Matildas perspektiv:
Fredagar verkade vara en lugn dag för alla som gick på min skola. Alla som inte hade stödmatte eller stödsvenska på morgonen började klockan nio och sedan slutade nästan alla klasser klockan två. Vi hade inte alls några tunga lektioner under dagen utan vi hade bara svenska, lästimme och sedan ett idrottspass innan vi slutade. Jag hade fått en del nya vänner som alla guidade mig genom skolan som jag inte hade lärt känna riktigt helt än. Till en början när jag flyttade hit så var det planerat att jag skulle gå på samma skola som Alva och Sofia men de tyckte att det nästan var smartare att jag gick i en skola i närheten så att jag inte fick alla mina kompisar på andra sidan stan som jag ändå skulle få genom att de bodde där.
Idag så skulle vi i alla fall mötas upp vid globen där vi förhoppningsvis skulle få träffa killarna. Jag hade berättat för tjejerna att jag hade träffat killarna på fotbollsplanen och att vi hade spelat i kanske två timmar tillsammans innan de var tvungna att återgå till deras arbete. Framför mig hade de inte sagt att de var killarna från the fooo för de verkade förstå att jag gott och väl visste vilka de var från början och sedan förstod de nog att jag var ett fan då jag bad dem om att ta en bild efteråt. Jag kunde inte låta bli att fråga om det eftersom jag inte träffat på dem eller förnyat mina bilder tillsammans med dem sedan i somras. Något längst där inne fick mig att hoppas att de kände igen mig i alla fall en aning men det var bara något som hände i mina drömmar. Idag hoppades jag att de skulle komma ihåg mig även fast jag var svettig och ansträngd senast vi sågs. Vissa tjejer kanske skulle skämmas över att de hade sett en i svettiga fotbollskläder men ärligt så var det i sådana kläder jag kände mig mest bekväm och jag hoppades att de inte skulle döma mig för det.
Nu var jag på väg mot tunnelbanan som låg en bit från hyreshuset där jag bodde. Många brukade klaga på promenaden som tog kanske tio minuter men jag gillade den, det var skönt att få lite vardagsmotion. Hade det legat ett lager med snö på backen så hade jag nog inte varit lika positiv till det hela men nu så kändes det bara skönt att få röra på sig. Jag hade inte tränat på väldigt väldigt länge så jag behövde verkligen den här promenaden för att hålla min kondition uppe. En bit framför mig gick det en tjej med ljusa pösiga jeans, en bomberjacka i svart, en ryggsäck med leopardmönster, keps vänd bak och fram samt ett par sneakers i vitt. Hennes klädstil var snygg och vågad, jag skulle också viljat kunna ha en sådan klädstil men jag vågade inte eftersom jag var feg av mig när det gällde sådant. Jag ville inte sticka ut från mängden så jag valde att nästan alltid bära ett par tighta svarta eller blå jeans och sedan en enkel tröja eller skjorta till det.
Tjejen styrde hennes steg in på tunnelbanestationen, blippade hennes SL-kort mot läsaren och gick igenom spärrarna och sedan upp på perongen. Jag gjorde precis likadant som henne men ställde mig en bit ifrån henne bara för att inte känna mig påträngande på henne. När tåget rullade in så gick vi båda på och eftersom det var fullsmockat överallt så hamnade vi på sätena mittemot varandra. När jag mötte hennes ansikte så såg jag att det var tjejen som jag hade sprungit på i trapphuset och på tunnelbanan här om veckan. Även den här gången lyssnade hon på alldeles för hög musik i hennes hörlurar. Jag suckade och började leta efter mina egna hörlurar i min svarta stora väska som jag hade packat full med grejer hemma lite beroende på vad som skulle hända efter vi hade varit utanför globen. Det var ganska troligt att jag sov hemma hos Sofia eftersom vi hade pratat om det enda sedan förra helgen då vi egentligen hade tänkt göra det.
När vi hade suttit på tunnelbanan i evigheter enligt mig så hörde jag att tjejen som förmodligen bodde i samma trappuppgång som mig började prata med någon av hennes kompisar i telefon. Hon lät väldigt irriterad på hennes vän när hon pratade och nästan skällde ut henne.
