Lita på mig

22 - Hej nya pojkvän, hejdå gamla

Benjamin Adams

"... hon räddade mitt liv, jag tänkte det var dags att.. hitta henne igen och tacka henne, säga att jag lever. Kanske har hon varit.. typ orolig?" Avslutar Finnick. Jag har aldrig hört den där historien förut. Hans historia. Jag kände inte Finnick då, jag kände inte ens Thomas.
Jag vet att han straffar sig själv, förstör och gör allt för att fara illa till.. men han är ändå Finnick.. den roliga, omtänksamma & älskade Finnick. Det är dock inte så han känner. Vilket sårar mig mer än jag trodde var möjligt. Men han ändå är min lillebror. Såklart jag bryr mig.
"Vill.. vill du ha sällskap?" Frågar jag försiktigt. Thomas har hand om Leah just nu medan jag, Skyler, Liam och Finnick sitter i köket. Skyler har hunnit duscha efter.. sin dusch.
Det känns så konstigt att säga hejdå till Finnick. Jag menar, han är Finnick. Han ska ju stanna kvar för alltid. Är det verkligen såhär lätt att bli av med honom?
"Nej," ler han till svar. "Jag måste göra detta själv"
Jag nickar förstående. Ska precis öppna munnen igen men egot själv öppnar munnen.
"Är du seriös?" Frågar Liam medan han kastar onödigt mycket med armarna. "Well, jag gillar det inte!"
Jag skrattar. "Såklart inte, du gillar ingenting"
Ingen bryr sig ens, Liam.
"Joho, du gör!" Envisas Liam och hans leende försvinner innan han vänder sig emot Finnick. "Jag gillar att ha dig hemma, speciellt efter din historia"
"Liam, bara för att jag tänkte göra det en gång.. Betyder det inte att jag gör det igen, nu efter 2 år," försvarar sig Finnick och tvingar jag att sucka. Det är illa nog att han tänkte det en gång, tänk så tänker han det igen?
"Jag håller med Liam," säger Skyler plötsligt. "Du har redan tänkt på det en gång, du kan lätt göra det igen. Måste du åka?"
"Jag måste hitta henne, okej?" Försöker Finnick och jag ser ångern att han ens berättade historien för oss.
"Jag förstår dig," svarar jag och tänker plötsligt på Skyler. "Du måste hitta henne, och du ska ta med henne hit.. hur lång tid det än tar"
"Ja, vilken bra idé!" Svarar Liam ironiskt. "Ta med henne hit! Vår familj kan aldrig bli för stor! För vet du vad? Folk försvinner ur den!"
"Liam, jag tror.. Finnick behöver göra detta," säger jag till Liam och han blänger på mig.
"Fuck this! Du ska ingenstans.." Morrar Liam irriterat och suckar. "Stick inte.."
"Jag måste.. och jag kommer dessutom ringa er hela tiden, jag menar, hur ska jag annars få pengar?" Retas Finnick och i vanliga fall skulle Liam skrattat nu, retats tillbaka och skojat, men.. han ler inte ens. Jag vet att detta tar hårt på honom. Han är Liam. Han är aldrig okej med förändringar.
"Är det pengar du vill ha?" Utbrister Liam och fortsätter snabbt. "Jag kan ge dig pengar! Hur mycket som helst! Bara stanna.."
"Liam," säger jag med tydlig röst och lägger en hand på hans axel. "Han kommer hem igen"
Liam suckar ännu en gång. "Hur länge blir du borta?"
"Vet inte, tills jag hittar henne iallafall," svarar Finnick och reser sig upp.
"Om du hittar hennes grav då?" Frågar Liam. "Då stack du i onödan"
"Liam," varnar Thomas röst och vi vänder oss emot honom. Han står lutad emot dörröppningen och ser nu varnades mot Liam.
"Säg inte att du tycker detta är en bra idé!" Klagar Liam med hög röst. "Seriöst, Thomas, säg att du inte låter honom åka! Säg det!"
"Liam, jag skjutsar honom dit om jag måste," svarar Thomas och Liams ögon blixtar till.
"Är det bara jag som har en hjärna här?" Frågar han men verkar inte förvänta sig några svar för han reser sig häftigt och lämnar rummet. Ytterdörren smälls igen högt efter honom med följd av hans motorcykel morra och sticka iväg.
"Han.. behöver bara lite tid," säger Thomas och suckar med blicken efter honom.
"Det är inte tid han behöver," mumlar jag till svar och blickarna vänds emot mig. "Han behöver folk som stannar"
Finnicks ögon lyser av skam & sorg. "Han fattar inte.. att man inte kan tänka så," fortsätter jag och ser ut genom fönstret där han försvann. "Man kan inte styra allt med en kontroll. Människor kommer och människor går. Drömmar slår in och nya sätts. Hopp tänds och hopp släcks. Men Liam vill kontrollera, han vill ha det på sitt sätt och vill bestämma vad som händer och inte," jag vänder mig emot Finnick. "Åk och hitta den där tjejen så Liam kan le och rida iväg på hans enhörning över deras färgglada regnbåge när du kommer hem"
Finnick skrattar. "Visst, vi ses om.. några dagar förhoppningsvis"
Han ger oss alla varsin kram innan han lämnar huset och jag ser med ledsna ögon efter honom. "Ska vi låta honom åka?" Frågar jag och suckar.
"Ja, älskar man någon måste man släppa den fri," skämtar Thomas. "Han kommer tillbaks, Ads, det måste ungen... Han vet att vi släpar hem honom annars"