Lita på mig

7 - Du är sexig

Benjamin Adams

Lita på henne? Det var det dummaste jag någonsin hört! Jag känner henne inte ens!
"Liam-" Börjar jag och ska precis skälla ut honom men hans leende och idiotiska röst stoppar mig.
"Save it," skrattar han och springer upp för trappan.
"Fuck you älskling!"
Han vänder sig om på sista trappsteget. "Fuck me? Vi har inte tid för det nu, baby"
Herregud... jag serverade den där jäveln svaret på ett silverfat, visst gjorde jag?
Nog för att jag älskar den där idioten, så är ändå min kärlek till min skinnjacka lite större. Sorry, Liam.
Jag drar upp dörren, och stänger den tyst efter mig. Till skillnad från alla andra idag. Skyler sitter redan i min älskade bil när jag kommer ut. På passagerar sidan, som tur är. När jag sätter mig ner, ger hon mig nyckeln. Denna gången utan att som helst snudda vid mig. Varför skulle hon? Jag är hennes pappas fiende och trots allt en av hans kallblodiga mördare. Att jag snuddade vid henne när hon skulle få nyckeln var ett stort misstag, hon vill inte röra mig. Inte på samma sätt som idioten Adams vill röra henne.
Det blir tyst när jag backar ut och börjar köra. Utan bälte.
"Benjamin, bältet," påminner Skyler mig om och jag tackar mig själv för att inte satt på mig det. Då öppnade iallafall någon av oss munnen.
Jag ler, släpper både händerna från ratten och sätter på mig bältet. Innan jag låser fast det ser jag emot Skyler.
"Benjamin, för helvete, sätt dina händer på ratten och se på vägen!" Klagar hon stressat och slänger en blick på vägen.
"Pratar du med mig?" Frågar jag förvånat. "Åh.. det kan du ju inte, för mitt namn är inte Benjamin"
Hennes ögon är uppspärrade. Innan jag hunnit reagera har hon tagit min hand och låst mitt bälte. Okej, nu är bältet på, bara händerna och blicken kvar.
Hon håller fortfarande sin hand i min. Vilket gör det ännu lättare att se på henne istället för på vägen. Mitt leende är kvar och jag ser hur mycket det stör henne.
"Benjamin seriöst!" Skriker hon och jag gasar på ännu mer.
Jag har kört här mer gånger än jag kan räkna och dessutom är en utmärkt och säker bilförare. När jag tagit på bälte, har händerna på ratten och tittar på vägen det vi säga... men för en sekund blir jag orolig för att krascha. Tänk om jag skulle lyckas skada henne eller-
Dig! Adams, tänk om du lyckas skada dig! Dig! Inte fiendes dotter!
"Vem är det du skriker på?" Frågar jag och slänger en blick på vägen utan att hon märker. Det sista jag vill är att krascha med henne.
Med dig, Adams! Du menar med dig!
"Okej, va fan! Adams! Snälla, se på vägen! Och håll i ratten!" Ger hon sig? Wow. "Adams," säger hon igen, ännu tydligare.
"Visst kan jag det," svarar jag och vänder blicken mot vägen, saktar ner och tar min lediga hand på ratten. "Varför sa du inte bara det?"
Hon fnyser och skrattar till nervöst. "Ja för det gjorde jag ju inte," svarar hon ironiskt. "Ha bara blicken på vägen och händerna på ratten, är du snäll"
Jag biter mig i läppen. Hon kommer så döda mig, men jag måste säga det. "Om du vill att jag ska ha både händerna på ratten, kanske du borde släppa min hand"
Hur mycket jag än gillar hennes hand i min, gillar jag att få henne ur balans mer. De där rosenröda kinderna gör min dag.
Hon blinkar till, ser ner på våra sammanflätande händer och släpper genast min hand. "Åh," andas hon och rodnar kraftigt. Vilket får mig att le ännu större.
"Jag vet att jag inte borde le, för du är här för att döda mig," säger jag med ett bittert leende. "Men du ger mig för många anledningar till det"
Hon ska precis säga emot, men jag håller upp min hand för att tysta henne. Jag tror inte jag klarar av att höra henne lova något jag är säker på att hon kommer bryta...

Vi är tysta resten av resan, jag märker ofta att hennes blick är på mig. Men jag säger inget. Egentligen skulle jag i vanliga fall retas med henne, med vem som helst som har blicken på mig. Men inte nu. Inte när jag precis insett att jag vill röra, höra och vara med tjejen som är här för att döda mig. Jag måste på något sätt vinna hennes tillit; jag behöver få henne lita på mig. Ändra sitt beslut. Och låta mig leva. Jag vet att det låter själviskt, men jag gör det för Leah.