Lita på mig

1 - Jag är inte vem som helst

Benjamin Adams

Jag vaknar nästa morgon trött som stryk och med ett bultande huvud. Jag ska aldrig mer vara ute så sent som igår. Jag har knappt sovit 3 timmar.
Helvete Adams, suckar jag åt mig själv innan jag ilsket drar handen genom håret, du måste verkligen börja tänka mer. Mer på folket runt mig, mer mig själv, mer på Leah. Till och med mer på att vem som helst kan komma idag. Ibland behöver jag till och med påminna mig själv att får jag besök kommer det inte vara för ett jäkla te-party, utan för att döda både mig och Leah.
Jag önskar jag kunde skicka Leah till andra sidan jorden till en underbar familj som skulle kunna ta hand om henne. Det vore egentligen det bästa för henne, det vet jag. Men det är inte något hon vill. Hon vill stanna med mig. Och jag är för själviskt för att någonsin låta henne gå. Klart som fan jag vill ha min ängel hemma hos mig - men som hennes enda "förälder" behöver jag även tänka på hennes säkerhet, och inte min ensamhet. Hon är den enda personen i hela världen som jag älskar så mycket som jag gör, utan henne har jag inget att leva för och det gör allting så himla mycket svårare...
"Benji!" Skriker Leah och hoppar upp rätt på min mage där jag ligger i sängen.
"Leah!" Skriker jag tillbaks lika lyckligt men stönar sedan av smärta. "Helvete, behövde du hoppa rakt på min mage?"
Hennes ögon möter min mage sekunden jag uttalat min mening. "Usch, Benji, du sover ju nakenpaken!"
Hon rullar snabbt av mig och lägger sig på den lediga platsen i min dubbelsäng för att fortsätta se på mig.
"Naken?" Skrattar jag. "Jag har boxers på mig"
"Boxer?!" Upprepar hon med ett av hennes största leenden. "Har du köpt voffvoff till mig?!"
Jag skrattar högt och attackerar henne med kudden. "Nej nej nej, jag menar att jag har kalsonger på mig"
"Bläää," hon rynkar äcklat på näsan. Och vi är släkt? Gudarna ska veta hur mycket snuskigare jag kan vara. "Varför får jag aldrig voffvoff? Jag lovar att hjälpa den kissa och bajsa!"
Och nu förstår jag att vi är släkt. "Leah, ingen av oss har tid för en valp," säger jag med en suck. Kanske att det egentligen är en lögn. Jag menar; Samantha, vår biologiska mamma, har tid. Eller ja, skulle ha tid om hon inte drack bort sitt liv fullkomligt. Leah kallar henne mamma, jag kallar henne Sam, Samantha eller svikande jävel. Eller en massa andra fula ord som hon förtjänar.
Leah ser ledsamt på mig, men för en helt annan orsak än den jag trodde. "Benji, ska du till skolan idag?"
"Ja, vart skulle jag annars?" Frågar jag tillbaka och rullar på sida för att se på henne. Hennes runda ljusa ögon är blanka och vägrar möta mina. Hennes blonda hår är lockigt och väldigt långt för hennes ålder. Hon är verkligen världens finaste. Världens finaste lillasyster. Hon är inte ett dugg lik mig. Sådär olik att jag nästan kan tro vi har olika pappor. Jag är hennes totala motsatt. En aning mörkhyad, mörkbrunt hår, mörkbruna ögon, alltid svarta kläder tillsammans med en massa problem och olagligheter. Leah däremot, har ljusare nyans av hudfärg, blont lockigt långt hår, ljus blå ögon, alltid fina klänningar eller kjolar, och oroväckande trevlig mot allt och alla. Hon kan få alla att älska henne på 3 sekunder, medan jag kan få alla att älska med mig på 3 sekunder.
