Lita på mig

11 - du är min, MIN

Benjamin Adams

"Flickvän?" Frågar Jasper medan hans kompisar skrattar. De tror inte att jag kan få en flickvän, eller ja, de tror inte jag vill eller kan ha en flickvän utan att vara otrogen eller vara en total idiot. Det är säkert dock sant.. men.. Okej, det finns inga men.
"Flickvän," bekräftar jag.
"Och hon är medveten om detta?" Frågar Jasper och hans leende är tillbaka.
"Jag tror lite det ingår i ett förhållande," svarar Sky modigt. "Både måste nog veta"
"Men.." Börjar Jasper och blicken är på mig. "Så sent som förra veckan sa du att flickvän inte var något för dig"
"Folk förändras," svarar jag snabbt och Jasper ler.
"Jo men absolut, då får man väl gratulera!" Det är förs nu Jasper bryter ut i skratt. "Vi får väl prata sen, utan tjejer," försäkrar han och slänger en blick på Sky. "Trevligt att träffas, Skyler, vi ses snart igen"
Han får fan aldrig säga så till henne igen, aldrig. "Visst," mumlar jag och Jasper ser min svartsjuka.
"Lugn, hon är din," Skrattar han och blinkar med ena ögat mot Skyler. Vilket jag inte uppskattar lika mycket som han själv. Skyler ser inte heller så road ut för hon backar ett steg. Nästan så litet så det inte räknas som ett steg för mitt grepp är fortfarande runt henne.
Mitt grepp är fortfarande runt henne?
Åh, herregud..
Inte förs när Jasper och hans vänner, som jag knappt kan namnen på, går ut genom dörren och lämnar skolbyggnaden som vi agerar.
"Vad fan var det där?" Utbrister Skyler och sliter sig ur mitt grepp. "Varför ljög jag om vårt 'förhållande' denna gången, jag ser ingen olycklig gammal tant denna gången!"
Jag skrattar till. "Gud nej, tro mig, Jasper är kille"
"Detta är inte kul, vad fan var det där egentligen?" Upprepar hon medan jag lägger handtaget på klassrumsdörren. Jag vänder mig roat emot henne.
"Jag bara.. gillar det inte, okej?" Förklarar jag med en suck. "Gillar inte när folk tittar, rör, pratar eller ens tänker på något som tillhör mig"
Utan att hon märker något har jag öppnat dörren vilket betyder att det som Skyler ryter som svar är inte bara jag som hör.
"Så vad? Benjamin! Jag tillhör inte dig! Jag är inte din, okej?!"
Jag vänder mig roat och retsamt emot henne med ett självsäkert leende.
"Nejdå," svarar jag ironiskt medan Skyler nu vänder upp blicken för att möta 20 andra blickar, som nyfiket landat på oss. Idioter.
"Sköt ert eget fucking liv, idioter," säger jag till vad jag tror är mina klasskamrater som snabbt vänder bort blicken ifrån oss. Eller ja, alla förutom Liam och Thomas. Såklart.
"Gäller er två med, töntar," skrattar jag fram och Liam och Thomas ler roat.
"Dröm på," svarar Liam och jag vänder blicken emot min.. lärare?Ärligt har jag ingen aning om vem gubben är men ren gissning säger mig det, ja.
"Adams, sen ankomst idag med"
"Du vet vad man säger," säger jag med ett oskyldigt leende. "Fint folk kommer alltid sent. Dessutom är jag inte sen, ni är bara jävligt tidiga"
"Lektionen börjar när jag kommer," svarar han och tvingar mig höja ögonbrynen.
"Då skulle jag verkligen uppskatta om du kom lite senare," jag fortsätter snabbt trots hans irriterade min. "Du skulle ju ändå inte vara sen. 'Lektionen börjar ju när du kommer' inte när klockan slår"
Han svarar inte ens, utan bara nickar längst bak i klassrummet. Det förvånar mig inte för en sekund att jag får sitta längst bak med Liam och Thomas. Lärare älskar att slippa oss bråkandes och skojandes över hela klassrummet. Därför får vi göra det längst bak. Roande.
"Du måste vara Skyler Fox," fortsätter läraren och jag tar tag i Skylers hand för att dra fram henne framför klassen. Hennes kinder är fortfarande röda och jag ler roat. Varför försöker hon dölja de? Hon är så otroligt-
"Ja, precis," svarar Skyler och får några papper och böcker av läraren. Hur kan jag inte komma ihåg hans namn? Är det.. Leif? Jack? John? Nope, ingen aning!
"Tack" mumlar hon och jag kommer på att jag fortfarande håller hennes hand. Bra, då slipper jag fånga upp den igen.
Jag ryker löst i den för att dra med henne längst bak i klassrummet. Medan alla andra stirrar på oss.
"Skyler, du kan sitta bredvid-"
"Mig?" Svarar jag och ler fejkat. "Men åh tack. Det blir toppen"
"Nej, Adams, jag tänkte säga Jasper, men han är tyvärr inte här än," svarar läraren och ser emot mig. "Har du sett honom idag?"
Jag skakar på huvudet. "Nope, inte sett honom. Men ja, då var det väl jävligt bra att jag var här så hon kan sitta bredvid mig"
Skulle hon sitta bredvid Jasper? Hur fan tänker människan?
Skyler trycker varnande på min hand, det förvånar mig att ett lugn sprids i hela min kropp av den simpla rörelsen. Skyler.. lugna ned Benjamin Adams? Hon har superkrafter, definitivt!
"För tillfället," bekräftar läraren och jag himlar med ögonen. När ska folk lära sig att jag alltid får som jag vill? Oavsett vad om de vill det eller ej.
Jag drar med mig Skyler längst bak i klassrummet, tydligen endast så hon kunde klaga på platserna. "Man ser ju ingenting härbak!"
"Det är lite det som är meningen," svarar Liam och ger mig en brohug. Medan jag fortfarande håller Skyler i handen gör jag samma sak med Thomas. Skyler får istället varsitt leende ifrån mina bästa vänner.
Längst bak till fönstret är min plats. Ett stort bord och 4 stolar ryms och jag sätter mig längst in till fönstret och Skyler lånar Liams plats några sekunder bredvid mig. Liam sätter sig på hennes andra sida och Thomas längst bort. Framför oss, är en lite mindre bord på 3 stolar där sitter Jasper ensam. Jag lutar mig med ryggen emot fönstret och inser att Skylers hand fortfarande är i min. Det ska förbli så med... eller tydligen inte, för när mobilen vibrerar till behöver jag släppa hennes hand för att kunna läsa och svara med rätt.
Om jag bara visste vem det var skulle jag aldrig släppt hennes jäkla hand.

