Lita på mig

44 - När jag våldtog henne

Liam Wade

"Förlåt," lämnar min mun. Adams ser inte ens på mig. "Det var-"
"Inte meningen?" Avslutar han mjukt. "Jag vet Liam, jag vet"
"Så du är inte arg?" Frågar jag långsamt.
"Skyler.. mår inge bra," börjar han och ser på något tomt. "Jag kan inte bry mig om något annat än det"
Översättning; han bryr sig om Skyler något otroligt.
"Det hände två gånger," mumlar han vidare. "Det borde inte ens hänt en enda"
Översättning; han är besviken på sig själv och tror allt är hans fel.
"Jag.. trodde hon var okej," fortsätter han svagt. "Liam, hon sa att hon älska mig. Är allt detta pågrund av det?"
Översättning; han vill veta vilket sätt hon älskar honom på.
"Jag vet inte," svarar jag och lägger en hand på hans axel. "Hon är fortfarande Skyler Fox"
"Sky"
"Va?"
"Sky," rättar han igen. "Hon är inte Skyler Fox i detta hus, hon är Benjamin Adams bästa vän och myskompis"

Skyler Fox

Nästa dag vaknar jag helt utmattad. Jag är förvånad att jag vaknar alls, men minns sedan gårdagen och suckar med händerna i huvudet.
Denna natten, sov jag utan mardrömmar. Utan skrik. Utan gråt. Kanske var jag så trött så jag bara.. somnade och orkade inget annat.
Min rum, eller ja, egentligen mer Benjamins rum, är helt ljust. Vilket får mig att inse att jag inte bara sovit hela natten, halva dagen också säkert.
Ändå är jag på något sätt trött. Men inte trött för att sova, trött på att må som jag gör. Jag bara orkar inte mer. Förr skulle dessa dagen spenderas i Benjamins famn och hans mysiga säng. Men nu? Nu är de det sista jag vill. Jag vill aldrig vara i samma sovrum som en kille igen. Aldrig någonsin!
"Godmorgon"
Fan.
Liam.
Ja den planen sög ju!
"Gå ut," suckar jag lågt.
"Jag.. har gjort frukost"
"Du kan inte laga mat, gå ut nu," mumlar jag och suckar igen. Varför kan dem inte bara lämna mig ifred?
"Skyler," säger han allvarligt. "Du måste äta, Adams kommer hem snart"
...Va?
Vart är Benjamin?
"Vart han är?" Frågar Liam åt mig med ett svagt leende. "Han är i skolan"
Skolan? Varför är han i skolan? Är.. Jasper där?
Varför gick Benjamin ens till skolan? Jo, för såklart ska han skolka när han inte har något för sig, men nu? Ja nu... finns det ingenting som håller honom kvar utanför skolan. Jag är inte viktig nog.
"Han var förresten på sjukhuset.." Fortsätter Liam. "Han lite halvt hota sig till.. Ett antal paket antidepressiva"
"Jag är inte deprimerad"
"Skyler, du gjorde två fucking mordförsök!" Utbrister Liam och lägger fram en tablett. "Du är deprimerad"

Benjamin Adams

Mina tankar vandrar försiktigt till Skyler. Faktiskt, för sjuttio-elfte gången på bara 10 minuter. Jag kan inte få henne ur skallen. Är allt mitt fel? Såklart det är. Vad gjorde jag denna gången?
Med säkra och oberörda steg går jag igenom skolkorridoren. Även fast jag innersinne är en kyckling, beter jag mig i denna stund som ett lejon. Jag måste! Jag är ju för fan Benjamin Adams!
Trots alla blickar på mig ler jag bara roat. Jag gillar uppmärksamheten. Jag har aldrig fått den ifrån min mamma så jag söker ständigt uppmärksamhet från vem som helst.
Helst Skylers, men jag förstår att det i nuläget är omöjligt. Nu är det hon som behöver min uppmärksamhet. Även fast jag egentligen jämt gett henne den.
Det känns bara konstigt. För killarna hade rätt, jag är inte Benjamin utanför min dörr, då är jag Adams. Adams skulle aldrig bry sig om ifall Skyler mådde skit eller ens försöka rädda henne. Han skulle tänt en cigg och gått vidare med alla andras respekt och rädsla.
Men ändå är det på något sätt den jag är. Jag vill att folk visar rädsla för mig, för dem borde vara rädda.
Skyler däremot henne borde man inte vara rädd för. Man borde vara livrädd.
Den tjejen har fått ned mig på knä mer gånger än jag kan räkna. Den tjejen, var tjejen som vände sig om i dörren och viskade fram dem orden som fick hela min kropp att rysa.

