Lita på mig

60 - Min älskade lillasyster

Benjamin Adams

Hennes ögon möter långsamt mina över rummet. Det ser ut som att hon försöker hitta något att säga, men än har hon inte fått fram ett enda ord.
Jag andas tungt medan jag säger; "Var inte arg... jag var.. tvungen"
"Jag är inte arg," säger hon snabbt. "Lämnade du några spår?"
"Jag och Liam var noga med att inte lämna spår," svarar jag drömmandes tillbaks till nattens jobb. "Efter 7 timmars.. kul.. tände jag eld på de levande"
Jag riktigt hör hur hon sväljer hårt. "Tack"
"Tack?" Upprepar jag. "Tack?!"
Hon nickar. "Jag ville ha de döda, hur hemskt detta än är så ville jag ha de döda till varje pris"
Jag ler svagt. "Varsågod Prinsessan"
"Är du okej?" Frågar hon sedan och låter täcket falla. Hennes nakna kropp kryper över sängen och ställer sig tillslut framför mig. Det blir min tur att svälja hårt när hennes nakna överkropp möter min i en kram.
"Nu är jag det," mumlar jag till svar och begraver mitt ansikte i hennes hår. Fasen vad perfekt hon är.
"Jag menade bara.." fortsätter hon långsamt. "Du.. dödade de.. så är du okej?"
"Skyler," fortsätter jag mumla. "Jag har dödat så många gånger förut så att fråga mig hur jag mår är att fråga om Liam är hungrig"
Hon skrattar till. "Jag behövde fråga"
Jag kysser hennes huvud innan jag leder tillbaks henne till sängen. "Och jag älskar dig för det, prinsessan"
"Är.. är Ludwig och Filip-"
"Ja," suckar jag. "jag behövde se dig, jag.. vi, tar dem senare"
Hon skakar på huvudet. "Snälla, gör inte det-"
"Skojar du med mig?" Avbryter jag och ger ifrån mig ett humorlöst skratt. "Aldrig, prinsessan, de är lika skyldiga som Jasper, Quin och Hayes. Och de ska fan få lida för det! Kan du ens fatta hur förrådd jag känner mig? Så jag bryr mig inte om att du är okej med att de lever, jag är inte okej med det. De hade tusentals tillfällen att avbryta, ringa mig eller berätta.. men inte en enda jävel av dem vågade ens möta min blick igen.. så Prinsessan, se är så gott som döda. Okej?"
Hon himlar med ögonen och försöker lugna mig med att ta min hand. "Snälla, Benjamin, jag har en plan.. okej? Låt mig sköta detta denna gången-"
Jag avbryter ännu en gång med att skaka på huvudet. "Jag låter dig inte gå i närheten av de där jävlarna utan mig, Sky, glöm det"
Hon fnyser till. "Vem fan sa något om att gå i närheten av dem? Benjamin, jag hatar de precis lika mycket som du gör... men det är annorlunda med Filip och Ludwig. Vad de gjorde är oförglömligt och oförlåtligt, och jag lovar att de kommer straffas för det.. men att brutalt mörda de gör ingenting lättare för deras familjer.."
Det blir min tur att himla med ögonen. "Jag bryr mig fan inte ens.. fan, jag kan knappt tänka klart när jag vet vad de gjort emot dig.."
Hon drar in mig i hennes famn, trots att det borde vara tvärtom. "Jag är okej nu, älskling"
Jag ryser. "Vad.. vad är din plan?"
"Låt mig hantera det," svarar hon mig och kysser min hals. "Bara glöm dem, okej?"
"Omöjligt," lovar jag henne kort. "Men.. kan du åtminstone säga vad som kommer hända med dem?"
Hon kysser min hals ännu en gång. "Det är minsann dags för mig att damma av mina kontakter, Benjamin, och om allt går vägen.. kommer Filip och Ludwig tvingas spendera resten av deras sorgliga dagar bakom galler"
Med en enda suck ger jag mig. "Okej, jag litar på dig... Det är inte vad jag hade i åtanke, men kanske är det straffet till och med värre i långa loppet..."

