Lita på mig

41 - Hejdå Världen

Liam Wade

"Men rör på dig då!" Stressar Finnick på och puttar till mig. Jag stannar tvärt.
"Finnick, det är en fucking trappa! Ta det lugnt! Jag kunde dött!" Utbrister jag men han viftar bara snabbt bort det och puttar ännu en gång till mig. Jag suckar och samma gör han.
Vi småbråkar redan när vi stressat sliter på oss jackor och skor.
"Han ska inget veta!" Säger jag irriterat. Adams kommer döda oss, om och om igen, ifall han får reda på att vi precis trappat bort Skyler! Han må vara förbannad på henne just nu men han bryr sig. Alldeles för mycket.
Alltså tror ni Finnick skulle gå med på att skaffa en docka som såg precis ut som Skyler och bara sätta i fönstret. Liksom ingen skillnad? Dessutom är Adams ändå inte inne och kollar till henne. Jag löste precis vårt problem! Applåder, applåder!
"Du, inte Thomas heller!" Viskar Finnick stressat tillbaka.
"Är det någon som inte vill göra Lill-pappsen besviken?" Gullar jag. Även fast vi har bråttom hinner jag slänga in mina sköna skämt. Bara så ni vet, jag ler ett vacker smile just nu, väldigt sexigt också för den delen.
"Är det någon som vill ha en käftsmäll?" Frågar Finnick tillbaka och jag blänger barnsligt på honom.
"Nej," muttrar jag och putar med underläppen.
"Du är så jävla ful," utbrister Finnick och sliter åt sig sin mobil.
"Säger den fulaste av alla!" Flinar jag tillbaka och letar efter mina nycklar.
"Vart är mina nycklar?" Frågar jag honom och letar runt omkring mig.
"Varför behöver du dem nu?!"
"Men tänk så hittar vi Skyler, och det kommer en snöstorm och sedan! Ja då kommer en Alien som tar bort snöstormen för att döda oss utan att få snö i håret. Jag menar, han måste ju fortfarande ha snyggt hår när han dödar oss, men iallafall! Och liksom vi är närmast mitt hus eftersom du behöver gå på toa, så vi tar en paus från att bli dödade och-"
"Liam," avbryter Finnick. "Jag gick på toa för 3 minuter sen"
"Åh.." Jag skiner upp. "Men vad bra! Då behöver jag ju inte nycklarna för att du måste gå på toa, då kan vi väl bli dödade direkt då"
Jag vet inte varför, men Finnick ser på något konstigt sätt ut som om han vill döda mig? Typ strypa mig till döds? Varför gör han det? Jag har aldrig fått den blicken förut. Förutom från typ, Maya, Adams, Finnick, Thomas, Skyler, Troy, Ashton, lärare, min familj, tjejer, på stan, hemma, på fest-.. Okej jag kanske fått den förut.
"Kan vi snälla röra på oss innan Adams skär av våra kukar?" Klagar jag och Finnick skrattar.
"Ja för det är ju jag som står och dagdrömmer!" Svarar han ironiskt och slår till min arm. Jag slår såklart, som den gentleman jag är, tillbaka.
"Detta är ju ditt fel!" Svarar jag och ser besviket på honom. "Aldrig att man ska lita på barnrumpor!"
"Jag är 16!" Svarar han och suckar. "Dessutom är detta ditt fel!"
"Mitt?" Jag ryggar förvånat tillbaka. "Hur i hela helvete kan detta vara mitt fel? Det var du som var en idiot"
"En idiot?" Han suckar medan han himlar med ögonen. "Liam, du kan inte ens stava till idiot!"
"Det kan jag visst det!" Försöker jag försvara. "Jag kan det så väl så jag inte ens behöver bevisa det!"
"Alltså du är så korkad!"
Jag fnyser. "Du är den som är korkad!"
"Jaså för jag vet en som är jävligt korkad!"
"Åh, bara sluta få allting handla om dig!"
"Käften!" svarar han och skakar uttråkat på huvudet. "Vi måste dra"
"Dra vart?" Frågar Adams och jag vänder huvudet mot köket. "Och förresten, personligen tycker jag ni både två är korkade"
"Vi måste köpa choklad till Skyler!" Jag flinar ursäktande. "Hon är på.. ja du vet, hon har sin blöda-ned-allting-runt-mig-och-döda-folk-genom-att-dränka-dem-med-mitt-mens-blod-period"
Nu fattar jag inte heller varför både Adams och Finnick ser på mig med typ uttråkade mördarblickar.
"Jag kan köpa choklad så.. stannar ni här med henne?" Erbjuder Adams och ser bortåt. På vad vet jag inte, men jag och Finnick är allt för upptagna för att ens bry oss.
"Nej!" Skriker vi i mun på varandra. Adams rynkar pannan.
"Vi menar," rättar jag och ler svagt. "Skyler skulle ändå sova en stund och Thomas skulle passa henne, dessutom ville hon bli av med oss töntar en stund"
"Förstår henne," försöker Adams skämta, men hans leende är helt borta. Han kan inte le. Skyler måste ha krossat honom lika illa som någon krossade henne.
"Är du okej?" Frågar jag och lägger en hand på hans axel.
Han nickar snabbt. För snabbt. "Jag mår bra"
"För.. jag vet att mörker, kyla och vinter och allt därtill får en deppig. Men du? Adams, du är liksom inte sån," förklarar Finnick och ser medlidande på honom. "Skyler kommer bli bra och det kommer du också. Faktiskt tror jag ni kommer bli bra tillsammans"
"Hon är inte min flickvän," varnar Adams och försöker flina. "Jag behöver inte bry mig"
"Men det gör du," fortsätter Finnick.
"Alldeles för mycket," avslutar jag och ger Adams en snabb kram innan jag drar med mig Finnick ut och smäller igen dörren efter mig.
"Jahapp," stönar jag irriterat. "Vart fan är den där barnungen?"