Lita på mig

29 - Sönder slaget ansikte och en galen dejt

Skyler Fox

Nästa dag har Benjamin bett om ursäkt och kramat mig innan jag ens hunnit svarat. Alltså, fan.. jag var liksom ganska körd så fort han kom in i mitt rum; helt halvnaken med rufsigt hår och morgon hes, sexig röst.
Jag förlät honom, kramade honom tillbaks och hjälpte honom steka pannkakor tillsammans med Leah. Det var en underbar morgon och sedan en fortsatt mysig dag.
Jasper hörde av sig och bad om ursäkt han med, och han förlät jag lika snabbt.
Kanske för att jag inte förstod vad någon av de bad om ursäkt för.
Iallafall, så bad vi allihop om ursäkt senare i Gruppchatten med allihop som var med igår; endast för att jag kände skam att jag förstörde deras kväll. Och det var liksom första gången jag träffa dem! Bra intryck, Sky! Toppenbra!
Konstigt nog skrattade bara allihop, sa att det var lugnt och att det varit med om mycket, mycket värre. Menade på att det oftast blir såhär. Igår var "ingenting".
Lördagen fortsatte i myshumör, och jag var mysklädd och osminkad hela dagen framför något prinsess-maraton med Leah.
Benjamin? Han stack efter lunch. Han skulle träffa "killarna" vilket består av; Liam, Thomas, Ashton, Troy, Jasper, Alec, Filip och Ludwig. Först skulle de träna i träningshallen, boxas och sedan bara hänga. Han sa att dem eventuellt skulle komma över till oss sen. Vilket de senare gjorde. Gladare än någonsin. Precis som om gårdagens fight aldrig hände.
Jasper hälsade glatt, kysste min panna innan han satt och myste och snackade med mig i den enorma soffan medan de andra spelade något tv-spel och Leah sov.
Iallafall så hade Ashton sagt att jag gärna fick sticka över till Juni, som hade tjejerna över hos sig och skulle ha pyjamasparty. Men jag tackade artigt nej, faktiskt så ville jag hellre mysa med Jasper, sitta och småprata och se på killarna som spelar.
Kanske skulle alla tjejer valt det ifall de fick umgås med världens underbaraste pojkvän och sina högljudda vänner.

Lördagkväll var jag tröttare än någonsin, och gick därför och duschade tidigt, efter det tog jag en oversize tröja och drog med Jasper upp på mitt rum. Som lovat myste vi tills jag somnade och Jasper stack sedan ned till resten av killarna innan dem också drog hem för att sova.
Söndagen spenderade jag faktiskt i sängen hela dagen, eftersom jag kände mig väldigt dålig. Benjamin fick därför komma upp med både mat, dricka, tabletter, dator, snacks, filtar och en massa annat onödigt. Vad jag än bad om, fixade han. Kanske försökte han betala tillbaks för våra bråk? Eller så var han bara en underbar vän.
Jasper och jag skrev hela dagen. Egentligen ville han komma över, men jag sa att det inte var en bra idé. Mest för Adams, men också för att jag inte vill smitta honom och ville egentligen bara sova. Vilket inte gick så jättebra när telefonen plingade till var 5:te sekund.
Jag kände mig lycklig, även fast livet är skit. Och det är inte förs på kvällen, när natten kommer, som jag kommer ihåg vad jag måste göra.
Jag måste läsa pappas sms, gråta och skära mig innan jag somnar med svullna ögon.

Benjamin Adams

När måndagen kommer vill jag inte lämna sängen. Därför virar jag in mig i täcket, smyger ned för trappan och kikar in i Leahs rum där hon redan är uppe och leker med ett gosedjur i sängen.
"Leah," väcker jag henne ur hennes lekande.
"Godmorgon Benji," hälsar hon och vinkar med både hennes hand och gosedjurets.
"Godmorgon mitt hjärta," hälsar jag tillbaks. "Kan du vara snäll och äta frukost och klä på dig? Benji är för trött för att fixa"
"Får jag göra allt själv?" Säger Leah uppspelt, hennes ögon lyser. Hoppfullt ser hon på mig med sina rådjursögon.
Fan, jag är världens sämsta storebror och ändå tror hon att jag är den bästa.
"Klarar du det?" Frågar jag och spelar skeptisk.
"Ja Benji! Ja! Det klarar jag!" Tjuter hon och skrattar innan hon flyger på byrån. Jag ler åt henne innan jag går vidare till nästa rum.
"Godmorgon prinsessan," hälsar jag sömnigt innan jag faller ned i sängen bredvid henne.
"Hej," skrattar hon och puttar bort mig.
"Vad?" Klagar jag och tar tag i hennes midja för att dra henne närmare. "Kom igen, jag är på myshumör och jag är trött och jag.. pallar inte skola, kan vi inte skolka?"
Försiktigt myser hon in sig hos mig vilket får mig att hålla henne hårdare. Endast för att aldrig låta henne gå.
"Du kan, inte jag," svarar hon och vrider på hennes huvud, precis vid min hals. Vilket får hennes läppar att skrapas mot min nakna hud. Jag flämtar till och tar ett fast tag om hennes handled.
"Fan.. gör aldrig.. så.. igen," mumlar jag och reser mig ur sängen innan jag hinner förstå själv vad jag gör.
"Förlåt," ler hon generat. "Ja alltså.. vi borde ändå inte mysa, jag har pojkvän, minns du?"
"Åh, visst minns jag allt," muttrar jag. "Dessutom, jag får mysa med dig hur mycket jag vill. Bara jag inte rör dina läppar med mina, så är du både min.. och.. hans"