Lita på mig

8 - Helvetet fortsätter...

Skyler Fox

Sakta öppnar jag ögonen, gäspar och försöker desperat stänga ute de sprakande ljudet. En hand for upp till min ansikte, gnuggar ena ögat och gäspar sedan stort.. Igen.
"Sovit gott?" Frågar en röst och jag öppnar genast ögonen och ser vänster om mig. Benjamin...?
"Mhm," mumlar jag, vågar inte säga något än. Min röst låter förjävligt när jag sovit. Jag sätter mig rakare i ryggen och sträcker sedan på mig. Hur kan jag fortfarande vara trött?
"Är vi inte framme än?" Frågar jag och sätter upp mitt lockiga hår i en slarvig bulle. Benjamin biter sig i läppen.
"På tal om det.."
Jag ger honom en oförstående blick.
"Vi har typ redan varit där," förklarar han tyst. Jag höjer ögonbrynen. Va?!
"Vänta.. va?" Frågar min hesa röst.
"Maya hjälpte mig," svarar han bara, men jag fattar ingenting. Vem fan är ens Maya? Och vad hjälpte hon honom med?
"Maya?" Frågar jag oförstående. Det var inte ens meningen att låta svartsjuk men.. varför kunde inte jag hjälpa honom?
Benjamin biter sig i läppen igen. "Jo okej, du sov och jag tänkte inte väcka dig så Maya kom över och hjälpte mig köpa alla saker"
Jag rynkar pannan. Va?
"Lugn bara, hon har bra smak," säger han med ett leende.
"Jag förstår fortfarande inte vem Maya är," säger jag istället.
"En vän," ler Benjamin. Varför han ler så förstår jag inte. Ljög han precis? Är de mer än bara vänner? Får bara tanken på henne honom att le?
Varför bryr du dig ens?!
"Åh" andas jag och nickar.
"Du får träffa henne snart," svarar Benjamin och jag nickar igen. Även fast jag inte ens förstår vad han menar med det.
Vi sitter tysta resten av vägen medan jag på allt och alla. Allt och alla som.. Pappa. Mamma. Mig själv. Benjamin. Sam. Leah. Benjamins vänner. Den där Maya. Mitt rum. Skolan imorgon. Framtiden. Hur detta kommer sluta. Vad jag ska göra. Och hur fan jag ens känner.
"Sky," avbryter Benjamin. "Vi är framme"
Han är noga med att säga framme, istället för hemma. För detta är inte mitt hem och kommer aldrig bli.
Jag nickar och kliver ur bilen. "Du, Benjamin?" Frågar jag och han grimaserar. Det är skrattretande hur mycket hans namn stör honom.
"Ja?" Svarar han ändå.
"Kläderna.. du hade inte behövt köpa allt det," säger jag och ser emot honom. Hans leende är inte där, inte på hans läppar som det borde vara och det oroar mig.
"Sky," säger han och möter mina ögon. "Oroa dig inte, jag skulle kunna köpa dubbelt så mycket och ändå ha råd för en Porsche. Det var pappas pengar, Sam har knappt spenderat en enda krona. Jag har. Så jag vet hur mycket det är"
"Jag menade inte bara pengarna," förtydligar jag.
"Åh.." Får han ut och jag nickar med ett svagt leende som försvinner lika snabbt som det kom dit. Han borde fattat att jag mena att han inte borde köpa något till mig alls, även om det så skulle kosta 1kr eller 1 miljon. Jag förtjänar det inte. Och han, av alla människor i värden, vet det.
Jag vänder mig om igen och börjar gå in, samtalet var över och han hade redan erbjudit sig att ta alla kassar.
Det värker i hela mig. Hela jag är som ett öppet sår som rivs upp gång på gång. Nu känns det igen. Nu gör det ont. Igen, igen och igen.

För en sekund är jag tillbaks hos min pappa, bara ser allt helvete framför mig igen och jag tappar andan helt av minnet. Utan att jag själv märkt något tvingas jag gripa tag i köksön för att hålla mig uppe.
"Är du okej?" Frågar Benjamin när han se min hand sakta vitna av mitt grepp.
"Ja?" Svarar jag som om det vore självklart. Men det är det inte. För det var en lögn. Jag mår inte bra. Allt är inte sådär jävla perfekt som det ska vara.
Jag.. Jag är inte okej.

