jag pillade lite halvt med till honom. Till hans ögon och sedan hans läppar. Även fast det var mörkt så kunde man se hur hans ögon glittrade och sprudlade av lycka vilket mina nog också gjorde för just nu kunde jag inte bli lyckligare. Till min stora förvåning gjorde jag något som jag aldrig trott att jag skulle göra, jag lutade mig fram och lade mina läppar mot hans. Genast besvarade han och kysste mina läppar mjukt och försiktigt. Det kändes lite konstigt att vi satt här och kysstes, det var annorlunda på något sätt. Jag hade kysst killar förut men inte på en biograf, under en actionfilm.
Det jag hade trott bara skulle förbli en liten kyss och sedan en riktig pinsam stämning slutade faktiskt inte så utan det var precis helt normalt mellan oss när vi satt på bussen hem. Varje gång han tittade på mig under resan hem så flög små fjärilar runt i min mage och jag kände mig så glad av så många anledningar. Både för att jag hade vågat bevisa för mig själv att det här med kärlek kanske inte var något att vara rädd för och för att jag faktiskt vågade ta första steget.
- Hur var filmen? frågade mamma när vi steg in genom dörren och in i hallen. Jag tittade på Ogge som försökte hålla sig för ett litet skratt.
- Den var bra, svarade jag och även jag försökte hålla inne skrattet som var påväg att komma vilken sekund som helst.
- Vad handlade den om? frågade hon när vi hade tagit av oss skorna och hängt upp våra ytterkläder och gått in i lägenheten.
- Ärligt så vet jag inte, svarade jag med en rodnad över kinderna, igen. Jag slängde ett öga på Ogge som var lika rosig om kinderna som jag. Det här var något jag sent skulle glömma.