"Men," säger flickan och tvingar mig att vända i dörren. "Detta är inte sista gången vi ses, Benjamin"

Trots rädslan hon fick mig känna, log jag. Jag längtade redan då. För jag visste att det skulle bli drama.. och säkert en massa sex. Första hade jag rätt på. Mycket sex däremot? Ha! Nej, jag har aldrig ens sett Skyler halvnaken! Eller med bara armar eller korta byxor. Inte för att jag föredrar henne utan kläder, det gör jag inte. Förutom om hon och jag är ensamma. Då får hon mer än gärna vara spritt språngande naken. Men annars, nej tack. Ingen annan får se på henne. Ingen.
Det skrämmer mig en aning.. att jag tror jag har denna makten över henne. Trots det faktum att jag aldrig ens kommer få kyssa henne. Jag kommer aldrig någonsin ens få se henne på det sättet jag vill.
Hon är min vän.
Hoppas jag.
Och jag kan inte göra ett skit för att ändra det.
"Benjamin Adams," hälsar en misstänksam lycklig röst.
"Jasper Stone," hälsar jag tillbaka när jag plockar ut några prylar ut mitt och Skylers skåp.
"Hur är livet?" Frågar han leendes.
"Chill," svarar jag och ler retsamt. "Inget ligg på ett tag, men annars är det lugnt"
"Fick ett för ett par dagar sedan," svarar han och ser ut att minnas tillbaka på minnet. "Jävlar vad hon var go"
"Någon jag känner?" Flinar jag även fast jag egentligen vill smälla till honom och gå.
"Faktiskt," börjar han och nickar mot sina polare. "Väldigt väl"
Jag rynkar pannan. "Knullar du mina föredetta? Usch Jasper, hitta några fräscha"
"Åh.." Mumlar han medan hans kompisar går mot mig. "Du har aldrig ens rört denna tjejen på det sättet"
Jag rynkar ännu en gång pannan. "Okej.."
Plötsligt tar hans vänder tag i varsin av mina armar och trycker mig hårt mot skåpet.
"Antar att hon inte berättat?" Gissar Jasper med ett flin. Jag rynkar på pannan. "Annars skulle du dödat mig för år sedan!"
Jag ser en aning stressat på honom. Vad fan pratar han om? Vad fan händer?!
"Men som sagt," flinar han. "Eftersom hon inte sagt något får väl jag göra det"
"Vad pratar du om?" Mumlar jag och försöker rycka mig loss.
"Game over"
Jag tappar andan. "Va?"
Jag visste precis vad han menade, men med tanke på vad det ens innebär vill jag inte inse det.
"Game over," upprepar han. "Jag vann"
"Du.."
Han tar ett steg framåt med ett av hans retsammaste leenden.
"Har du sett Skylers kropp?" Frågar han istället. "Hon har dem över hela sin kropp!"
"Vad för något?!"
Ännu en gång borde jag vetat svaret, för Zayns röst spelas i mitt huvud samtidigt som min fråga ställs.

"Hon är ingenting att ha," viskar Zayn och jag vänder mig om och ser på honom. "Hon är ingenting annat än en slampa till skärbräda"

"Ärr," svarar han flinandes. "Har du inte sett alla hennes ärr? Det gjorde jag. När jag våldtog henne"

-

Shit pommes frites...... Ja okej.. Kort men händelserikt kapitel! Love u all! <3333