Lita på mig

44 - När jag våldtog henne

Skyler Fox

Liam sov här inatt. Eller sov och sov, ingen av oss sov. Vi bara.. låg där på varsin madrass. Han på golvet och jag i min säng. Det kändes så läskigt, när lampan släcktes och en kille var i samma sovrum som jag. Allt jag kunde se framför mig var Jaspers flin, eller Quins retsamma ögon, eller Hayes uttråkade uttryck. Jasper var flinandes för att han fick vara i mig. Quin retsam för att han fick sin hämnd. Hayes uttråkad för att jag sög i sängen. Vad trodde han ens? Jag försökte fly varje sekund och skrek så högt jag kunde medan jag grät som aldrig förr. Såklart var jag inte bra. Jag gjorde ingenting dem 6 timmarna för att skapa njutning för dem.
"Sov Skyler," mumlar Liam trött. "Adams är redan pissed på mig för att jag ens lever, så snälla, sov så jag kan sova"
"Sov själv"
"Jag kan inte," svarar han bara och det slutar med att ingen av oss sover. Vi är tysta resten av timmarna på natten och inte förens klockan är 7 på morgonen reser sig Liam upp suckandes och gäspandes.
"Jag går på toa, lova att inte göra något dumt eller.. ja.. rymma igen," han ser en aning osäker ut. Som om han ångrar att han har en blåsa.
Sedan försvinner han runt hörnet och inte förs jag hör låset låsas slänger jag mig ur sängen.
Dags att äntligen få dö.

Benjamin Adams

Finnick borde sy igen sin mun. Han borde hålla käften för alltid. Då skulle jag slippa hans jobbiga irriterande röst. Gör ditt och datt. Ingen bryr sig!
Enda som skulle intressera mig är ifall Skyler skulle komma över till mig. Kanske med ett leende och fråga om en mysdag. Det skulle jag älska. Att umgås med Finnick däremot, det gör mig fly jävla förbannad.
Jag saknar Skylers kropp mot min. Även fast det gör mig jävligt kåt klarar jag det mer än detta.
"Jag pallar inte, Finnick," muttrar jag och suckar. "Så snälla håll käften"
"Men-"
"Hejdå," suckar jag ännu en gång och travar ned för min trappa. Kanske borde jag titta till Sky? Nej, Liam har koll på henne. Så istället tar jag mig ned för trappan och in i köket.
Synen jag ser där gör mig helt spyfärdig. Den får mig vilja få upp för trappan och lyssna på Finnicks babblande i all evighet. För det jag ser just nu, vill jag aldrig någonsin se igen.
För där sitter hon, gråtandes och med en sömn-tabletts burk i ena handen och en glas vatten i andra.
Hon märker inte ens att jag kommer in i rummet. Ännu en gång finner jag henne där hon försöker ta livet av sig.
Det är hemskt. Faktiskt, det är hemskare än det. Ingen borde någonsin må så dåligt eller någonsin finna någon som man äls- bryr sig om i detta läge.
Det känns fruktansvärt. Det finns inga ord på hur jobbigt det är. Paniken sprider sig i hela min kropp och hjärnan slutar fungera. Jag bara står där, skakandes och helt förtvivlad innan jag kastar mig ned på golvet bredvid henne och inte ens då reagerar hon. Istället behöver jag smälla ur både burken och glaset ur händerna på henne för att få henne blinka till.
"Låt mig sova," mumlar hon sömnigt.
"Låt dig vad?" Utbrister jag och drar upp henne på fötter. "Hur många tabletter har du tagit?!"
Hon sluter sina ögon och öppnar dem inte denna gången.
"Skyler för helvete!" Utbrister jag med tårar i ögonen, ännu en jävla gång. "Hur många tabletter har du tagit?!"
"Burken är slut," lämnar hennes bleka läppar. "Hejdå Benjamin"

Leah Adams

"Finnick?" Mumlar jag och ser försiktigt upp på honom. "Vart är Benji och Sky?"
"Adams, Skyler och Liam är på sjukhuset," svarar han och vägrar möta mina ögon.
"Sjukhuset?" Jag rynkar pannan. "Varför då?"
"För.. Skyler råkade ta en tablett för mycket så nu behöver hon kräkas upp den genom att få en annan tablett för dem som råka ta för mycket," svarar han och ser ut genom fönstret.
"Varför tog hon en för mycket?" Frågar jag svagt. "Läste hon inte på tabletten?"
"Hon bara råkade Leah, släpp det"
"Men vad händer om man tar en för mycket då?" Frågar jag med svag röst. Varför han är så allvarlig vet jag inte. Han låter allvarlig, arg och.. vill egentligen inte ens höra min röst. Tror jag inte.
"Då mår man inte bra"