Lita på mig

43 - Han får reda på det

Benjamin Adams

Hon vad? Hon vadå för något?! Hon gör VAD?!
Varför? Varför gör hon det?
Hon får inte göra det. Det är fan förbjudet, mot varenda regler som finns! Hon borde för i helvete hamna i fängelse. Varför gör hon ens det? Hon får inte! Få hennes sluta med det! Få henne sluta älska mig!

Skyler Fox

När jag ser Benjamins min ändrar jag mig. Varför sa jag det ens? Det är Benjamin Adams vi pratar om, han får inte känslor! Och jag borde inte det heller.
Han hatar mig. Det måste vara så. Ingen kan älska mig. Jag är oälskbar. Finns det ens något som heter så? Skyler Fox hittade iallafall på det isåfall, för hon är det. Varför sa jag det ens?! Nu tvingas han hitta på en ursäkt, eller försöka trösta mig.. precis efter han räddade mitt liv. Kunde jag inte bara sagt tack? Tack för att du räddade mig från att göra det bästa i mitt liv och nu måste fortsätta lida och hata mig själv och livet? Jo, det skulle funkat bättre.
"Jag menade inte det där.." ångrar jag. "eller jo, men jag menar... bara för att.. du är min vän och liksom.. typ brydde dig och.. ja, sånt"
Han rynkar sin panna medan bilen stannar. Varför stannar han?
Min blick flyger upp, söker runt och pustar ut. Vi är.. hemma .. hos Benjamin.
Innan han ens hinner svara går jag med skakiga ben ut ur bilen. "Sky!"
Jag vänder mig snabbt om. "Jag vill inte prata-"
"Du vill inte prata om det?" Frågar han och himlar med ögonen. "Tror du, kind of, måste!"
Jag svarar inte, utan fortsätter upp för trappan. Varför vill han prata om det? Kan han inte bara låta mig vara? Irriterar sliter jag tag i handtaget men ingenting händer. Låst.
Och gissa vad? Jag har ingen nyckel. Kan detta bli bättre?! Jag vill dö om och om igen. Jag vill inte ens vara här. Jag vill verkligen inte vara här. Ta mig härifrån. Jag är hellre hos Jasper än här. Jag blir hellre slagen, våldtagen och tafsad av Jasper igen än att vara här och se Benjamin såhär. Sättet han ser på mig vill jag inte ens att han ska se på Liam, inte ens Jasper. Jag ryser av blicken och hatar mig själv ännu mer, om nu det går.
Benjamin kliver upp bredvid mig där jag står och väntar, men tar inte upp nyckeln. Utan öppnar istället munnen. Men, såklart, kommer ingenting ut. Ironiskt.
"Jag.." Börjar han och ser på mig med ledsna ögon. "Jag.. vet inte vad jag ska säga.."
"Som jag sa förut," upprepar jag. "Du behöver inte säga något, jag vill inte att du ska säga något"
"Men-"
"Lås upp den där förbannande dörren innan jag sliter av dig armen och låser upp den själv!"
"Det skulle bara bättre än detta," svarar han men lyder och låser upp. Tack och lov, jag skulle aldrig våga röra honom, det skulle betyda att han rör vid mig. Och ingen får någonsin röra mig igen.
Medan Benjamin drar ut nyckeln ur dörren och börjar klä av sig med dörren stängd bakom honom hinner jag snabbt som ögat springa upp för trappan.
Det värker i hela mig. Mest av allt bakom ögonen, jag måste få gråta. Ännu mer. Mer än ännu mer.
"Sky, för helvete," utbrister Benjamin och sätter fart efter mig i trappan. Ifall jag inte mådde så jävla in i helvetes dåligt just nu, skulle jag skrattat åt honom.. låta honom fånga mig.. och krama mig medan vi både två skrattar tills kinderna gör ont. Men jag kan inte. För han får inte röra mig. Och jag minns inte ens hur man skrattar. Jag kan inte.
Jag kommer aldrig mera bli lycklig. Om jag inte får ta livet av mig.
Det är min enda utväg.