"Jag vill inte," " Mumlar hon och möter äntligen mina ögon. "Vill vara hemma idag! Och imorgon! Och alla dagar!"
Jag rynkar pannan. Ärligt talat vill jag inget hellre än att vara hemma varje dag med min älskade lillasyster som jag älskar mest i världen. Men ändå är det enda som flyger i mitt huvud vad tusan som gör att hon vill vara hemma. Varför vill hon inte till skolan? När jag var 6 år ville jag gå till skolan mest i världen, även helger. Det var så roligt att jag aldrig ville gå hem. Tja, tills jag hittade min hjärna och kom tillbaka till verkligheten. Men det är inte poängen. Poängen är att min lillasyster borde vara lycklig och trivas i skolan. Om inte hon eller skolan ser till det, gör jag.
"Varför vill du inte till skolan?" Frågar jag och hon börjar genast gråta. "Prinsessan," mumlar jag och drar in henne i en kram, jag bryr mig inte att jag blir blöt av tårar. Min prinsessa ska må bra, om jag så måste döda för det.
"Kan du hämta mig innan slutet, Benji?" Frågar hon och snyftar till. Jag rynkar pannan igen. Vad fan är på gång?
"Såklart jag kan, jag kan göra mer än så," svarar jag och lyfter upp henne så att jag kan se in i hennes tårfyllda ögon. "Varför?"
"De stora pojkarna är elakka," svarar hon och uttalar som vanligt elaka - "elakka" med överdrivet många K'n.
"Vilka killar?" Frågar jag tillbaka och hon tvekar. "Leah, berätta för mig"
"Puck," svarar hon och skakar på huvudet. "Säg inte att jag.. Att jag sa det till dig, han kommer slå mig"
"Puck? Slå dig?" Frågar jag tillbaka. "Älskling, ingen vågar ens röra dig. Alla vet att du är underbar"
Och min lillasyster.
"Eller din lillasyster," säger hon precis som om hon läste mina tankar, bara att hon nämner det med en brusten och sorgen röst. "Puck nämner ofta det"
Jag kommer inte klara att inte slå ner Puck idag och fan alltså, hans gäng kommer inte gå lottlösa de heller. Fan ta jäveln, han är så gott som död.
"Vet du, prinsessan?" Frågar jag och ler mot Leah när hon skakar på huvudet med en snyft. "Han heter Puck för att han är ett pucko, var bättre än honom"
Hon fnittrar och jag smeker försiktigt hennes kind. "För du är bättre än honom"
Försiktigt nickar min underbara prinsessa och springer sedan skrattande ur mitt rum, skriker något om försten till matbordet. Jag lyssnar såklart, men denna gången rusar jag inte efter henne. Jag reser mig istället, drar handen genom håret och granskar mig själv i spegeln. Ibland när ser på mig själv, vill jag ändra allt. Få bort alla tatueringar, eftersom Leah nu för tiden tror att tatueringar är något bra. Få bort de där mörka läskiga ögonen, som Leah tycker är gulliga. Få bort min äckligt muskulösa kropp, som Leah inte tror är farlig. Få bort mitt svarta rufsiga hår, som Leah älskar att rufsa till. Få bort det där äckliga leendet, som Leah tycker är det vackraste i världen. Egentligen är allt detta bara en del i planen att få ett ligg. Få ett ligg så att jag kan glömma allt. Glömma allting annat. Egentligen så utnyttjar jag inte tjejer, jag brukar oftast bara ligga med mina så kallade "speciella tjejer". Typ som de närmaste tjejvännerna jag har. Eller de som erbjuder sig, för att själva glömma något. Faktiskt har jag ett ganska gott rykte om mig inom tjejskvallret. Det är resten, mitt temperament, mina bråk, mina olagligheter och allt där till som är det mindre bra. Jag skulle inte direkt säga att det faktum att jag nu den senaste tiden har jag slagit ner alldeles för många människor hjälper ryktet heller.