Benjamin Adams

Hon ser inte ut att vara okej. Hon ser ut att vara allt annat än okej...
Adams! Igen, vi ska inte ens bry oss!
"Är du-"
"Adams, din jävel!" Halvskriker Maya och skrattar sen. "Jag har aldrig varit med om någon som parkerar så dåligt som- shit... kunde du inte sagt att vi inte var ensamma?"
Nu har hon hunnit komma fram bredvid mig och får syn på Skyler.
"Du frågade aldrig," svarar jag men Maya ignorerar mig.
"Herregud!" Utbrister hon lyckligt och ger Skyler världens största leende. "Det är så kul att träffa dig, vi ska bli absoluta bästa vänner och stå sida vid sida när Adams har sina PMS utbrott"
Jag ryggar tillbaka medan Skyler ler osäkert. "Ursäkta? Alltså Maya, du vet att jag står här va?" Frågar jag, skakar på huvudet med en uppgivande suck.
"Kalla du mig precis blind?" Frågar hon sårat och spelar chockad. "Eller senil kanske?"
Jag himlar med ögonen. Hur orkar jag ens med mina vänner...
"Maya, detta är Skyler," presenterar jag med en suck. "Skyler, detta är min mycket irriterande vän Maya"
Maya blänger på mig en sekund innan hon kastar sig i min famn. "Älskar dig med, tönt!"
"Jaså, va mysigt för dig," svarar jag och släpper ner henne på golvet. Skyler vänder bort blicken när jag vill möta den. Varför?
Ja Adams, varför skulle hon vilja möta din blick?
Jag är en sån idiot.
Yep, det är du.
"Jag går upp," börjar jag och drar frustrerat min hand genom mitt hår. Varför i helvete skulle hon vilja möta min blick? Såklart inte!
"Men grejerna-" Börjar Maya men jag bryr mig inte ett skit längre. Jag tar det sen.
"Ser du detta?" Frågar jag och pekar på mitt ansikte. "Ser det ut att jag bry sig? För det gör jag fan inte!"
Mina ordval får Skyler att vända sig emot mig igen.
"Alltså Adams, PMS barn är vad du är," Maya skakar på huvudet med en suck och ett roat leende. "Gå upp och lek med Leah och kom ner när du inte skäms ihjäl längre"
Har jag nämnt att jag hatar att hon har rätt? Hela tiden? "Det var inte ens vad jag skulle.."
"Nä nä," svarar hon ironiskt och slänger en blick på Skyler. "Vill du möblera ditt nya rum?"
Skyler ler svagt. "Välj du"
Varför är hon så rädd? Hon borde inte vara rädd. Hon får inte vara rädd.
Jag vill inte att hon ska vara rädd.

Skyler Fox

Benjamin försvinner upp för trappan, utan ett som helst ord till mig. Fast varför skulle han? Vad finns ens att säga?
Jag lämnas kvar med Maya. Min blick möter hennes innan jag försöker granska henne diskret. Granska hennes perfekt sminkade ansikte, brunguldiga hår, fantastiska kropp, vackra leende och bara... hela hon. Min avundsjuka stiger, men ändå kan jag inte förmå mig till att hata henne. Hon verkar fantastisk...
"Kom med ut, jag har en stor kärra med möbler, vi borde nog börja bära in det innan det blir mörkt," säger Maya till mig och jag ser ut genom fönstret. Det är redan mörkt.
Hon ler och nickar. "Okej, det är redan mörkt. Men jag vill gärna sticka ut innan killarna kommer ned. För tro mig, med de där fyra idioterna under samma tak blir det inte vackert"
Jag nickar förstående och följer med henne till hallen för att ta på oss våra skor. Precis när vi kommer utanför dörren hör vi högljudda skratt innanför och Maya himlar med ögonen.
"Så..." Börjar Maya och drar med mig till hennes bil. "Du och Adams alltså?"
Jag hostar till och skakar på huvudet, men hinner inte längre eftersom dörren öppnas igen och de fyra högljudda killar kliver ut.
"Idiot!" Skriker den lite yngre killen. Och Liam skrattar högt.
"Tro mig, det är sant!" Den andra killen, som jag inte heller minns namnet på skrattar och slår till de både två lekfullt.
"Väx upp," skriker han och hoppar ner för trappan för att komma fram till mig och Maya. "Inte inför damerna"
"Thomas, knip igen käften inom 3 sekunder," hotar Maya och killarna ler retfullt.
"Annars?" Frågar Benjamin och rycker utmanande på ögonbrynen.
"Testa inte mitt tålamod, Ads," svarar Maya allvarligt. Jag gillar hennes attityd.
"Ska du klå oss?" Frågar den yngre killen, som jag fortfarande inte minns namnet på. "Det är tre emot en, ge upp redan nu så kommer du inte till skada, Mays"
Jag skrattar till. "Killar, det är tre mot två"
Benjamins vänners leenden försvinner, medan hans växer. "Om Sky är med i Mayas lag, byter jag nog"
Jag skrattar till. "Jaså? Varför?"
"För att lille Adams är kär," sjunger Liam och jag biter mig i läppen medan min blick fäster sig i gräset längre bort. Inte en chans att jag ser på honom, när han svarar. Inget ämne jag vill prata om.
"Har du sett henne med en pistol?" Frågar Benjamin tillbaka och får ur sig ett nervöst skratt. "Seriöst, mannen, spring"
Jag ler. "Så bra är jag inte"
"Har du.. någonsin.." Börjar Thomas. Men Benjamins blick tystar honom. Verkar som att alla vet om här.
"Ja.." Mumlar jag. "Men av misstag"
"Vad händ-" Börjar Liam men denna gången slår Benjamin till honom. Skäms över sina vänners iver.
Jag facklar med blicken och får plötsligt panik över att inte kunna ha armarna någonstans. Allting spelas framför ögonen på mig igen och det känns som jag inte ens kan andas...
"Prinsessan, lugn," börjar Benjamins lugna röst. "Här, du är här. Kom tillbaks till oss"
Jag skakar på huvudet medan mitt synfält blir suddigt.
"Sky?" Frågar Benjamins röst och plötsligt tar en varm och välbekant hand på min överarm. "Seriöst, inte här"
"Jag bara.." Stressat ser jag mig omkring. Jag måste bort. Ta mig härifrån. "Jag måste gå"
Med det sagt har jag kastat mig upp för trappan, slitit upp dörren, smällt igen den innan jag sjunkit ned emot den. Helvetet fortsätter... och fortsätter... och fortsätter...