Benjamin Adams
Jag tror inte hon hör. Jag tror inte hon ser. Jag tror inte hon känner.
Men jag är där. Springandes för mitt liv för att rädda hennes.
Kanske trodde Liam och Finnick att de lyckades lura mig, men icke. Jag är faktiskt inte så dum. De skulle inte behöva köpa choklad till henne för hon åt upp den för nästan 2 veckor sedan när hon faktiskt hade sin "blöda-ned-allting-runt-mig-och-döda-folk-genom-att-dränka-dem-med-mitt-mens-blod-period".
Dessutom skulle Liam aldrig släppa Skyler ursikte när det var hans tur att hålla vakt, jag vet att han tar allting på största allvar. Tro det eller ej, han gillar Skyler väldigt mycket, som vän förstås, och bryr sig verkligen om henne, så han skulle aldrig någonsin låta sig själv klanta till det.
En ledtråd till är väl att de stod i hallen och bråkade om det och medan jag både hunnit ringa och sms:a både Skyler och Maya i panik, stod idioterna kvar och bråkade om att jag inte skulle få reda på något. För sent.
Jag är inte ens arg, visst ska jag slå till dem både två och sedan Thomas för att ha låtit prinsessans liv hamna i Finnick och Liams händer. Men jag är inte arg, för det låter som en sån där korkad "Adams grej". Ärligt skulle jag också tänka mig att jag skulle kunna tappa bort henne.
Jag skulle trots allt skyddat henne själv om jag ville få skiten gjort rätt...
Där står hon, på bron hon en gång råkade nämna att hon skulle vilja hoppa ifrån. Då trodde jag hon mena typ som en sådär cool sak. Men nu förstår jag vad hon menade. Hon ville hoppa för att avsluta sitt liv. Och dum som jag är; vet jag knappt ens varför.
Mitt hjärta slår i fyrahundrasjuttioelva och ingen kan räkna hur snabba mina andetag är på en sekund. Inte för att jag springer. Jag har rätt bra kondis, alltså inte för att skryta men jo, det har jag. Utan för att jag är så jävla rädd, på riktigt rädd att jag själv hinner förbanna mig själv för det. Att Skyler står där, en millimeter ifrån att landa säkert mot hennes död skrämmer livet ur mig. Det gör ont i hela kroppen, så ont att jag måste rysa till och gnälla till av smärta. Jag borde stoppat detta. Jag borde gjort något annat än att anta att allt var bra. Jag borde räddat henne.
Men jag är bara människa.
Dessutom Benjamin Adams, den mest själviska levande varelsen. Jag kan inte göra någonting som folk förväntar sig.
Jag gör alla besvikna.
Speciellt Leah. Jag kan inte vara den storebrodern hon behöver, som hon förtjänar och ska ha. Jag kan inte. Jag är inte tillräcklig.
Jag räcker inte till.
Jag räcker aldrig till.
Men det finns en sak jag kan göra just nu. Som jag måste göra, som jag förväntas att göra och ska göra.
Rädda Skyler Fox's liv.
Men när jag äntligen kommit fram till henne, som kändes som en evighet, har hon redan tagit ett kliv ut...
Finnick Donovan
På riktigt, Finnick? Så fort du kommer tillbaka skjutsar du iväg Skyler till JASPER STONES BÄSTA VÄN! Och nu! Ja, nu när du skulle hålla koll på henne, tappar du fucking bort henne. Är du seriös?
Jag skakar irriterat på huvudet medan jag ännu en gång ringer Skyler, inget svar.
Jag strula verkligen till det den här gången. Men som sagt, jag är yngst och dummast och.. bara ett barn. Ett oälskat barn dessutom.
Jag suckar, ännu en gång. Det är kolsvart ute och kallt som in i helvete. Skyler måste frysa, vara ensams i världen och inte ha en enda som kan skydda henne.
