Lita på mig

22 - Hej nya pojkvän, hejdå gamla

Nästa dag har Finnick sagt hejdå på riktigt och sedan lånat Thomas bil för att sticka. Innan hade han bett Skyler om en tjänst, hon skulle rita av hans mystiska tjej. Det gick bra, Skyler är en fantastisk konstnär och Finnick var bra på detaljer, även fast det gått 2 år. Det känns så konstigt att han är borta, men Thomas har rätt. Vi måste låta honom gå.
Dessutom är han säkert bara borta någon dag. Han åker till gamla stan, frågar efter henne, hittar henne, tackar henne och sticker hem igen med hennes mobilnummer i mobilen. Och sen är det ingenting mer med det. Han kan inte lämna oss! Han är Finnick, för guds skull!

Två veckor var gått. Två hela veckor. Finnick har inte hittat sin tjej och letar vidare - mer än så vet jag inte. Han ville berätta ansikte mot ansikte. Vilket jag respekterar, men jag måste även erkänna att det svider. Svider som fan att inte veta någonting om ungen så man tvingas oroa sig som en farsa över honom.
Thomas? Han mår bra. Han tyckte det var bra beslut att låta Finnick leta upp den där tjejen och erkände när Finnick stack att han faktiskt hade väntat på att han ville.
Liam? Mår helt okej. Han har tagit över Leah och finner sin förlust och saknad i henne.
Skyler? Jag vet ärligt talat inte hur hon mår. Hon har umgåtts med Jasper alldeles för mycket och vi har knappt hunnit säga hej. Kanske undviker hon mig, jag vet inte ens. Jag brukar oftast förstå mig på människor, både killar och tjejer, men Skyler.. med Skyler är allt annorlunda. Jag vet en sak, och det är att med henne är allt komplicerat. Men.. jag älskar komplicerade saker.
Maya? Hon var varit bortrest hela denna tiden. Hon åkte bort på söndagen efter "min och Skylers dag" och har därför inte hunnit haft det där samtalet med henne. Vad samtalet ens var om vet jag inte. Men något viktigt var det iallafall, men jag skulle tydligen inte oroa mig. För några dagar sedan kom hon hem igen och då fick jag äntligen hjälpen jag behöver. Maya behövs i mitt kaos till liv.
Jag? Jag mår rent ut sagt åt helvete. Handen på hjärtat-ärligt. Att inte få prata med Skyler tar livet av mig.. men att inte heller få röra henne är ännu värre. Det är ett levande helvete gjort endast för mig. Och vet ni vad som nästan är ännu värre än ännu värre? Att varje gång jag ser henne är hon tillsammans med han...
Jasper.

