Lita på mig

58 - gulligull

Skyler Fox

Det har gått tre veckor och jag har ännu inte vågat ställa Benjamin frågan som är det enda jag tänkt på det senaste tre veckorna.
Han har inte dragit upp det och jag vet inte hur jag ska kunna.
Ja, det vi säga utan att låta som en tre åring som kommer bli singel efter hennes tal.
"Du hej, Benjamin. Vad är vi? Vänner? Mer än vänner? Kan vi prata? För jag liksom älskar dig.. på det sättet, och hoppas du gör det med"
Vad tror ni om det? Okej? Ja, jag tänkte väl INTE det.
Usch.
Jag är så singel efter detta.

Benjamins hand är i min medan han skrattar åt något Maya och Liam berättar. Jag sitter tyst bredvid och leker med hans fingrar. Jag är så orolig att detta ska ta slut. Jag och Benjamin är det finaste jag någonsin haft och någonsin kommer ha. Det är egentligen för bra för att vara sant och jag förstår inte att jag inte fått panik än. För det är ju trots allt för bra för att vara sant.
Sam ignorerar Liam's och Maya's hej när hon går till kylen, tar nästintill all mat och går ned igen.
Ja, hon är vid liv. Ja, hon bor där nere. Nej; hon har inte sagt ett ord sen Benjamin tog ifrån henne hennes alkohol. Hon är underbar den där Sam...
Benjamins ögon hamnar på mig en sekund innan han kysser mitt huvud. Hans läppar stannar vid mitt öra och han mumlar lågt; "Hur är det?"
Jag rycker på axlarna som svar, vilket får honom med rynkad panna kyssa mitt huvud igen och krama min hand hårt.
"Ursäktar ni oss ett ögonblick?" Frågar Benjamin utan att ens se på Maya och Liam. Både två svarar med oroliga blickar tills Liam tar Mayas hand och ler.
"Vi skulle ändå hem till mig en stund," han ignorerar hennes undrande blick och drar med henne ut genom ytterdörren bara fem sekunder efter de rest sig.
Ingen av oss bryr sig ens om att ropa ett hejdå. Benjamin är alldeles för uppslukad av mig att ens märka det.
"Vad är fel?" Mumlar han medan han för min hand mot hans mun. Han kysser långsamt knoge efter knoge och ser sedan rakt på mig.
Jag som totalt vägrar möta hans ögon. Kan det bli mer pinsamt? Hur ska jag ens klara detta?
Hans lediga hand styr mitt huvud mot hans, bara några centimer ifrån är han nöjd och sedan höjer ögonbrynen.
"Vad är fel?" Han uttalar orden så långsamt att jag hamnar i något slags sengångar-läge. Jag ser på honom. Drar långsamt vid hans hand. Försöker le.
Blinkar.
Sväljer.
Nervositeten stiger inom mig och jag fattar inte varför jag blir så nervös.
"Vad är vi?"
Åh toppen, Sky! Nu låter du som en 12-årig tjej som precis fick sin första kyss. 'Vänta! Vad är vi? Är vi ihop nu?!'
Eller någon vetenskapskvinna som undrar vad fasen vi är. Är vi ens mänskliga? Wow, det hade varit bättre att fråga! Nästan iallafall...
Han drar långsamt ifrån huvudet, rynkar pannan igen och ser på mig innan han ser på bordet och så tillbaks på mig.
"Var det allt?" Frågar han, han låter till och med road.
Vilket får mig att känna mig ännu dummare. Varför frågade jag ens?!
Antagligen för att du ville veta, mer än allt annat i världen.
"Ehm," han börjar långsamt och skrattar till. "Du är min. Och jag är din. Jag trodde det gjorde oss till; tillsammans. Men känns det okej? Jag vet inget om detta. Du vet det, va?"
Jag nickar långsamt. Vet inte riktigt vad jag svara på. "Jag är din," orden faller ur mig så plötsligt men jag blir så himla glad att ens höra honom säga så. Nervositeten byts ut mot det där förbannade fjärilarna i magen. "Och du är min"
Han ler. "Känns det okej?"
"Det känns.. bra"
Hans läppar hamnar så snabbt på min kind att jag blir rädd av den plötsliga rörelsen men slappnar av medan han kysser min panna, kinderna, hakan, näsan, bakom örat, ner en bit på halsen och så i mungipan.
Jag blir riktigt desperat och tappar allt tålamod. Jag vill att han ska kyssa mig. Och det mina vänner borde varit för två minuter sedan.
När jag väl tar initiativet i egna händer är han lika desperat som jag. Kyssen är oskyldig till en början, med bara hans läppar mot mina. Men så fort jag trycker min kropp mot hans hamnar hans händer på min rygg för att trycka mig hårdare mot honom, som om att jag aldrig skulle få gå. Och det funkar fint för mig, jag vill aldrig lämna honom igen.
Hans händer hamnar på min midja och det riktigt pirrar till bara av hans lätta beröring. Mina egna händer är på varsin sida av hans ansikte. De glider långsamt bak till hans hår och trycker honom närmare mig medan de fortsätter smeka och dras genom hans hår.