Benjamin Adams

"Hon.. hon försökte ta livet av sig," mumlar jag och ser ned i mitt knä innan jag ilsket ser upp igen. "Ni skulle ha koll på henne!"
Thomas fnyser till. "Nej, du skulle"
"Jag var inte volontär på detta jävla, idiot stället!" Utbrister jag och fnyser. "Trodde ni på riktigt jag skulle vara hennes fångesvakt? Nu precis efter hon-"
"Det heter inte fångesvakt-" Avbryter Liam och jag ger honom min ondaste blick.
"Liam, jag svär till Gud att jag dödar dig ifall du säger ett ord till," varnar jag ilsket.
"Men oj.. PMS," mumlar han och ryggar tillbaks när jag kastar mig över bordet men såklart, bara såklart, ska Thomas fånga mig i sista sekund.
"Varför.. varför försökte hon ta livet av sig?" Frågar Finnick försiktigt.
"Jo förlåt, det är ju exakt vad jag frågade när hon stod där vid broräcket," ursäktar jag ironiskt. "Jag gjorde väl något antagligen"
"Varför skulle du ha gjort något?" Frågar Thomas med en enda suck.
"Hon sa att hon älska mig," förklarar jag. "Jag måste ha gjort något fel"
Det blir tyst, och jag ångrar att jag berättade. Såklart gjorde jag något fel. Hon älskar mig. Älskar! Man kan inte älska Benjamin Adams, förutom honom i sängen.
"Hon älskar dig?" Upprepar Liam som precis som alla andra ser ut som ett frågetecken. "Det är.. väl bra?"
"Nej," mumlar jag svagt. "Hon är ett spel.."
"Vi både vet att hon inte bara är ett spel," svarar Liam. "I detta huset är du inte Adams, du är Benjamin. Adams skulle aldrig bry sig om Leah, eller ens låta Skyler Fox säga ett ord utan att mörda henne"
"Det-"
"Är sant," svarar Thomas åt mig och nickar. "Adams kanske skulle klara att krossa Skylers, mycket krossade och nedtrampade, hjärta men det skulle aldrig någonsin Benjamin ens tänka över"
"Krossa henne inte," ber Finnick och ser på mig. "Hon behöver dig, precis som du behöver henne"
"Jag behöver inte-"
"Du kallade henne din drog, och att du inte klara dig utan henne," suckar Liam och nickar upp mot trappan. "Stick upp och mys nu, vi passar Leah"
Jag skakar på huvudet. "Jag.. jag kan inte göra det"
"Och varför inte?"
Även fast jag vet mycket väl varför rycker jag på axlarna. "Jag passar Leah, ta hand om Skyler nu"