- Ja jag sitter på tunnelbanan. Tjugominuter. Går ni från Gullmarsplan eller? Okej. Ja men jag orkar inte gå så jag åker hela vägen. Nej. Alva sluta dryga jag följde med för din och Sofias skull och inte för min egen. Nej jag tycker inte om dem. Käften. Men kan du ge dig någon gång? Förstår du hur mycket jag hatar dig? Idiot vi ses om tjugominuter. Puss hej hälsa Sofia att jag också hatar henne, sa hon innan hon la på samtalet som hon hade med någon som förmodligen hette Alva. Nästan direkt efter att hon hade lagt på och börjat lyssna på hög musik igen så ringde min telefon - Alva. Hur stor chans var det egentligen att vi precis direkt efter varandra skulle prata med en person med samma namn?
- Hejsan Alvisen, svarade jag i telefonen och jag hörde hur hon och någon till skrattade.
- Hej Tildisen, vart är du? skrattade hon fram. Jag förmodade att hon och Sofia satt på bussen just i detta nuet eller så var de redan framme.
- Typ tjugominuter bort, vart är ni? frågade jag och tittade mot tjejen mittemot mig som började plocka ner hennes mobil och hörlurar i ryggsäcken hon hade vid fötterna.
- Vi är snart framme vid Gullmarsplan men vi går nog därifrån eftersom det inte är så långt därifrån, svarade hon.
- Okej men jag åker enda fram till globen så ses vi där! sa jag.
- Aa det gör vi, puss, svarade hon och klickade av samtalet. Jag lutade huvudet mot fönstret och bara väntade på att få komma fram, träffa killarna och åka hem. Egentligen så var jag inte alls taggad på det här för jag var trött och helt utslagen efter den här veckan i skolan. Allt hade börjat i ett så snabbt tempo och redan nu så låg jag efter med läxorna och allt vad det nu var i skolan. Jag hade aldrig varit en sådan som prioriterade mina hemläxor utan det hade alltid varit så mycket annat som fick stå i centrum av någon anledning.
Rösten som berättade vilken hållplats som var nästa lät i högtalarsystemet och jag började genast samla ihop mina grejer och i samma veva så la jag undan hörlurarna i väskan för att inte verka oförskämd när jag kom upp till de andra. Mobilen hade jag dock kvar i handen om jag skulle behöva ringa dem om något. Tåget saktade in och tjejen som satt mittemot mig lyfte upp hennes väska, kastade den över axeln och gick ut i den svala vårvinter luften. Hon gick buttert uppför trapporna och bort mot globen området, jag höll lite avstånd från henne så att det skulle bli så pinsamt om jag skulle råka gå om henne eller om hennes kompisar skulle se mig tillsammans med henne. När jag kom in på området så kom några av mina andra kompisar fram till mig och gav mig en snabb kram och hela tiden höll jag blicken lite diskret på tjejen från tunnelbanan.
- Vem är hon? Jag har aldrig sett henne förut, sa Freja frågandes och pekade på tjejen.
- Jag vet inte, hon bor typ i mitt hus och jag åkte samma tunnelbana som henne hit, hon verkade inte så värst glad om jag ska vara ärlig, svarade jag och tittade på Freja och sedan på Adriana som stod bredvid.
- Det där är ju Alva och Sofias kompis, har sett henne någon gång på twitter och på instagram. Felix la upp en bild på henne i somras och sedan så började alla spekulera om de var tillsammans när Alva la ut videon där de kramades och viskade saker till varandra, sa Adriana. Jag bara nickade och kom sedan på att tjejen kunde vara Ellen, Elsa, Elin, Elina eller vad deras kompis nu hette. Jag lade det inte på minnet eftersom jag bara hört det framåter någon gång sådär. När jag såg Alva och Sofia komma gående mot oss från gullmarsplans hållet så började tjejen springa med världens fart mot dem och sedan så omfamnade hon dem i en stor kram innan de kom gåendes mot oss. Jag blev aningen sur på dem eftersom de hade sagt att det bara var vi tre som skulle gå hit tillsammans idag men jag försökte att inte visa det då jag var tvungen att låta dem få ha andra vänner också. Sedan utöver allt så var tjejen vad hon nu hette bara deras så kallade "pluggkompis" hade de sagt och inget mer.
- Matilda! ropade Alva och vinkade mot mig. Jag gick mot dem och gav först henne en kram och sedan Sofia som stod bredvid.
- Matilda, det här är Elin och Elin, det här är Matilda, sa Sofia. Tjejen, Elin, tittade på mig och nickade lite kort och gav mig en sur blick.
- Du bor i mitt hus visst? frågade jag och hon bara nickade buttert till svar. Hon verkade inte vilja skaffa nya vänner eller vara trevlig med mig så det var bara att ignorera henne eftersom hon verkade vilja ignorera mig.