Lita på mig

55 - VI

"Hur går det med rökningen själv då?"
"Bra," svarar jag simpelt. "Jag behöver det inte, bara när jag vill vara lugn"
"Nej, nej," ler Liam ironiskt. "Du behöver det inte"
"Så du klarar dig utan cigg?" Frågar Troy skeptiskt.
"Ja," svarar jag och slänger ciggen på marken för att trampa på den. "Bara ta aldrig ifrån mig min drog som Finnick gjorde"
"Drog?!" Utbrister Liam och sätter i halsen.
"Adams är du helt jävla-" Börjar Troy men avbryts av Thomas.
"Vad i helvete pratar du om?" Frågar han och ser chockat på mig. "Försöker du ta livet av dig? Leah då? Vad tar du ens för droger?"
"Inte droger," rättar jag leendes. "Bara en drog"
"Vad för något?" Frågar Liam irriterat.
"Skyler"

Jag behöver henne. Och ärligt hoppas jag att hon behöver mig också. Det är alldeles för riskfyllt att ha någon som man behöver so bad som jag behöver henne. Jag tror alla fattar nu, att jag verkligen, verkligen behöver Skyler Fox.
Hon luktar inte vanlij eller schampo. Tvärtom, hon luktar naturliga Skyler och hemma. Hon är hemma. Spelar ingen roll om jag tvingas vara hos Luke, är hon där är jag ändå hemma.
Mina armar kramar hennes midja hårt. Jag andas häftigt och jag vet ärligt inte ens varför. Jag borde andas ut, för det gör jag inombords, men stressen över att kunna förlora henne igen får min andning lika panikslagen som jag är.
När jag kysser igen hennes huvud vill ingenting hellre än att berätta hur mycket jag älskar henne men låter ändå bli.
Bäst att hålla käften, Ads, det är inga ord du kan ta tillbaks.
När jag flyttar ena handen upp i hennes hår flyttas min kind mot hennes panna och jag trycker henne ännu närmare mig.
Medan min tröja blir blöt av hennes tårar blir hennes hår det av mina.
Äntligen släpper jag ut den ljuva, nöjda sucken. Hon är här.
Skyler är här.
Jag vill att Maya ska nypa mig hårt i armen igen, bara för veta om jag drömmer. Men det känns verkligt. Hon och jag är verkligt.
"Jag älskar dig så mycket," mumlar jag trots vad min röst upprepat och smeker sedan hennes hår om och om igen. "Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag-"
Skylers högljudda snyftningar tar över min röst och jag brister. "Gråt inte snälla, baby, jag älskar dig. Lukes dotter eller ej, jag älskar dig"
Och det är då.. hon gör något jag för en timme sedan trodde aldrig skulle hända igen.
Hennes läppar trycks mot mina.
De snuddar vid mina, lätt och försiktigt. Med en darrande läpp kysser hon mig långsamt igen. Lämnar kvar läpparna mot mina medan min underläpp hamnar mellan hennes. Hon kysser långsamt läppen innan hon igen kysser mig. Jag borde helt klart vakna till liv.
Med redan slutna ögon kysser jag henne tillbaks. Lutar mitt huvud långsamt till höger. Och så kysser jag henne igen, igen och igen. Jag vill kyssa henne tills läpparna svullnar.. Jag vill för alltid kyssa henne, till dagen jag längre inte andas. Kanske till och med efter det.
För alltid tycks inte vara tillräckligt med henne...
Långsamt kysser hon min underläpp medan hennes darrar. Om det är av rädsla eller tårar vet jag inte ens längre. Jag smeker ena handen över hennes hår igen. Och jag erkänner faktiskt nu, igen, jag gråter. Benjamin Adams gråter. I en blandning av lycka och förtvivlan.
Min arm om hennes midja hårdnar igen, medan mina läppar långsamt lämnar hennes. Jag till och med huttrar till av kylan som for över mig.
Jag kysser henne långsamt på kinden, om och om igen. Över hela henne, och tillbaks till pannan för att sedan kyssa hennes huvud.
"Jag älskar dig," säger hon svagt. Jag andas ut lyckligt. "Jag- jag var inte med på Lukes plan. Inte medvetet iallafall. Han- han gillar att ha sina egna planer. Men.. jag är är säker på att han planerat allting som hänt precis i detalj trots att vi gjort vad tusan vi vill"
Jag kysser hennes huvud igen. "Jag vet, Prinsessan, jag vet"
Hon trycker sig mot mig igen, när Maya diskret (ha! Diskret betyder högt i detta fall) harklar sig och vinner Skylers uppmärksamhet.
Hon drar försiktigt och blygt bort en slinga från hennes hår och ser ursäktande på mig innan hon kastar sig på Maya.
Mina ögon följer henne när hon lämnar min famn för att möta Mayas.
Efter det slår Liam armarna om henne hårt. Jag tackar gudarna för att Liam och Maya är en grej annars hade jag oroat mig nu. Jag har aldrig sett honom krama någon så. Han har saknar henne... och älskar henne mer än jag någonsin trodde var möjligt.
Men.. ingen älskar henne mer än jag.