Skyler Fox

"Är du okej?" Frågar Liam och tar försiktigt en steg mot mig. Jag lyssnar, men svarar inte. "Kan ni sticka ett tag?"
Några fotsteg hörs och blir svagare och svagare. Men plötsligt står en av dem precis bredvid mig i fönstret.
"Jag vet att jag sa att.. jag inte skulle pressa dig," mumlar Liam fram. "Men.. du måste prata med mig"
Tystnad.
Lite mera tystnad.
Ännu mer tystnad.
Ganska så mycket mer tystnad.
Helt jävla galet mycket tystnad.
"Skyler, någonting hände," fortsätter han efter en lång stund. "Du måste prata med mig"
Jag hör hur frustrerad han är. Hur mycket detta stör och irriterar honom. Det är Liam vi pratar om liksom, han har en otroligt kort stubin och tålamodet ska vi inte ens prata om.
"Skyler för helvete," utbrister han och rycker upp mig från fönstret. "Du ska berätta vad fan som hände, nu! Okej?! Du försökte.. du försökte för fan ta självmord! Du är väl inte Finnick Donovan? Nej trodde väl det, så spotta ut skiten. Du behöver hjälp, riktigt seriös hjälp. Så berätta vad fa-"
"Han våldtog mig!" Utbrister jag och ser ilsket upp på Liam med tårar i ögonen.
Hans händer försvinner snabbt från mina axlar och han backar chockat. "V-va?"
Jag skakar stressat på huvudet. För inte fram ett enda ord. Jag sa det. Jag sa det! Jag sa det till Benjamins bästa vän! Jag sa det till en person! Liam fucking vet! Hela min värld rasar ned när den meningen möter min hjärna. Jag skulle aldrig någonsin öppnat min mun. Jag ångrar allt jag gjort på denna planet. Jag borde aldrig föds.
"Vem?" Frågan lämnar Liams mun så fort att jag inte själv tror han fatta att han sa det. "Ve-vem.. rörde dig?"
Han kan inte ens säga ordet...
Sakta glider en tår ned för min kind. Jag sliter bort blicken från hans ögon som oroligt ser på mig. Min blick möter istället fönstret, friheten och de vackra, idiotiska stjärnorna.
Det blir tyst. För jag planerar inte att öppna munnen igen.
"Var det någon du kände?" Frågar han tillslut försiktigt. "Vet du vem som gjorde det?"
1 av dem.
Jag känner en av dem.
Eller trodde jag kände.
"3"
"3?" Upprepar han frågandes och skiner sedan stressat upp. "3?! Var det 3?!"
"5"
"Jag fattar inte.." Mumlar han och stryker sin ena hand över min arm. "Du måste.. förklara, Sky"
Jag skakar smärtsamt på huvudet och ryggar tillbaka.
"Skyler," börjar han allvarligt. "Jag måste fråga"
Jag skakar ännu en gång på huvudet.
"Svara bara på ett par.. enkl-, frågor," rättar han snabbt. Jag ser hur mycket detta stör honom, detta ämnet. Men ingen kan slå mig, detta stör mig mest av alla.
"Skyler, hur många var där?"
"5"
"Hur många rörde dig, jag menar.. " han sväljer. "Våldtog dig?"
"3"
Han tar ett djupt andetag och ser bort. "Vet du vilka det var?"
Jag nickar till svar. Jasper, Quin, Hayes, Filip och Ludwig.
"Vilka gjorde detta mot dig?"
Jag skakar på huvudet.
Och Liam suckar, men ger upp. "Snälla, bara snälla, säg att dem iallafall använde kondom"
Jag skakar på huvudet. Jag hade inte ens tänkt på det... fan!
"Okej, såhär är hur det kommer gå till, du ska få en Alvedon, få duscha och imorgon drar vi till Apoteket och köper dagen efter-piller eller nått"
"Jag vill inte ha Alvedon eller duscha"
"Jag hämtar Adams" suckar Liam. "Han kanske får-"
"Adams?!" Utbrister jag och ser för första gången på honom. "Aldrig, Liam snälla.. bara .. säg ingenting till honom.. "
"Skyler-"
"Snälla, bara ett tag till.." tills jag tagit självmord.
"Jag sover här inatt," muttrar han istället. "Lugn, jag sover på madrass, och du i din säng. Jag ska inte röra dig"
Jag skakar på huvudet. "Snälla gå ut"
"Skyler du försökte ta ditt liv," svarar han och ser en aning sårad och sträng ut. "Jag kommer aldrig släppa dig ursikte igen"
Tåren som rinner ned för min kind torkar jag ilsket bort. "Jag låter dig sova här.. ifall du lovar att inte berätta för någon om detta, speciellt inte Benjamin"
Liam ser kräsen ut. Som om jag serverade honom kattmat.
"Deal?" Mumlar jag osäkert.
"Deal..."

-

Cuz he fkn knooooows! Omg, hahahah. Hade egentligen tänkt att han fick reda på det tidigare. Men men, sånt är livet. Hade egentligen tankar på att Liam skulle vara den som räddade henne - men liksom, Benjamin herregud vem vill inte bli räddad av honom? *-* hahahah.

All kärlek i världen till er älskade och underbart perfekta små pannkakor :)

(Alltså er, kallar er det okok? Bra)