Lita på mig

Extra kapitel 3

"Du är en svår man att hitta," säger den främmande mannen sekunden jag öppnar dörren. "Benjamin Adams"
"Bara Adams," rättar jag med en grimas. "Och det, Officer, är absolut inte med flit"
Det är det. Det finns en anledning till att vi undvikt poliser, FBI-agenter och galenskaper de senaste åren.
"Har du din fru i närheten?" Undrar han samtidigt som han tar ett oinbjudet steg in genom dörren. Jag ger honom en kort blick innan jag granskar hans vän bakom sig.
"Jag vet inte om hon är kvar hemma," ljuger jag samtidigt som jag ser upp för trappan. "Mrs.Fox? Baby?"
33 sekunder har det tagit att ta flyktväskan, Leah och Elle innan. Och även denna gång borde inte vara ett undantag.
För min fru heter nämligen allt annat än Fox nu för tiden. Skyler Fox är död sedan långt tillbaks och att kalla henne det har blivit vårt kodnamn.
"Ser inte ut som att hon är hemma," svarar jag mannen framför mig och skakar på huvudet. "Var det något annat jag kunde göra för er?"
"Låta oss arrestera dig lätt och smidigt," svarar vad som ser ut att vara hans partner. "Benjamin Adams, du är arresterad för flertalet mord och-"
Jag himlar med ögonen medan ena mannen brottar ned mig på golvet för att sätta handklovar på mig. Kunde du fan inte ens göra det när jag stod upp?!
Och.. Tja, fuck, detta var inte inräknat i planen att gå under jorden.
"Hur är det med mig då?" Undrar Sky när hon med eleganta steg tar sig ned för trappan. "Ska ni bara låta mig gå?"
Jag tar tillbaks det där, fuck detta. Detta var inte enligt planen, Sky!
"Skyler Adams," höjer den okända mannen rösten med att säga. "Du är arresterad för mordet på Luke Watson Fox, Jasper-"
"Ta ned vapnet innan jag gör det åt dig," morrar jag till mannen som höjt vapnet till min leendes, vackra fru. "Jag menar allvar, arrestera oss bäst du vill, men om du så mycket som höjer ett finger åt min fru kommer du få arrestera mig för mordet på dig"
"Hotar du FBI-agenter, Mr.Adams?" Svarar mannen mig och tar med ett ryck upp mig på fötter.
"Det är vad jag gör bäst, så ja," svarar jag leendes. "Är ni klara och gå vill jag gärna få skiten överstökat"
"Nej," svarar mannen mig och tar ett alldeles för farligt steg emot mig. "Mr.Adams, jag tror inte du förstår.. för jag kommer göra det till mitt personliga jobb att sätta dig bakom galler för resten av ditt liv"
Jag ler med en enda fnysning. "Har ingen sagt åt dig att man behöver skilja på privatliv och jobb, samt hålla jobbet allt annat än personligt?"
Han ser knappt på mig när han leder mig ur mitt eget hus. "Ni har rätt att vara tyst. Det ni säger kan och kommer att användas mot er vid rättegång. Ni har rätt till juridiskt ombud och att ha detta närvarande vid förhör. Om ni inte har råd med ett juridiskt ombud kommer ni att tillhandahållas ett sådant på statens bekostnad..."

"Vad fan är det för fel på dig?" Väser jag sekunden vi blivit satta i bilen. "Sky? Vad tror du att du sysslar med? Vart är barnen?"
"De är i säkerhet," viskar hon tillbaks och ger mig ett av hennes berömda leenden. "Vad tror du att jag sysslar med? I nöd och lust? Du och jag igenom allt, minns du inte?"
Jag suckar. "Visste att det där jävla löftet skulle bita mig i arslet en vacker dag"
"Dagen är idag, Mr.Adams," ler hon och ger mig en sista blick innan hon släpas ur bilen. "Jag älskar dig"
"Jag älskar dig," svarar jag henne medan vi skiljs åt för förhoppningsvis sista gången någonsin.
Fan, jag visste också att jag skulle ta på mig kalsonger imorse.

"Exakt vart befann du dig natten Jasper Stone, Hayes Miller och Quin Lavon mystiskt avled i källaren genom en eld som startar utan orsak?" Frågar min nya bästis allvarligt i förhörsrummet.
Jag fnyser till. "Gud, var inte det typ.. 5-6 år sedan?! Tror du jag har fotografiskt minne, eller?"
"Vart befann du dig?" Upprepar han lika allvarligt. Nänepp, förmodligen inte lika lätt road som jag över ännet alltså.
Jag rycker på axlarna. "Jag vet inte. Förmodligen i sängen med min fru, som då var min flickvän, men igen; var inte detta massvis med år sedan?"
"Som jag sa," svarar han mig och lutar sig fram över bordet. "du är en svår man att hitta, Adams"
Jag ler. "Som igen, inte är med flit"
Förutom att det faktiskt är det, men ändå.
"Vart befann du dig när din frus pappa, Luke Watson Fox, också mystiskt brann inne?" Undrar han vidare.
Jag himlar med ögonen. "Förmodligen i sängen med min fru, det var typ.. där jag spenderade all min tid. Sen förmodligen firandes hans död"
"Vad exakt menar du med det?"
"Jag menar," förtydligar jag och sträcker mig närmare honom över bordet jag med. "Att nyheten om att Lukiedukie var klantig nog att brinna inne fick mig på festhumör"
"Du förstår själv att du serverar ditt motiv på ett silverfat till mig?"
Jag fnyser till. "Jag tänkte göra ditt jobb enklare, du verkade ju ha det tufft nog att hitta mig"
"Tror du på något sätt att situationen är skojvänlig?" Undrar han skakandes på huvudet.
"Åh," suckar jag och sträcker fram min fastspända hand så långt jag kan. "förlåt, Benjamin Adams, skojfrisk oavsett situation"
Hans nu irriterade blick möter min roade. "Du är förmodligen inte frisk nog att sättas på ett fängelse för detta, Mr.Adams, utan kommer få ruttna bort på ett mentalsjukhus, är du medveten om det?"
"Tja," ler jag och slår upp fötterna på bordet medan jag lutar mig bakåt. "med tanke på att du faktiskt inte är den första som säger det så börjar jag bli medveten om det"
"Tycker du detta är roligt?"
"Ganska," svarar jag och ger honom ett retsamt leende. "Eftersom ni tagit fel snubbe och dessutom hans vackra, oskyldiga fru. Varför skulle jag inte finna detta roligt och underhållande om jag inte har något att oroa mig över? Jag slår vad om allt jag äger att jag är ute härifrån inom en timme. Så, FBI-Agent Miles, varför inte spara tid och släppa mig redan nu? Detta är ju ändå bara olyckor du vill förvandla till mord för att klättra i jobbposition"
Hans avsmalnade blick möter ännu en gång medan han för en gångs skull inte ser så sammanbiten ut. "För att din kära frus pappa inte dog i branden, utan av skottet i pannan"
Fuck. Ja, ännu en sak som jag visste att vi inte skulle göra.