Det känns dock som borde någon vara stolt över mig, det har iallafall inte gått länge än bråk. Det fanns faktiskt en tid när jag gick längre än så bara för att få de där förbannande pengarna jag behövde för att ens ha tak under huvudet.
Faktum är att jag har inte dödat något på ett helt halvår. Hela 6 månader. Men att hurra vore överdrift när 146 personer blev dödade innan de där 6 månaderna. Dödade av mig. Hela 146 människor med familj, vänner, släkt och någon som kommer sakna dem - är döda. Mördade av en tonårs pojke till marionettdocka. Som unge har jag alltid hatat mördare, sen blev jag en själv och till och med ändrade mig. Det är svårt att förstå sig på mördare, likaså mig. Leah kan läsa mig som en öppen bok, men ingen annan. Folk kan tro att de förstår sig på mig, men det är ingen som verkligen gör det. Aldrig tidigare, ingen någonsin.
Jag vet inte om det glädjer mig eller sårar mig. Jag har bra vänner runt mig, som mer är som familj. Men det känns som ingen av de kan förstå mig fullkomligt. Men kanske är det för att jag inte förstår mig på mig själv. Jag mördade folk för pengar, det förstår inte ens jag själv mig på. Inte förs allting gick åt helvete och jag förstod att det var allt jag hade. Pistolen i handen, vinden i håret och de öronbedövande skriken, är allt jag hade att stå på. Jag mördade för att hålla mig och Leah vid liv. Dödslistan var nästan klar. Men jag antar att någon annan får fortsätta att ta alla liv som är uppskrivna med svart bläck. Jag antar att någon annan får läsa min lillasysters namn och förhoppningsvis tänka om och ge upp. Ja, eller så kan de ta sig an utmaningen att försöka döda mig först.
Jag river händerna genom håret av tanken, grimaserar av smärtan. Jag vill inte leva så här.
Jag bara vill inte leva såhär...
Ärren på min kropp är just nu läskigt stora, äckliga och med en ännu större och läskig bakgrund. Jag låter fingrarna följa ett ärr som löper längst halsen ner över bröstkorgen och ner till naveln. Mitt 6-pack ser helt förstört ut med alla ärr och tatueringar. Det är nästan så jag tror att alla tjejer som någonsin försökt döda mig siktade på 6-packet för att slita upp tröjan och innan de dör slänga en sista blick på det.
Jag drar på mig en mörkgrå T-shirt och ett par svarta, slitna jeans. Och så tar jag redan nu på min älskade skinnjacka. Drar handen igenom mitt kolsvarta hår en sista gång medan jag ser mig själv i spegeln, det är nästan så jag ser ut som vilken tonåring som helst. En tonåring som begått några misstag, tatuerat hela kroppen och piercat sig lite här och där. Med en enda blick på mig ser man att jag är trouble, men... samtidigt så ser jag oskyldig ut. Precis som om jag inte dödat 146 människor.
Jag ser ut som vem som helst, synd nog kan jag inte vara det.
För jag är Benjamin Adams och måste leva med konsekvenserna för det.

