Lita på mig

45 - dra upp ärmarna och låt mig se

Benjamin Adams

Slag.
Slag.
Slag.
Slag.
Slag.
Jag slår honom så många gånger att jag inte längre känner mina händer. Jasper polare försöker dra undan mig, dem drar, slår och sparkar med skrik för att få mig gå av Jasper.
Jasper däremot, ligger där på golvet och försöker skydda sig från de slag han får ta emot.
Ilska står skrivit i pannan på mig och jag känner ingenting längre.
Jag känner inga som helst känslor och kan inte beskriva hur det kändes när han yttrade dem där orden.
Han våldtog henne.
Jag gjorde ingenting.
Han våldtog henne.
Jag kunde redan gissa vilken dag det var. Dagen när Finnick skjutsade iväg henne och när jag.. jag var orolig till döds.
Jag behövde oroa mig.
Jag hade fan rätt att oroa mig!
För hon blev våldtagen.
Av Jasper Idiot Stone.
"Luke kommer döda dig," mumlar Jasper till slut fram. "Vems plan tror du egentligen det var?"
Jag stannar upp. "Luke?"
"Jag fick betalt," fortsätter han och ler svagt. "Av någon Luke. 20 tusen fick jag för att knulla henne"
20 jävla tusen?! Du hade fan kunnat få en nolla till av mig för att dra åt helvete!
Jag reser mig upp sparkar till en skåp och smäller till Jaspers vän när han tänker angripa mig.
"Var det någon viktig?" Flinar Jasper.
"Ja," mumlar jag till svar och smäller till honom igen. "Hennes idiot till pappa"

Skyler Fox

"Är du okej?" Frågar Liam för sjuttio-elfte gången och lägger fram ett till kort.
Jag nickar. Liam tvingade i mig 5 tabletter även fast man bara skulle ta en. Som han sa, 'det verkar snabbare'.
Jag är dock övertygad om att det nog är farligt. Och därför har jag fått suttit och spelat kort med honom, hela dagen.
Jag har varit både yr och trött, men läkaren trodde det berodde på mitt försök till överdos.
Jag kan inte fatta att jag ens är här fortfarande! Jag skulle ju slippa denna skiten och-
När dörren plötligt rycks upp och smäller i väggen hoppar till och med Liam till.
Med en chockad, livrädd blick ser jag på personen som orsakade det.

Benjamin.

"Ut," säger han skarpt till Liam.
"Va?" Utbrister Liam. "Nej?"
"Ut!" Morrar han och går med snabba steg mot mig.
"Låt.. låt honom stanna," säger jag med låg röst. Jag är fan så livrädd för att vara ensam med honom just nu så jag till och med vill ha Liam här!
"Visst," svarar Benjamin och stannar precis framför mig och rycker upp mig på fötter. "Dra upp ärmarna"
Jag tappar andan. "Va?"
"Dra upp ärmarna," morrar han igen. "Visa mig dina armar"
"..Berättade.. Maya?" Mumlar jag skamset med ögonen fyllda av tårar.
"Maya?!" Utbrister Benjamin ilsket. "Vet Maya?!"
Jag ser chockat på honom. "Ve-vem berättade?"
Han ser knappt ut att ens kunna andas genom ilskan när han tar tag i min hand för att dra upp tröjärmen, mycket riktigt lyckas han och mina nya och gamla ärr blottas. Både två drar efter andan.
Och jag sväljer så hårt att jag inte ens visste om jag skulle överleva det.
Benjamin säger ingenting, utan drar, med min protest, upp andra ärmen också.
Plötsligt rycker Benjamin tag i tröjkanten och sliter av tröjan över huvudet.
Jag skakar, med tårarna som rinner ned för kinderna.
Varför gör han såhär? Varför gör han såhär mot mig?
"Adams!" Ryter Liam förbannat och tar tag i honom när han försöker knäppa upp mina byxor. "För helvete, sluta!"
Jag faller andlöst ned på knä och gråter högt.
"Du.." Börjar Benjamin och ser på mig med en blick jag inte kan tyda. "du.. skadade dig själv?
Jag svarar inte utan ser ned i golvet.
"Adams," morrar Liam och tar tag i honom igen när han än en gång ska gå fram.
"Gå ut," mumlar jag tyst. "Både två"
Jag tar ett djupt andetag. Benjamin vet. Han vet vad jag gjort min kropp. Han vet vad jag gjort mot mig själv. Han vet att alla mina timmar har gått ut på att dra ett rakblad över min hud.
Och nu.. nu när jag sitter i mjukisbyxor och bh framför honom kommer inga ord ut. Jag har ärr på mina armar, magen, bröstkorgen, låren, gömskarna, faktiskt har jag också på mina fötter. Jag skar mig under för att inte kunna gå. Det kunde jag inte heller, inte utan att dö av smärta. Tja, nästan dö iallafall...
Och nu ser Benjamin det jag dolt mest i hela världen. "Anledningen till att du inte ville att jag skulle köpa kortärmat till dig, det.. var inte pågrund av kylan.. jag hade rätt. Det var något helt annat"