Tänk om någon kidnappar henne? Rör vid henne? Vad som helst! Bara gash, ingen får röra henne. Isåfall är allting mitt fel.
Ifall hon skadas, är allting mitt fel.
Skyler Fox
Jag stannar inte länge i luften. Jag känner inga känslor, för jag faller inte. Även fast allting känns så, att allting går neråt, så faller jag inte. Jag slits åt sidan, våldsamt. Den idioten som rädda mig måste vara så jävla dum att den inte -
Nämen, Hej Adams!
Jag faller rakt in i hans famn, hans varma trygga famn. Som jag just nu hatar.
Jag borde inte vara här! Jag skulle aldrig mer se honom!
Jag fnyser frustrerat och ska just skrika på honom men stoppas.
För tro mig ifall ni såg vad jag såg just nu, skulle ni också stanna till.
En liten, ensam tår trillar ned på hans kind. Det är inte svett eller regn eller att jag gråtit ned hans kind. Han själv gråter. Nästan iallafall.
Jag ser samtidigt ilskan i hans ögon och rörelser, även fast hans ögon är röda och tårfyllda.
Han släpper min överarm när han flyttat mig åt sidan ifrån broräcket. Rädd att jag ska kasta mig ut och han inte skulle hinna rädda mig, kanske?
Men han låter inte sin arm falla, utan drar istället upp både två och sliter i sitt hår.
Jag? Jag står där, gråtandes och helt förskräckt. Dog jag och hamna i ett annat universum?
Benjamin Adams, bad boyen står framför mig och gråter!
"Är.. är du helt jävla dum i huvudet?" Utbrister han tillslut lågt. Jag stirrar på honom, oberörd.
"Det är vad alla tycker, ja," viskar jag till svar.
"Inte jag!" Svarar han och höjer rösten, men inser sitt misstag och viskar igen. "Skyler.." Han skakar på huvudet och tar ett djupt andetag. "Gör aldrig.. aldrig så igen.."
Jag svarar inte. Varför säger han ens så?
"Skyler," upprepar han en aning högre. "Hör du ens på mig? Gör aldrig så igen, okej?"
Jag svarar fortfarande inte.
"Snälla.. snälla, prinsessan... kan jag iallafall få.. krama dig?"
Jag skakar på huvudet så tårarna rinner och så gör hans. Så istället lägger han sina händer på mina kinder, först tror jag han ska skada mig eller ännu värre; kyssa mig. Men det gör han inte, han smeker bort mina tårar och ser smärtsamt på mig.
Och vad gör jag? Jag ryggar tillbaka innan jag backar och ser förskräckt på honom.
"Rö-rör mig.. i-inte," viskar jag skräckslaget.
Om till och med jag skadar mig själv, kan ni ens föreställa er vad folk skulle göra mot mig?
Benjamin Adams
Inte röra henne? Jag räddade precis hennes liv och.. ärligt talat har jag aldrig i hela mitt liv varit såhär skräckslagen. Jag måste röra vid henne. Jag måste.
"Snälla.. Prinsessan.. jag känner bara.. så mycket smärta just nu," ber jag och sträcker ut min hand, jag rör inte vid henne. Som lovat. Men jag vill att hon ska låta mig.
"Vad tror du jag gör?" Gråter hon och backar ut på vägen. Snabbt fattar jag tag om hennes hand och drar in henne till kanten men hon sliter snabbt åt sig sin hand och ser på mig med.. rädda ögon?
"Jag skulle aldrig någonsin skada dig.." Viskar jag och fattar försiktigt tag om hennes fingrar. Hon ryggar till, men tar inte bort sin hand. Därför flätar jag långsamt och försiktigt samman våra fingrar. En stöd for igenom hela min kropp av lycka och smärtan försvinner.
Hon ser ned på våra fingrar och sedan upp på mig igen, och därefter ut i tomma intet. Jag ler, svagt.
Jag tänker prata med henne, när hon är redo...
