Lita på mig

35 - för han är äntligen hemma!

Benjamin Adams

Det tar bara tre sekunder för mig att slita av mig T-shirten och krypa ned under mitt täcke där Skyler redan ligger med ryggen mot mig. Att hon ens valde min säng som mysplats får mitt hjärta slå över ett slag, för ärligt; jag älskar henne i min säng. Det är som om.. allt är så orört och hon rör det för första gången någonsin... och det är bara hon i hela världen som får det. Bara min Sky...
Varför säger jag ens "det är som"? För det är ju exakt så det är. Min säng är orörd från tjejer... förutom Skyler.
Jag kryper försiktigt upp i sängen innan jag lägger armar om henne. "Hur är det?" Viskar jag ut i mörkret.
"Jag.. jag gjorde slut med Jasper," svarar hon bara. Det blir knäpptyst och det enda som hörs är mina andetag. "Han tvinga mig.. välja mellan dig och honom"
Jag slutar andas helt.
Han gjorde vad?
Har killen dödslängtan?
För kom igen! Nu ber han ju bara om det!
"Vem.. vem valde du?" Frågar jag tyst och tar omedvetet ett hårdare grepp om henne. Hon fnyser roat innan hon krångligt vänder sig om.
"Gissa tönt," flinar hon. "För visst är det väl dig jag ligger och myser med? Inte Jasper?"
Jag spricker upp i ett leende, sådär stolt som man bara kan vara när man inser att tjejen är sin. För hon är min... min och endast min nu igen. Slår vad om att detta får honom rasande! Borde jag oroa mig över det? Oroa mig över för vad han planerar härnäst?
Nah, han skulle aldrig våga!
"Varför är ditt leende så retsamt?" Klagar Skyler irriterat och slår till mig. "Seriöst, var inte stolt!"
"Jag är stolt," flinar jag. "Stolt över dig, prinsessan, du valde rätt!"
"Rätt?" Frågar hon skeptiskt. "Jag kan ångra mig, så passa dig!"
"Jag är fortfarande rätt val," förklarar jag. "Så även fast du ångrar dig, prinsessan, så är jag ändå det bästa och rätta valet"
"Visst," svarar hon bara med ett himlande med ögonen. "Din säng är kall utan dig.."
"Mm-hm," svarar jag mumlandes innan jag ännu en gång gräver in mitt huvud i hennes hals, vilket får henne skratta åt mig. "Hur länge har du legat här ensam?"
"Sen jag kom hem," erkänner hon lågt.
Jag kan inte undgå att le. "Jag gillar dig här, i min säng.."
"Du, tro inget," stoppar hon snabbt. "Jag kommer alltid vara påklädd i denna sängen!"
"Lovar du?" Retas jag.
"Ja!" Svarar hon och ser på mig. "Jag, Skyler Fox, kommer alltid vara påklädd i Benjamin Adams säng, jag lovar och svär på mitt liv!"
"Oh baby," suckar jag. "Det var inte bra ju, inte svära på ditt liv, inte när du vet att det en dag kommer hända"
"Kanske," erkänner hon och får mig att bita mig i läppen. "Men då är jag antagligen ensam eller med någon annan utan dig"
Jag öppnar chockat munnen och spelar sårad. "Ursäkta?"
Hon ler men svarar inte, utan kramar om min nakna midja och lägger sitt huvud på mitt bröst.
"Prinsessan?" Frågar jag samtidigt som jag drar henne närmare, som om det ens skulle gå.
"Mm?" Mumlar hon sömnigt.
"1, Min säng är din, okej? Du får alltid vara här. Med eller utan mig," med en låg suck fortsätter jag. "Och 2, jag är glad att du berätta om Jasper för mig. Kan du snälla lova att alltid göra det? Berätta om något är fel? För-"
Hon avbryter mig genom att le emot min nakna hud. "Jag lovar"

