Jag står vid mitt skåp och betraktar dig där du sitter. Som vanligt sitter du med matteboken uppslagen i knäet och ditt pekfinger följer texten och formlerna som står uppskrivna i boken. Hade allt varit som vanligt så hade jag suttit bredvid och påmint dig om hur bra du är och varit noggrann med att se till till att du inte stressar för mycket. Dina mörka ringar och stirriga blick avslöjar att du inte har någon som förhindrar din stress nu för tiden.
En harkling får mig att vrida blicken åt sidan och jag möter Ogges blick. Han viftar lite med handen för att försöka förmedla att jag ska gå fram. Men jag skakar bara på huvudet, fegar ut. Istället plockar jag snabbt åt mig lektionens material innan jag skyndar mig bort mot klassrummet.
Så fort lektionen är över så hinner jag knappt ut ur klassrummet innan Ogge hugger tag i min arm och drar mig efter sig. Jag hinner inte ens reagera innan jag blir inknuffad i ett tomt klassrum och dörren slår igen efter mig och när jag rycker i handtaget är det låst.
"Ogge vad fan?!" Ropar jag och bankar med handflatan mot dörren men ingenting händer så suckandes vänder jag mig om och hjärtat hoppar över ett slag.
Du står lite längre in i klassrummet med blicken fäst på mig och jag tappar talförmågan. Du vänder hastigt ner blicken i marken och vi båda står i tystnad en lång stund.
Jag öppnar munnen för att säga något men får inte fram ett ljud. Istället vänder jag mig om, rycker lite i handtaget men inser att Ogge troligtvis låst om oss och lämnat oss här tills vi pratat igenom saker. Jag vänder tillbaka blicken mot dig och du har fäst blicken mot väggen så att du visar upp din vackra profil.
En suck slinker ur mig och jag tar ett par försiktiga steg framåt vilket får dig att möta min blick. Vi båda stannar upp, står i tystnad och betraktar varandra.
"Oscar" yttrar jag med en lågmäld röst och du rör inte en min. "Felix" yttrar du och en ilning går igenom mig vid ljudet av din röst.
"Förlåt mig" får jag fram med en skyldig, sorgsen stämma och jag upptäcker hur dina ögon tåras och din underläpp börjar att darra svagt.
"Jag, jag behöver dig Oscar. Jag klarar inte av det här. Snälla ta mig tillbaka" får jag sedan ur mig med en desperat ton men du förblir stilla.
"Oscar jag, det, du-" min osammanhängande mening avslutas aldrig för du skakar lite på huvudet och börjar i en rask takt gå emot mig.
"Du är så korkad" yttrar du innan dina läppar möter mina och mitt hjärtas slag ökar avsevärt. Med händerna om din svank pressar jag dig mot mig och dina händer letar sig upp i mitt hår medan vi kysser varandra desperat.
"Jag borde inte ta tillbaka dig så lätt, men jag behöver dig också Felix. Jag älskar dig så mycket att det gör ont" yttrar du innan du ännu en gång kysser mig desperat.
Mitt under kyssen hör jag hur dörrens lås går upp och dörren öppnas.
"Det var väl inte så jävla svårt?" Ogges röst får oss att bryta kyssen och du placerar skrattandes ditt ansikte mot mitt bröst medan jag drar dig tätt intill min kropp samtidigt som jag blickar över på Ogge.
"Bra timing hörrudu" yttrar jag med skratt i rösten. Min lycka är tillbaka, jag håller dig i min famn. "I'll leave you lover boys alone" yttrar han retsamt och jag skrattar lite.
"Ogge" yttrar jag precis innan han stänger dörren och han stannar upp. "Tack" yttrar jag och han sänder mig ett leende. "Så lite så" yttrar han innan dörren går igen och vi är ensamma igen.
Med händerna ömt om dina kinder lyfter jag ditt huvud från mitt bröst så att du möter min blick. "Jag älskar dig" yttrar jag lugnt innan jag kysser dig passionerat. "Jag älskar dig också" besvarar du när kyssen bryts och vi omfamnar varandra i en tät kram.
. . .
Foscar is back, back again <3333