Lita på mig

Extra kapitel 3

"Svettigt än, Mr.Adams?" Undrar den där irriterande FBI-agenten efter sjuttioelfte frågan. Vad tror ni jag får för straff om jag dödar honom?
"Huh?" Undrar jag och ler. "Jag trodde vi inte ens startat"
"Jag frågar dig igen," fortsätter han och går oberört runt framför mig medan han pratar. "Exakt vad var det som hände mellan dig och Jasper Stone?"
"Gamla vanliga," svarar jag med en oberörd axelryckning. "hans tjejer valde alltid i slutändan mig"
"Och det var vad som hände med Skyler Adams?"
Nah. "Vänta lite.. Borde inte det betyda att han skulle mördat mig?"
"Finner du mitt jobb så roande att jag inte kan få fortsätta utan dina skämt?" Undrar han medan han irriterat sätter ned händerna på bordet seendes på mig. "Huh?"
Jag rycker på axlarna. "Med tanke på att det inte finns något annat roligt att göra så vet jag inte på den fronten"
Han skakar ännu en gång på huvudet. "Jag skulle spendera den tiden på att oroa dig för din fru. Tror du att min partner kör lika lugnt med henne?"
Jag skrattar till. "Nej, verkligen inte. Men oroa dig inte, min fru är tusen gånger tuffare än jag någonsin kommer bli"
För ja, helvete, den där kvinnan växte ju för guds skull upp med Luke som pappa. Hon är nog en av de tuffaste, starkaste och mest fantastiska människorna som någonsin vandrat på denna jord.
Jag misstänker att mannen framför mig börjar tröttna för han kör helt plötsligt på ett annat kort. "Hur gammal är din syster vid det här laget? 13? Och dottern, hennes ett års dag börjar närma sig.. inte sant?"
Jag nickar. "Ledsen, jag har redan skickat iväg inbjudningarna.. bättre lycka nästa gång"
"Jag tar gladeligen ifrån dem deras storebror och pappa," forsätter han allvarligt. "Med tanke på att deras storebror och pappa är en mördare som inte bara mördade 3 av hans vänner utan även deras morfar"
Ha! Som att Luke skulle få kallas morfar. Eller ens skulle vilja!
"Jag kommer när du åker bakom galler berätta för de precis vem Benjamin-"
"Bara Adams," rättar jag men han fortsätter lika oberört ändå.
"-Adams är och att de aldrig kommer se honom igen," han ger mig en av hans avsmalnade blickar jag sett 36 gånger vid det här laget. "Däremot ger jag dig en chans, och endast en, att erkänna till vilka mord du begått. Det ger dig inget fripass ut ur fängelset eller ens förkortning av tiden du spenderar där. Men det jag kan lova dig är att besök av din dotter och syster helt plötsligt är en möjlighet"
Jag ler. "Ledsen, kompis, men det finns inte en chans på miljonen att jag kommer erkänna något för dig. Inte ens mina mellannamn. Så istället säger jag tack och adjö för denna gång och hoppas att jag aldrig ser dig igen-"
"Vi är inte klara här-"
"Åh," avbryter jag leendes. "Det tror jag vi är"
För om prick en minut har jag suttit här en förbannad jävla timme som varit som en sömntablett.
Jag har nämligen en vän som alltid hjälper mig ur dessa förhör efter 59 minuter. Aldrig mer, aldrig mindre.
Därför öppnas dörren och mitt leende växer.
"Miles," ler Liam när han går förbi honom och låser upp mina handklovar. "Ledsen, men det har kommit fram bevis till att varken Benjamin Adams eller Skyler Adams kunde ha möjlighet att döda någon. Så tack och adjö"
"Tjingeling," hälsar jag medan jag går förbi honom ut genom dörren masserandes mina handleder. "Tack, Liam"
Han fnyser till. "Always and forever, eller hur var det?"
"Inte du också!" Utbrister jag skakandes på huvudet medan jag smiter ut ur ytterdörren till helvetet.
Och där står hon. Min älskade fru.
Mitt leende går inte ens att stoppa när jag granskar henne där hon står lutad emot min bil på parkeringen.
Inte ett enda ord lämnar någon av våra läppar innan vi i rask takt möter varandra.
Hennes kropp möter förmodligen min samtidigt som mina läppar möter hennes. Hennes fantastiska fingrar dras som vanligt igenom mitt hår medan jag drar armarna runt hennes midja och bär upp henne för att möta hennes läppar ännu en gång.
Trots att vi såg varandra för bara en timme sedan har jag hunnit sakna henne något så förbaskat. Den där underbara prinsessan som inte bara bär min ring utan också har mitt efternamn borde få förbud för att någonsin lämna min famn.
"Är du okej?" Mumlar jag medan hennes läppar långsamt lämnar mina. "Hey, prinsessan, allt okej?"
Hon nickar. "Du?"
"Ja," svarar jag och suckar nöjt. "Nu är allt bra"
Hennes händer möter varandra bakom min nacke medan jag släpper ned henne på backen. "Är tjejerna okej?"
Hon nickar igen. "De är på glassdejt med Maya"
"Låter som vi borde ha en dejt med sängen med andra ord.."
"Seriöst?!" Skrattar hon och puttar till mig. "Borde jag vara orolig över att du är kåt efter förhöret med idiot nr2?"
Jag skakar på huvudet. "Med tanke på vilken tjej som väntade på mig utanför borde du inte vara orolig för en sekund, Prinsessan"
Hon himlar med ögonen. "Liam? Lämnar du av oss hemma istället?"
Liam som satt sig i bilen med rutan nere skrattar till. "Visst"