Jag är den som ler först och han skrattar till. "Kyss mig," kräver han. "Sky"
"Jag gör ju det," skrattar jag och drar mig undan. Han följer efter mig med ansiktet och jag märker inte att jag backar förs han hjälper mig upp igen.
Han ler. "Skyler Fox, kyss mig"
"Jag är på väg!" Klagar jag och sätter mig över honom. Mina ben hamnar på varsin sida av honom och han ser ned. Ser över vad jag gör för något. Jag biter mig nervöst i läppen, utan att ta upp blicken hamnar hans händer på mina höfter och drar mig ännu närmare.
Jag lägger armarna om hans hals, och precis när han ser på mig kysser jag honom. Först sådär oskyldigt igen, med hans överläpp mellan mina. Jag kysser honom gång på gång och han är lika ivrig som jag.
Och när hans tunga smeker min läpp suckar jag nöjt.
"Du börjar gå ned på en farlig väg," mumlar han mot mina läppar.
Jag ler. "Med flit"
Han riktigt drar sig undan bara för att se på mig. "Skyler, inte idag"
Jag höjer ögonbrynen. "Bara kyss mig, okej? Lägg mig i din säng, mys med mig och fortsätt kyssa mig"
Benjamin svarar inte, utan trycker sina läppar mot mina igen utan ord.
När hans händer hamnar på mina höfter, flämtar jag till. Han tvekar innan han lugnt reser sig. Mina armar är hårt runt hans hals och likaså mina ben runt hans midja.
Förresten måste ju säga detta utan att plåga er eller något; vi är hemma hos Benjamin igen. Jag har bott i hans rum sedan vi kom tillbaks, efter som en viss-
Alltså bryr ni er ens? Nej, jag vet, tillbaks till hånglet;
Han går lugnt upp för första trappan, medan jag är allt annat än lugn. Jag vill ha honom närmare än vad som egentligen är fysiskt möjligt.
När mina läppar igen hamnar på hans, efter en liten, liten kort paus, är det till och med så att Benjamin slappnar av lite.
Det är inte ofta det händer, han är alltid på helspänn när det gäller mig. Han slappnar aldrig av, alltid redo för att skydda mig eller ta ett steg tillbaks när han tror han kväver mig. Inte bokstavligen, det är bara att sedan han fick reda på våldtäkten av vår kära Jasper är han alltid rädd att träffa en öm punkt. Ännu en gång; inte bokstavligen. Jag har inte ont på utsidan längre, bara insidan. Dygnet runt. Men när jag är tillsammans med Benjamin, kysser honom eller myser nätterna långa kan jag ibland glömma.
Glömma bort vilket jäkla bagage jag egentligen har med våldtäkt, skadebeteende, självmordsförsök, depression, idiot till pappa och mordfullt liv. Yep, det är mitt nya ord. "Mordfullt", vackert jag vet.
Benjamins händer stannar precis nedanför mina höfter, där det inte räknas som på min rumpa. Men det skulle lika gärna kunna vara i mig, bara synen av honom får mig tänd.
Att jag ens kan tänka detta är galet, men som sagt; med Benjamin glömmer jag ibland.
Hans tunga smeker min, lugnt och försiktig. Trots att jag praktiskt taget slänger mig framför hans bil. Men han tvärnitar varje gång, igen; inte bokstavligt talat. Varför måste jag göra det så komplicerat? Jag vet inte. Men jag är komplicerad. Benjamin är komplicerad. Vi är komplicerat.
Jag riktigt suckar nöjt när han trycker mig närmare honom, kysser honom hårdare och trots det har han inte ens tänkt tanken att faktiskt röra mig på ett annat sätt än detta. Det säkra, trygga och egentligen trista sättet. Jag vet att han behöver det, behöver se naken hud. Jag vet att han behöver hela akten, han är beroende av det.
"Du dödar mig," mumlar han hest.
Jag vet att han överdriver. "Så släpp" Jag riktigt ser framför mig hur han släpper mig på backen, därför tillägger jag snabbt; "släpp in mig," och ja; framför mig ser jag självklart honom öppna ytterdörren åt mig. Sluta dumma tankar, vad fasen var seriös.
"Jag.." börjar han men jag vet att hans tvekande kommer leda till en lång paus. Därför kysser jag honom igen och låter honom leda mig upp för sista trappan medan jag drar mina händer genom hans hår och lutar mig åt sidan för att blotta min hals för honom.
Wow, toppen nu ser jag framför mig ur han dricker mitt blod. Hur kan jag inte vara singel?
Ändå tar han inte inbjudningen och kysser istället försiktigt min kind.
"Jag vet att du vill," säger jag lågt. Jag fortsätter samtidigt som han lugnt lägger ned mig i sängen. "Jag vet att du behöver det"