Skyler Fox

Det är måndag igen. Det har gått en och en halv vecka sedan jag och Jasper gjorde slut. Det var på grund av det som jag och Benjamin skippade utmaningshelgen förrförra helgen. Men Maya berättade varje detalj så jag kan inte direkt säga att vi missade någonting ändå. Trots att vi egentligen bara låg hemma i Benjamins säng.
Jasper har ignorerat mig sen jag gjorde slut och har inte ens tittat på mig i skolan. Det hade fått mig att må dåligt bara det, men att han även slutat umgås med gänget får mig att må ännu sämre än jag någonsin kunde föreställa mig. Benjamin har berättat att killarna ibland träffar honom ensamma, men han vill inte ses längre hela gänget. Rädd för att jag ska vara med.
Jag börjar på allvar fundera på ifall Liam och Thomas har även dem flyttat in hos Benjamin. För seriöst; om de inte sovit över kommer de ändå alltid till frukost och stannar till midnatt, minst.
Jag vet inte ens varför de helt plötsligt blivit som blodiglar, allt jag vet är att jag aldrig kommer tröttna på Benjamins pannkakor. Han steker dem till oss varje morgon och jag älskar dem mer än livet vid detta laget. Leah och jag vräker i oss dem som om vi aldrig fått mat tidigare och när dem är slut ber vi alltid efter mer.
Jag och Leah har kommit varandra närmre, vi går till lekplatsen varje ledig morgon efter frukost och ser sedan på disneyfilmer i mängder. Efter det brukar vi hjälpa Liam eller Thomas med maten och sen gå och äta Frozen yoghurt. Vart Benjamin är? Han är konstigt nog nere i källaren. Han har börjat kolla till Sam. Inte för att han bryr sig, är han noga med att påpeka, mer för att jag bad honom. Jag finner det så läskigt att hon bor en trappa ned och.. man aldrig ser henne. Ibland tror jag hon supit ihjäl sig där nere. Därför vågar jag inte gå ner själv, utan skickar Benjamin. Han har börjat handla åt henne och ställer in i kylskåpet där nere. Städar, hjälper henne och fixar allt. Som vanligt.
Jag vet inte hur det ser ut där nere, men Benjamin har sagt att det ser ut som ett envåningshus. Ett vardagsrum och kök i ett, sedan ett litet sovrum, en toalett och så trappan som leder upp till verkligheten.
Ännu en gång; det känns rätt konstigt. Liksom att Sam adopterade mig för att sedan låsa in sig i källaren. Ibland glömmer jag bort henne helt. Det känns som att jag och Benjamin bor ensamma här och uppfostrar vårt barn ihop.
Titta inte på mig! Det är Leah som säger att vi är som "mamma, pappa, barn"!
Benjamin har också börjat ha mer kontakt med Finnick. Och tro det eller ej, men han lever!
Ni vet, Finnick Donovan? Benjamins bästa vän? Den lille irriterande? Han som åkte hem till självmordsstaden för att hitta en flicka som han träffade 2 sekunder för 2 år sedan?
Jo iallafall; han, han är vid liv! Eller tja, var iallafall för han har inte svarat på flera dagar nu igen. Det är egentligen inte så förvånande, han är expert på att dyka ned i saker och försvinna, bara för att dyka upp som gubben i lådan några dagar senare.
Mer har inte hänt... faktiskt, är vi bara tacksamma för det. Inget drama eller-