Skyler Fox

"Skyler Fox," säger en välbekant röst och jag vänder mig om. "Vilken överraskning att se dig här"
"Jasper," flinar jag. "Vi är i skolan, det är absolut inte en överraskning"
"Jag älskar skolan!" Tjuter han lyckligt. "Så mycket så jag tror jag behöver en paus, vad sägs som att skolka en lektion eller två?"
"Tönt, du vet att jag ligger efter i både fysik, kemi och SO. Och dessutom kommer jag få streck i idrott," suckar jag irriterat. Jasper promenerar vid min sida i korridoren och flinar svagt.
"Varför då?" Skrattar han tillslut fram. Taskmört, tänker jag och smäller till honom löst.
"För att jag inte är med," svarar jag men kan inte undgå att le. Jag är inte med på grund av alla mina ärr. Jag klarar inte att visa dem i omklädningsrummet eller springa runt fullpälsad även sommartid.
"Det är min duktiga tjej de!" Flinar Jasper lyckligt medan han plötsligt tar min hand och får mig att skratta. Jasper och jag har kommit varandra nära. Men.. grejen är att de flesta ser det som ett förhållande och det är nog lite av vad det är också. Vi liksom... håller det på en sån nivå. Inte en sån där drömlik bästavän/bror-relation. Vi är ändå mer på något sätt. Och problemet är Benjamin. Min låtsas pojkvän jag undvikit. Kanske för att jag inte vill hålla på sådär som vi gjorde förut samtidigt som jag långsamt faller för Jasper. Sa jag precis det där? Ja, det gjorde jag. Jag faller för Jasper. Han är bara.. så perfekt. Nästan för perfekt. Och han ger inte upp om mig. Han vet att Benjamin är "min pojkvän" men ändå säger han att han aldrig ska ge upp. Det är sådär urgulligt, precis som det låter.
Hur jag ska göra vet jag inte, vad Benjamin tycker vet jag inte och vad Jasper egentligen känner för mig vet jag inte.
Jag är ett helt jävla frågetecken. Men jag vet att jag vill ha något äkta. Inget fejk förhållande för synes skyll. Inte nästan kyssas flera gånger utan att det blir en stor grej. Inte Benjamin. Jag vill inte ha Benjamin om det blir så. Jag vill inte ha Benjamin-förhållande eller förvirringar eller galna blickar, mjuka kramar, nästan kyssar, stöt-beröringar eller hans pirrande sms. Jag vill inte ha något som inte är på riktigt eller som jag inte vet vad fan det är.
Jag vill att allt med Jasper blir äkta, verkligt och helt perfekt. Är det för mycket begärt? Förmodligen.
"Du är tyst idag," konstaterar Jasper när vi står framför min lektionssal. Han drar upp våra händer i luften framför oss och flätar samman våra fingrar.
"Det är bara.. ehm, kan vi prata om det sen?" Frågar jag istället och försöker le.
"Skyler, är något fel?" Frågar han och kikar försiktigt på våra händer, som om han inte är tillåten att hålla min hand. Är han ens det?
"Det är bara det att... Jag vet inte vad vi är.. och jag måste förklara allt för Benjamin och-" Jag babblar på som den idiot jag är och Jasper ler stort.
"Sky, vi vet både att du inte behöver prata med Adams," säger han och jag rynkar chockat pannan.
"Vad menar du?" Frågar jag och skäms över att jag precis erkände att jag trodde att vi var något, för det var inte vad han reagera på.
"Jag vet att ni inte är tillsammans på riktigt," förklarar han och ännu en gång lyfter jag chockat ögonbrynen.
"Hur.. hur visste du?" Frågar jag förvånat och han ler åt min osäkerhet.
"För att du är du, du skulle aldrig ens titta på mig om du var hans.. Eller jag menar, om han var din"
Jag förstår inte varför han ändra sig men han fortsätter ändå.
"Och dessutom.. Adams skulle aldrig vara tillsammans med dig," fortsätter han och jag ryggar sårat tillbaka. Varför i helvete sa han så? Försöker han såra mig? Avisa? Krossa?
"Jag mena inte så," säger han snabbt när jag tänker rycka åt mig min hand. "Jag menar att Adams är en idiot, han skulle aldrig klara att vara din och samtidigt hålla sig borta från andra.. Och ändå inte få din nakna kropp emot hans dygnet runt"
"Hur vet du att vi inte haft sex?" Frågar jag tillbaka.
"För att du är smart, Skyler," flinar han och kramar min hand. "Du är inte en av hans horor, det vet jag"
Det känns konstigt att prata om Benjamin på det sättet. För det är inte sån han är. Inte för mig åtminstone. Så håller jag tyst.
"Gå till dig lektion nu, vi pratar i bilen sen," säger Jasper och kysser min kind innan han försvinner. Jag suckar lätt åt min osäkerhet och går sedan in salen för min sista lektion. Benjamins blick flyger upp på mig och möter min blick, jag håller bara kvar min i någon sekund innan jag sliter bort den och ser emot läraren som blänger på mig.
"Förlåt att jag är sen," ursäktar jag mig medan alla blickar ligger på mig.
"Det blir frånvaro, Skyler, och detta ska inte upprepas," säger min lärare och jag nickar. Även fast jag säkert borde ha skakat på huvudet.
Jag smyger mig neråt för att sätta mig på min vanliga plats emellan Benjamin och Liam. När jag äntligen satt mig ner utan att möta någons blick vänder sig alla om och återgår till sitt eget. Jag suckar igen och tar fram mitt rithäfte. Jag börjar skissa på diamanter och mönster och kladdar ned flera sidor utan att lyssna på läraren.
"Var du med Jasper?" Frågar Benjamins stadiga, oberörda röst. Jag kan inte fånga upp hans tonläge och vet inte om han är irriterad, ledsen eller inte ens bryr sig.
Jag nickar och Benjamin fortsätter.
"Ska han skjutsa dig hem?" Frågar han och jag hinner fånga upp att han denna gång inte är glad inför mitt svar.
Ännu en gång nickar jag.
"Direkt?" Frågar han och jag nickar ännu en gång.
"Kan du snälla prata med mig?" Ber han plötsligt och jag råkar nicka igen.
Han suckar. "Skit samma," muttrar han istället och ser ut genom fönstret innan han reser sig.
Hans steg leds emot dörren och vår lärare ser honom i sista sekund. "Adams, lektionen är inte slut förs om 30 minuter"
Benjamin vänder sig om, ser emot mig och sedan tillbaks på läraren med ett flin. "Borde inte du lärt dig att era lektionstider inte är den samma som mina? Jag går när fan jag vill"
Med det sagt lämnar han lektionssalen och jag tvekar vid att följa efter honom. Men när jag väl beslutat mig för att göra det, hinner jag inte. Det har redan gått flera minuter och han har säkert redan stuckit för att hämta Leah och sticka hem för att sura. Förbannade jävla surpuppa.