Jasper
[ Vilken sal broder? ]

Har jag nämnt vilken stor idiot han är?

Adams
[ 13 C, jerk ]

Jasper
[Käft, är 3 sekunder bort, passa dig <3333]

Adams
[Wow, jag blir så rädd, skada mig inte OMG!! Jag är bara ett barn!!! ]

Jasper
[du är död Adams, seriöst, hahahah ]

Inte för jag hade tänkt att svara, men innan jag hunnit göra det står han i dörröppningen.
"Jasper, sen idag igen," Säger läraren, som jag fortfarande inte minns namnet på. Det börjar ju fan bli pinsamt alltså!
"Hitta inte salen," skyller han på med ett leende.
"Gick du vilse?" Frågar läraren tillbaka.
Han ger ifrån sig en fnysning. "Nej, jag brydde mig bara inte om att hitta hit"
"Det blir sen ankomst," säger läraren och vanligtvis brukar Jasper skoja eller retas tillbaka. Men hans blick är på Skyler och inget annat i världen verkar existerar.
"Mhm," ler han och går bara med säkra steg emot oss. Ha! Naivt att tro att det är någon annan än Skyler han ska till, Adams.
"Skyler, mina ögon tröttnar aldrig på den fina utsikten," flirtar han och ler rmot henne. Hon rodnar och tittar bort. Varför blir jag ens svartsjuk på att han fick henne rodna? Jag får henne också rodna.
Han ler ännu större och tar hans äckliga finger under hennes haka för att rikta hennes blick på honom igen. Kan någon snälla avbryta detta? Hon? Han? Någon? Läraren?!
Va fan, hon är din "flickvän", DU kan stoppa detta!
"Titta inte bort," börjar Jasper men jag avbryter honom.
"Du har fan 1,5 sekunder på dig att flytta bort ditt finger från min flickväns haka," hotar jag och inser att det var en aning högt. Allas blickar är nu återigen på oss. Speciellt Liams och Thomas.
Jasper finger är iallafall borta, något positivt med det hela. "Sorry Adams, hennes skönhet förtrollar mig. Jag kan inte hålla mina fingrar borta från henne"
"Jag har sett henne, jag vet det," svarar jag irriterat.
Jag vet att Skylers blick nu ligger chockat på mig, för att veta om jag menade det eller inte.
Gjorde jag?
"Men Adams, du har rätt, ingen borde kladda på henne," han vänder sig mot klassen och säger sedan med hög och tydlig röst; "Skyler är Adams flickvän, ingen rör henne, okej? Vi vet alla vad som händer när man rör Adams grejer!"
Orden hinner ifatt mig lika snabbt som verkligheten. Jag sätter mig igen, eftersom jag rest mig upp för att egentligen kasta mig på Jasper. Men stället sätter jag mig till rätta, försöker svagt le och tar sedan Skylers hand i både mina. Omedveten om att Skyler är det enda i världen som kan lugna mig just nu.