"Benjamin Adams!" Skriker jag ilsket medan jag travar ned för trappan, såklart finner jag honom i köket skrattandes med Liam och Thomas.
"Ja, Skyler Fox?" Svarar han tydligt och skrattar åt sig själv.
"Idiot, tyst," klagar jag och suckar, eftersom jag inte kan hålla mig ifrån att flina själv. "Du betalade!"
Och självklart spricker han upp i ett ännu retsammare flin innan han bekräftar det jag redan vet. "Jag betalade"
"Det fick du inte göra!" Klagar jag irriterat. "Jag skulle betala!"
"Hur fick du ens reda på det?" Frågar han istället.
"Maya," suckar jag.
"Den där skvallrande-"
"Vad pratar ni ens om?" Avbryter Liam. "Vad har han betalat?"
"En massa skit!" Svarar jag upprört.
"Ursäkta?" Frågar han roat. "Du ville ha det där skiten!"
"Och?" Suckar jag. "Jag skulle betala! Annars blir jag skyldig dig massa pengar!"
"Kan någon berätta vad du betalade?" Frågar Thomas och kan inte låta bli att le åt oss som vanligt. "Skyler du må vara den första tjejen någonsin som skäller ut Adams för att han gjorde något för dig"
Benjamin ger honom en irriterad blick men jag avbryter honom snabbt.
"Först av allt," börjar jag räkna upp. "Han betala en skit dyr jacka! Och nya boots plus de andra vinter skorna! Sen betalade han en konstkurs! Och de där dyra färgerna jag pratat om! Och-"
Mer hinner jag inte förs han fångat upp mig i hans famn. "Varsågod prinsessan"
"Sluta flina, tönt!" Klagar jag men kramar honom tillbaks. "Det är inte ens jul än! Och du köper redan massa skit åt mig! Jag kommer aldrig kunna betala tillba-"
"Jag vill inte att du betalar tillbaks," avbryter han snabbt och släpper mig för att se på mig. "Du ville ha grejer, så jag betalade.."
"Det var dyra grejer!" Klagar jag suckandes. "Dessutom var det inga grejer jag skulle köpa, utan bara drömde om..."
"Och?" Svarar han. "Drömmen slog in, grattis"
De dröjer inte länge först Liam börjar gapskratta. "Alltså förlåt men detta är fan bättre än tv!"
Jag blänger på honom innan jag hoppar upp på köksbänken och sätter mig. "Snälla, säg åtminstone att ni har bakat!"
"Nej," ler Benjamin oskyldigt. "Men vi kan, vad vill du ha?"
"Vet inte," erkänner jag. "Eller.. kan vi inte baka julgodis?"
Han nickar leendes. "Men jag måste hämta Leah först"
"Vart är hon?" Frågar jag och följer honom med blicken ut i hallen.
Han rycker på axlarna. "Hos någon kompis, tror jag"
"Tror du?" Frågar jag misstroget. "Eh, Benjamin.. jag tror du ska veta sånt"
"Thomas!" Ropar han istället och Thomas höjer roat ögonbrynen och väntar på fortsättningen. "Vart är Leah?"
"På lekplatsen med Joey," svarar han säkert. Ja bra Adams, Thomas vet vart din lillasyster är - men nejdå, inte du!
"Joey?" Upprepar Benjamin snabbt och ogillande. "Vem fan är Joey?"
"Hennes vän," svarar Liam roat. "Jag tror faktiskt hon är lite -"
"Våga inte, Liam!" Varnar Benjamin snabbt.
"-Kär i honom," avslutar han lika roat.
"Varför i helvete är hon kär?" Frågar Benjamin överdrivet och kommer tillbaks in i köket. "Vet hon inte att kärlek är gift? Herregud, det är ju livsfarligt! Helvete, hon kommer dö! Har ingen varnat henne?"
"För kärlek?" Frågar jag med rynkad panna. "Jag tror hon överlever, hon är sex, Ads, och inte du"
"Jag är väl i för helvete inte rädd för att hon är som jag," klagar han suckandes. "Jag är rädd för att han är som jag"
"Adams," suckar Thomas. "De är sex år, han kommer knappast knulla henne och lämna henne där.."
"Tack, kompis!" Klagar Benjamin irriterat.
Jag skrattar till. "Jag tror Thomas bara drog till med det värsta han kom på, Benjamin"
"Idioter, ni hjälper inte ens," suckar Benjamin och går istället ut i hallen för att smälla igen dörren efter sig.
"Lille Adams är orolig," gullar Liam. "Rätt sött"
"Vem visste att han var en sån mjukis," retas jag till Benjamin och Thomas bryter ut i skratt innan han slänger in nästa kommentar.

Det tar bara några minuter för Benjamin att hämta Leah och vi sitter fortfarande och retas med honom när han kommer in i köket. Vilket bara får honom sucka innan han hjälper Leah tvätta händerna för julbaket.
När jag, Liam och Thomas lugnat oss hjälps vi åt att leta recept på mobilen och bestämmer vad vi ska baka först medan Leah och Benjamin kollar vilka ingredienser vi har.
Men trots våra planer hinner vi inte långt innan ett brummande från en bil utanför hörs och all vår uppmärksamhet riktas till den välbekanta ljusblåa bilen. Thomas bil.
Och där är han. Med sitt retsamma leende och trassliga hår han drar handen igenom innan han vinkar roat till oss som sitter helt förlamande.
Jag är den som spricker upp i ett leende först medan jag ser på den välbekante gestalten. Han är hemma!
Finnick fucking Donovan!

-

Yaayyyyy Finnick, nämen tjaaaaa :))))
Förlåt för detta urdåliga kapitel, var tvungen att avsluta med att Finnick kom hem så fick lite blackout om vad som skulle hända innan.

Iallafall, he is hommeeeeee :)!! Bara jag som saknat tönten? Aa okej aa.

LOOOOOVE <3333