När lektionen ringer ut fångar Jasper direkt upp mig utanför dörren och drar med mig till hans bil, han ler när han startar motorn och kör mot Benjamins hus. Mitt så kallade hem.
"Varför så glad?" Frågar jag och ser frågandes på Jasper.
"För.." Han tvekar innan han tar min hand med sin ena och flätar ihop våra fingrar. "Jag.. insåg att.. det finns en chans att det blir du och jag. Och sedan, insåg jag att jag egentligen bara kunnat fråga dig"
Mitt hjärta slår stressat i 190.
"Så min lilla Skyler," fortsätter Jasper med blicken flackande mellan mig och vägen. "Vill du bli min flickvän? Riktiga flickvän?"

Benjamin Adams

Jag hatar hur världen vände sig emot mig och hur universum hatar mig och lycklig i samma mening. Jag hatar att jag inte gjorde något åt att Skyler ignorera mig. Jag hatar att jag bara satt där och väntade på att något skulle hända eller någon skulle göra något. Jag hatar att allt detta ledde till detta;
Skyler är minst sagt chockat när hon finner mig sittandes på hennes säng med blicken i golvet när hon kommer hem. Men hon säger ingenting på ett tag utan bara ser på mig. Inte för att jag såg på henne, men jag kände hennes blick.
"Vi behöver prata," säger hon tillslut och jag vänder långsamt upp blicken. Jag nickar. Tro mig Skyler, jag vet. Vi behöver prata om.. oss.
"Jag tänker bara säga det," fortsätter hon snabbt och gör mig plötsligt helt nervös. Vad ska hon säga? Om oss? Ska hon.. äntligen berätta hur hon känner? För jag kan börja annars. För vad fan... jag gillar henne så jävla-
Men så fortsätter hon och gör min mardröm till verklighet. "Jasper frågade mig om jag ville bli hans flickvän.. och jag sa ja.. eftersom detta inte är något annat än fejk. Han visste ändå redan att du och jag inte var tillsammans på riktigt. Så.. jag antar att.. det är över"

-

Långt drama kapitel, yay, duktiga jag! :')))))

Looooove O <33333