Vi sov 3 timmar till, tills Leah väcker oss för att hon var hungrig. Leah som är min älskade lillasyster som alltid puttats åt sidan sedan Skyler kom in genom dörren.
Jag hatar tanken av att Leah tror att hon är ett andra val när hon alltid kommer vara mitt första val. Över allt och alla.
Hon är som mitt egna lilla barn, hon är mitt liv, hon är den som hållit mig vid liv och kommer göra tills dagen jag tar mitt sista andetag.
Trots detta har Skyler nästintill fått all min uppmärksamhet. Det hugger i hjärtat igen av tanken på hur ensam Leah måste känt sig.
Därför behöver jag tillbringa dagen i hennes sällskap. Killarna får passa Skyler för omväxlingens skull.

Att Skyler är naken och att jag är halvnaken verkar inte störa Leah inte. Nejdå, hon hoppa upp på oss ändå. Skrattade som en tok över att hon lyckas väcka oss och sedan försökt slita oss ur sängen.
"Leah hjärtat," mumlar jag med en snabb blick på Sky. "Vi behöver klä på oss"
"Vänta!" Skriker hon exalterat. "Tröja! Byxor! Strumporrrr! Boxervalp-"
"Boxervalp?" Undrar Skyler chockat.
Jag himlar med ögonen. "Det är kalsonger, enligt Leah"
Skyler skrattar till och slänger en slängkyss åt Leah. "Du är underbar!"
Leah fnittrar till och nästintill begraver sig själv i min byrå. Gulligare får man leta efter.
Min älskade, underbara lillasyster.

-

Varför detta kapitel är dubbelt så kort som.. de kortaste jag har typ.. är för att jag är dödligt sjuk (magsjuk :'))) ) och planerar hellre min begravning än skriver för er. Jag skojar självklart. (Fyfan att jag ens skämtar om detta... märker ni då hur sjuk jag egentligen är?!?!?)
Iallafall, om ni inte vill att jag ska spy över hela mobilen så den pajar och jag inte kan skriva förs jag köpt en ny (vilket isåfall kommer bli aldrig, eftersom jag köpt nya mobilen sjuttiomiljoner gånger.. *~* (vad det är för smiley vet jag inte)
Skit samma. Va babblar jag ens på om? Jag vet inte.
För er som vill veta och verkligen bryr sig om mig (hej mormor typ. Om hon hade haft wattpad... eller en mobil.. eller ens internet. Eller ja.. skit samma igen) jag mår så jäkla illa just nu så vill spy. VILL spy, för Fyfan. Och huvudet sprängs.
Om jag visste hur de var att dricka hade jag nog beskrivit mig själv som full. Men eftersom jag nästintill hatar alkohol och aldrig ens druckit det är det ganska omöjligt att beskriva det så..
ännu en gång, va fasen skriver jag om?!?
Ännu en tråkig nyhet för mig; min pappa duschar på min toa. Eftersom jag är sjuk får jag bara röra mitt rum och närmaste toan. Och den behöver han tydligen duscha på när de finns en utmärkt fungerande fryst dusch ute vid poolen. Puh, idiot till pappa.

Det jag skulle skriva med allt detta trams.
NÅGON SOM VILL HJÄLPA MIG? Du kan skriva här

Eller häääääär

Eller HÄÄÄÄR

GÖR DE DÅ FÖR FAN

(Ingen press)

FAN SÄTT FART DÅ

(Känn er inte tvingade)

Det ni kan få hjälpa mig är att skriva ett kapitel eller sjuttio. Behöver hjälp :(((
Mer som fyllnad för att jag inte ska hoppa fram åttio kapitel sen för att jag äntligen är frisk å vill skriva Hahaha ;)))

Iallafall, är ni intresserade att skriva ett kapitel (kan vara bara några hundra ord juuuuu ) så hör av er <33333333

(Till er som undrar vad som är fel på mig under detta kapitel, JAG ÄR OK ALLA BARA SJUK (i huvudet) ANNARS OK <33333 )

PS inte kidnappad, som sagt mig själv i ett mer korkat, illamående och icke-mig-tillstånd.

Loooooove O <3333333333

Fråga; varför är mitt meddelade längre än själva kapitlet?
Svar; FYLL I DÅÅÅÅÅ