Matildas perspektiv:
Första dagen i skolan gick relativt bra. Alla på min skola och i min klass verkade snälla, väldigt inbjudande till allt det dem gjorde och ingen frös ut någon så det verkade som att de hade fått till en bra atmosfär i klassen och på skolan i största allmänhet. Många tyckte att det lät lite roligt att jag tidigare hade gått det vi kallade för profilklass eller elitidrottsgymnasium där jag hade fotboll inkluderat i min undervisning och jag fick många gånger förklara vad det innebar. Vissa trodde att jag bara läste fotboll för att bli fotbollsproffs på ett elitidrottsgymnasium där Zlatan var rektor och där alla kända tränare var våra lärare. De hade svårt att förstå att jag, precis som dem läste alla vanliga ämnen men hade även några timmar med fotboll och teori i veckan för att jag skulle maxa mitt schema. Min tränare som följde vartenda steg vi tjejer i laget tog sa att det nästan var tvång på att vi skulle gå en sådan utbildning eftersom han ville att vi skulle vara bäst i Sverige.
Just nu satt jag i alla fall på en tunnelbana mot t-centralen. Det var tänkt att jag skulle möta upp Alva, min bästa vän, som precis hade blivit dissad av hennes så kallade pluggkompis inne på ett café där tre av fyra av killarna hade varit. När hon hade ringt mig i panik så satt jag redan på tåget mot stan eftersom jag var tvungen att köpa några smågrejer till en present som min pappa skulle få när jag skulle åka och hälsa på honom någon helg här framöver. Alva hade pratat snabbt och berättat för mig hur mycket över hennes vän, Elin, som precis hade gått in i Oscar och stött ut hans kaffemugg över hela honom och sedan gått iväg utan att ens bry sig. Det lät ganska roligt när hon berättade det men jag kunde förstå skammen Alva kände över det då han var hennes absoluta favorit av killarna.
Dörrarna öppnades och jag reste på mig från mitt säte och gick ut genom dem. Precis när jag skulle sätta min ena fot på plattformen under mig så kände jag hur någon gick in i mig. Det var en tjej med blont hår, svart jacka och hörlurar som spelade alldeles för hög musik. När jag fick ögonkontakt med henne så gav hon mig ett ursäktande leende och precis då såg jag också att det var tjejen från igår, hon som hade gått in i mig när jag bar på flyttlådan som jag sedan tappade ner på min fot. Varför hon skulle åka åt motsatt håll hem kunde man fråga sig, inte för att jag egentligen brydde mig. Jag gick uppför trapporna och sedan mot cafét där Alva satt och väntade på att jag skulle komma. Vi hade inte träffats sedan hon var nere med mig i Göteborg och såg killarna när de uppträdde på musikhjälpen i december, alltså var det ett tag sedan. Lite nervös var jag för att träffa henne igen även fast vi höll konstant kontakt med varandra över alla diverse socialamedier som alla ungdomar idag höll på med.
- Heeeeeej Alva, viskade jag tyst i hennes öra när jag kom in på caféet där hon satt längst ner i ett av hörnen, ensam med hennes dator. Hon ryckte till lite och tittade sedan upp på mig som stod och log stort. Innan jag visste ordet av det så hade hon kastat hennes armar om mig och kramat om mig hårt. Så hårt att jag nästan inte fick luft. Hon mumlade massor med ord där hon beskrev hur mycket hon egentligen hade saknat mig vilket fick mina ögon att vattnas lite. Jag kunde verkligen inte förstå att vi ens hade klarat av att vara ifrån varandra så länge som vi nu varit.
- Jag har saknat dig med, skrattade jag fram och släppte på greppet om henne innan jag slog mig ner mittemot hennes stol på det som skulle likna en soffa eller i alla fall en bänk. Snabbt plockade hon undan från bordet och lade ner hennes grejer som hon hade haft framme på bordet i hennes väska som hon sedan ställde ner på golvet nedanför.
- Du anar inte hur pinsamt det var när Elin, ah du vet hon, min och Sofias kompis som inte är en foooer men ändå verkar vara jätte intresserad av dem på något konstigt sätt. Hur som haver när hon i alla fall spillde ut Oscars kaffekopp över honom. Jag skämdes så mycket att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen och tillsist så fick jag gå fram och be om ursäkt för hennes handling när han stod och muttrade surt, sa Alva och det såg verkligen ut som att hon höll på att dö eller något åt det hållet i alla fall. Jag förstod att hon skämdes en aning över hennes vän men killarna behövde ju inte veta att de var i samma sällskap.
- Äh, släpp det! Jag tror inte han tog illa upp och jag tror ärligt inte han brydde sig om det så mycket. Det är sådant som händer liksom, svarade jag och gav henne en snabb blick innan jag lät den falla ner på mina naglar som jag skulle vara tvungen att göra något av inom kort eftersom de inte var något annat än kaotiska. Jag hade aldrig varit en sådan som brydde mig om sådant en nu var det faktiskt nästan kris och då var det illa.
- Jag kollade förresten med dem om när de skulle börja repa i annexet inför konserten, sa Alva mitt upp i en helt annan konversation vi hade om ett helt annat ämne. Jag skrattade till lite hur fult det var att vi alltid bytte samtalsämne mitt upp i alltihop. Hon fortsatte sedan att berätta att de från och med nu skulle börja repa där inne inför konserterna och därför om man ville träffa dem så hade man mest chans om man var där utanför då de skulle försöka att komma ut med jämna mellanrum.
När vi hade pratat av oss en stund så bestämde vi oss för att plocka ihop våra grejer och göra mina ärenden innan vi skulle möta upp Sofia som nu var på väg hit för att träffa oss. Vi skulle sedan gå på restaurang och fira att vi tre äntligen var återförenade och nu bodde i samma stad. Att jag skulle bo här som jag hade gnällt om i somras hade jag aldrig trott att jag skulle göra lite mer än ett halvår senare. Det kändes inget annat än overkligt att äntligen komma hem till det som kändes rätt, som kändes som hemma för jag var mer hemma här än vad jag var i mitt lilla samhälle som jag var uppvuxen i.
______________
Shoutout #1
Jag tycker att alla ni som inte läser whatthefooos fanfiction "rejects" borde läsa den nu! Jag blev verkligen fast i den direkt så in och läs den medan ni väntar på nästa kapitel av den här boken.
Observera, jag gör bara shoutouts till de jag vill så tjata inte tack.