Han börjar bli irriterad, det märker jag på hans tonläge när han säger; "Vad jag behöver är dig okej. Jag behöver ingenting annat än dig i perfekt skick, utsida som insida. Jag vill aldrig mer se dig skadad, inga mer sår, blåmärken eller hans sugmärken. Jag vill aldrig se dig krossas så illa att det syns på utsidan, igen"
Jag sväljer. "Jag.. jag vill. Bara snälla gör det"
Att jag ens ber om att få ha sex med Benjamin Adams är skrattretande.
Det hemska är att han säger nej.
När hans korta "nej" lämnar hans läppar faller första tåren.
Jag skrattar till, torkar den och attackerar mig själv i hjärnan. "Jag är så patetisk"
Benjamin är tyst medan han ser på mig. Väntar på mig att möta hans blick, men inte idag.. Inte idag, Benjamin.
När jag väl torkar sjätte tåren och försöker resa mig upp stoppar Benjamin mig med en allvarlig blick som möter min. "Det kräver allt jag har att säga nej till dig. Det kräver allt jag någonsin byggt upp att säga åt dig att inte klä av dig naken i min säng. Förstår du det? Självklart vill jag ha dig där naken, varenda jävla natt. Men jag vill inte ha dig där först du är redo. Förstår du? Benjamin Adams står och säger nej till att ha sex med sin flickvän? Du förstår då hur mycket du betyder för mig-"
"Nej," avbryter jag gråtandes. "Det gör jag inte. Vilken annan tjej som helst hade kunnat gå in och bara behöva ge dig en blick så hade du bett dem om knull"
Han väntar in mig tills jag andas normalt igen innan han svarar. "Tror du allvarligt på det? Svara inte än! För hur många gånger jag än behöver förklara detta för dig; så kommer jag alltid göra det med glädje. Skyler Fox, jag är så in i helvetes jävla kär i dig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och ännu mer än så. Jag älskar dig av hela min kropp. Att ha sex med dig handlar inte om nakenheten eller att få njuta det handlar om att visa hur mycket jag älskar dig och att få dig att förstå min kärlek. Du märker ju själv att jag förändras. Jag ser inte sex längre som sex, jag ser det som älska. Hur löjligt det än låter"
Jag sväljer. "Det får mig att känna mig... som att du inte vill ha mig"
Jag inser själv att det jag säger är sant, trots att det är helt galet. Jag vet ju för tusan hur mycket han älskar mig. Varför förstår jag det inte?
"Men jag vill ha dig," svarar han stadigt på rösten. "Jag vill alltid ha dig. Jag vill ha dig i min famn, i min bil, i min älskade säng och i kyrkan med en diamant ring på ditt finger. Varför kan du inte förstå det?"
Han säger det kärleksfullare än vad jag får det att framstå, tro mig.
"Jag vet inte," och det vet jag inte heller. Varför förstår jag det inte?
"Men visst," säger han med ett leende. "Klä av dig naken du"
Jag rynkar pannan. "Hånar du mig?"
"Nej," svarar han med en smekning över min kind. "Jag hånar dig aldrig, Prinsessan, jag försöker få dig att lita på mig i alla lägen"
"Hur?"
"Vi ska klä av oss nakna," svarar han roat. "Och ifall du fortfarande vill ha sex... ja, då ringer jag Liam. För seriöst, Prinsessan, jag tänker inte ha sex med dig än. Men det kommer ju hända en dag, så varför inte bli van vid din nakna kropp i min säng?"
Jag tror jag aldrig i hela mitt liv varit såhär.. rädd, nervös, svettig, ful eller nervös. Ja, nervös två gånger för herregud; jag är skräckslagen! Vad håller han på med?!
Innan jag ens hunnit reagera har han dragit av sig tröjan.
Jag sväljer hårt. "Ehm.."
"Om du vill att jag ska sluta," säger han lugnt. "Så säg bara till"
Jag nickar försiktigt.
Möter hans läppar när han tar sista steget mot mig. Han lägger mig ned i sängen igen, med honom över mig. Och jag riktigt drunknar, drunknar i honom.
Mina armar är tillbaka runt hans hals och det är hans tur att sucka mot mina läppar.
"Wow," mumlar han. "Ska aldrig mer prata. Bara kyssa dig. Gash, jag älskar dig"
Jag skrattar nervös till. "Jag älskar dig mer"
"Jag älskar dig mest," svarar han medan han kysser min panna. "Så himlans mycket mer"

-

Wow... alltså de har gått veckor. Va fan jag har inte skrivit sen förra året? HAHAHAHA lame i know men ändå.
2017 mina damer och herrar, & det kommer bli ett riktigt dåligt år i år med. Försök ändra de, snälla <33333

FÖRLÅT ATT DE TAGIT SÅN TID. Det är såååå svårt att skriva denna. Vill att de ska bli perfekt ju :(((( sorri!
Tråkigt kapitel, i know de med. Gulligull å tönterier, men ändå, ni får älska mig ändå <333333

Kisses..
Nej skoja Hahah, mena självklart Love Olivis <33333
Inte så länge sedan hörni, jag minns fortfarande ;)))