"Benji, är du okej?" Frågar Leah och jag nickar svagt till min spegel bild. "Jag kom först," mumlar hon svagt.
"Din busunge," skojar jag och byter ut den ledsna minen till ett skratt. Leah ler blygt och jag ser hur hela hon fylls av glädje. Jag är glad att jag duschade igår kväll, kvalitetstiden ihop under våra mornar är det bästa jag vet.

"Du hämtar väl mig? Lite tidigare än vanligt?" Frågar Leah medan jag smeker hennes kind mjukt.
"Jag lovar," ler jag och nickar sedan mot hennes dörr till skolan. "Gå in nu och ha det bra idag"
Hon nickar svagt. "Jag älskar dig"
Jag böjer mig försiktigt ner så hon kan kyssa min kind och hon springer sedan iväg innan jag ens fått möjlighet att yttra ett enda ord.
Jag älskar dig med... alltid.

Innan jag vet ordet av det står jag framför mitt egna skolhus med cigaretten mellan läpparna. Endast för att hålla värmen.
"Adams!" Skriker en glad röst, Finnick.
"Finnick!" Hälsar jag i samma ton, bara för att retas. Vilket jag lyckas med.
"Oh, shut up!" Klagar han och skrattar innan han ger mig en bro-hug. Jag stämmer in i skrattet. Finnick är en av de bra ungarna, egentligen bara ett år yngre men mycket mognare än de flesta. Till och mognare än Liam...
"Bjuder du eller?" Frågar han och nickar mot min cigg.
"Dröm på," svarar jag och börjar gå mot entrén.
"Du skojar, va?" Utbrister han och ser på mig chockat. Finnick har rökt sen han började umgås med mig. Jag visste inte ens att han inte hade rökt innan jag erbjöd honom första gången, och sen dess har han varit fast.
"Fråga Thomas, Finnick, inte mig," svarar jag med ett himlande med ögonen. "Jag är ingen jävla cigg-bank, det vet du"
"Fan, Adams," suckar han. "du vet att Thomas är väldigt snål när de gäller cigg"
"Tja, idag är jag snålare," svarar jag snabbt och ler mot Thomas som just nu smugit fram bakom Finnick med ett förbryllat ansikte till svar.
"Snål? Finnick, passa dig," skrattar han, men jag hör allvaret bakom hans leende. Han är lika seriös som jag när jag säger nej.
Finnick ler retsamt och öppnar dörren åt oss och deras samtal forsätter. Tills dem får syn på vad jag tittar på. Åh, Maya, om du bara visste vad du gör emot småpojkarna...
"Sexbomb på ingång," retas Finnick och Thomas slår till honom.
"Käften Finnick," Suckar han och drar handen genom håret innan han ser emot Maya igen.
Helvete, på riktigt Maya, du skulle bara veta...
"Finnick, Thomas," hälsar hon och ler svagt. "Jag skulle passa ljudnivån i korridorerna om jag vore er, jag hörde er från andra änden, okej?"
Finnick rodnar med en nervös blick på henne medan Thomas skrattar till svar.
Jag tror inte det är en enda på vår skola som missat att Maya inte är intresserad av killar, men det stoppar inte killar ifrån att ha sådana fantasier om henne ändå.
"Adams," hälsar hon sedan och ler stort. "Gissa vem som bjöd mig på skolbalen?"
Jag tror att jag är enda vännen hon har, därav den enda som hon kan prata tjejer med. Jag är dock van vid alla dessa samtal, så jag bara ler åt henne innan jag börjar gissa. "Hm.. Låt mig gissa.. Step?" Hon skakar på huvudet så hennes bruna hår flyger runt henne. "Engla?"
"Nope"
"Mira?"
"Nej"
"Felicia?"
"Nä"
"Amanda?"
"Naj"
"Laura?"
"Nae"
Precis när jag ska fråga ännu ett namn avbryter Finnick mig. "Adams du är så jävla dum, alla vet att det är Zaga"
Vänta va?! Inte nog med att Maya, skolans förmodligen snyggaste och populäraste tjej är gay. Men även Zaga som är nummer två? Helvete, de ger oss inte ens en chans nu för tiden...
"Zaga? Som i Zaga; Adams-tillfälliga-KK?" Frågar Thomas chockat.
Kan vi gå tillbaks till att Finnick visste?! Jag och Thomas verkar inte ens haft en enda jäkla aning!
"Thomas, käften, jag är ganska säker på att så inte var fallet.. eller.." svarar jag men vet bättre än att fortsätta.
Det är ju trots allt sant. Zaga är den enda tjejen som fått mig i säng fler gånger än en. Men det spelar ingen roll, hon var trots allt inget mer än en vän. Tydligen från bådas sida.
"Zaga Hamilton.." Andas jag. "Är hon..?" Börjar jag men behöver inte fortsätta.
"Adams, det finns en anledning till att hon låg med dig," förklarar Maya lugnt. "Vem misstänker någon som är Adams knullkompis för att vara gay? Omöjligt"
Jag skrattar till. "Okej, okej, berätta vidare nu, Mays, jag vill ha detaljer"
-

Love O ❤