Skyler Fox

Jag är livrädd. Vad betydde det där? Är han min nu? Ska jag följa med dem? Ska jag fly ifrån min pappa eller prata med honom? Kommer allt bli bra? Vad fan ska jag ta mig till?!
Jag lyssnar tålmodigt på Maya som berättar hur det är med de andra och sedan om mitt förstörda rum. När Benjamins hand läggs på mitt lår utan att som helst ha en avsikt att klämma eller ta den längre upp kramar jag om hans fingrar med min hand. En lättat suck flyr ut ur mina läppar. Hur kan han ens trösta mig så utan några som helst ord eller någon mer beröring?
Liam ser vidare på min armar trots att jag dragit på mig en huvtröja. Jag följer långsamt hans rörelser och väntar på att han ska agera. Det är inte förs jag byter hand som jag märker hur det rycker till i skinnet. Och plötsligt förstår jag varför Liam stirrar så. När jag väl råkar riva upp de nya såren börjar det blöda igen. Jag gnyr till som en liten hundvalp och gör en grimas.
Benjamin tar min hand utan ett enda ord och släpar med mig in på mitt badrum. Han riktigt smäller igen dörren efter oss och låser snabbt innan han fortsätter i tystnad. Jag hinner inte ens öppna munnen förs han dragit ned mig på toalettstolen, dragit av tjocktröjan och börjar blöta ned bomullstussar. Försiktigt trycker han den varma, mjuka fluffbollen mot min arm. Och jag gnyr till igen medan det vita blir rött.
Att Benjamin inte sagt något ännu oroar mig. Han vet mycket väl vad jag gjorde precis innan de slet upp dörren. Och jag vet jag med. Trots att jag egentligen inte förstår att jag är så beroende av det.
Benjamin rör sig i badrummet som att han är hemma hos honom och hittar bättre än vad jag gör. Efter att ha gjort rent alla sår trycker han en handduk mot ena armen och lyfter min hand för att jag själv ska trycka. Medan jag tyst gör som han säger, letar han fram mina plåster. Jag vet ärligt inte ens om jag kan kalla det plåster. För de är säkert 5x5cm och i ett mycket mjukare material. Det vita trycks på ärr efter ärr. Det ryms några ärr på varje men behövs flera förpackningar ändå.
När Benjamin är klar med att tortera mig ger han mig sin egna huvtröja och slänger min i tvättkorgen. Jag märker inte att hans ögon är fyllda med tårar förs han ser upp på mig.
"Jag hatar att du gör detta, vet du om det?" Jag nickar till svar och han fortsätter; "så varför? Är du beroende? Isåfall behöver du allvarlig hjälp. Du kommer en dag skada dig så inte ens.. jag kan rädda dig"
Jag nickar igen och han tystnar.
"Jag vet inte vad jag ska säga.. Förlåt?" Min röst är tystare än en tassande mus och Benjamin reagerar inte förs flera sekunder senare.
"Förlåt? Sa du på riktigt förlåt?" Frågar han mig allvarligt. "Det är dig själv du ska be om ursäkt till"
"Men-"
"Men vadå?" Utbrister han tillslut. "Om du då behöver skära i något, skär i bröd eller träd... eller en skärbräda... Eller ja; mig. Du skadar inte bara dig själv när du skär dig, det är du medveten om, va?"
Jag sväljer hårt. "Du älskar mig verkligen.."
Han får ett roat litet leende på läpparna. "Skojar du? Är det vad du får ut av detta?"
Jag nickar försiktigt. "Vi kan göra en deal.. jag slutar, om det blir vi. Jag är redan beroende av dig, jag kan ta dig på heltid istället"
Han närmar sig långsamt mitt huvud med sitt och smeker bort håret. "Jag trodde det redan var vi?"
Och med det kraschar hans läppar mot mina ännu en gång.

-

För er som undrar;

1, JA, jag är vid liv ;)
2, NEJ, boken är inte slut. Det är en hel del kvar som ska skrivas och ni ska få läsa. Så tro inte de än. Tänker inte säga hur många till de blir men de är en hel del. Så tyvärr eller grattis (beroende på hur ni vill ha de;)) ni får stå ut med mig å mer att läsa ännu längre.
3, JA jag kommer fortsätta efter denna bok. Har minst 20 andra redan påbörjade. Vissa med inget skrivet på alls och vissa med redan flera helt klara kapitel. Men kommer lägga ut det när DENNA är klar.
4, och JAAAAA jag älskar er trots att jag är sämst på att uppdatera.

Tack för att just fina duuuuuu läser!!! I love uuuu <333333333