Vi står där, ganska långa sekunder och bara ser på varandra, hon gråter fortfarande. Men jag? Killen som aldrig gråter - har slutat. Som tur är.
Tillslut tar kylan över, och Skyler ser verkligen ut stat frysa. Även fast jag vet att hon tycker jag är både het och varm-
fan, du är hemsk Adams!
-Iallafall så räcker inte min värme från handen i hennes. Därför börjar vi tyst bege oss mot bilen, fortfarande med min hand i hennes. Jag vet inte varför, men jag gillar det så. Min hand istället för Jaspers.
Är hon fortfarande kär i Jasper?
Varför undrar du ens det?
Jag vet väl inte! Ville väl veta, problem eller?
Antagligen eftersom du fick bryt när man antydde att-
Käften, det var inget, okej? Hon är fortfarande kär i honom, då vet vi!
När jag stängt dörren efter Skyler skyndar jag mig runt och hoppar in på andra sätet, Skyler hoppar till av den plötsliga rörelsen och jag kommer och tänka på något Liam sa.
Det måste hänt något, något riktigt allvarligt. Jag har aldrig någonsin sett Skyler Fox må dåligt.
Skyler Fox, tjejen som kunde döda folk med blicken. Som aldrig någonsin vek ned sig för en enda annan människa. Fattar du vad som behövs för att krossa det?
Jag fattar inte. Jag förstår inte. Men jag vet att det är en otroligt hög mur att riva ned, sen kommer ungefär sjuttio-elva till sådana.
Skyler har förändras, och lika så jag. Kanske Skyler har förändras och jag visat vem jag egentligen är?
Skyler satt på en tron förut och nedanför henne satt hela världen samlade med huvudet nere i en nigning. Skyler kunde få vad fan hon ville, bara genom att lyfta ett enda finger.
Det var många gånger hon fick ned mig på marken av bara blicken och nu? Nu är hon helt förstörd.
Kanske tror ni inte hon är stark?
Men jag har aldrig någonsin sett henne starkare.
"Varför gjorde du så.." Viskar jag tyst när jag startat bilen, osäker om det ens kom ut som en fråga.
Hon vänder stressat bort blicken och sliter med naglarna på hennes lår.
Jag fattar snabbt tag om hennes händer och lägger undan dem från hennes lår. "Sluta"
Hon blinkar till och en tår trillar ned för hennes kind.
"Du måste prata med mig," ber jag och tar hennes ena hand i min. "Du.. jag klarar inte detta, ifall detta är en sjuk lek Luke sysslar med be honom sluta. För han har redan krossat mig"
Hon ser på mig, oberörd av mina ord. Snälla, få henne sluta!
"Jag ber dig, berätta vad som hänt. Jag behöver veta okej? Jag måste veta"
"Ingenting hände," svarar hon lågt.
"Ingenting hände?" Utbrister jag och höjer rösten en aning. "Ingenting hände?! Du skulle hoppa! Från bron! Du skulle dött! Och-"
"Vad tror du jag ville?" Utbrister hon och ser frustrerat på mig.
Jag tystnar. "Du.. du ville dö?"
"Vill," rättar hon och återgår till att bli oberörd.
Jag ger henne en menande blick. "Är det pågrund av mig?"
Varför frågade du? Du vill inte veta svaret!
Hon svarar inte, som beräknat, för jag hade rätt.
Hon vill dö på grund av mig.
Skyler Fox
Jasper.
Jasper, Hayes och Quin.
Jasper, Hayes, Quin, Ludwig och Filip.
Det är namnen på människorna.
Människorna som förstörde mitt liv, om möjligt lite mer.
Det är namnen på människorna som fick mig inse att jag inte ska vara här.
De är anledningen till att jag vill dö.
Inte du, Benjamin, aldrig du.
Men du kommer aldrig få reda på det, för isåfall kommer allt gå åt helvete, om nu det ens skulle vara sämre än detta.
"Jag kan fixa ett nytt hem åt dig," säger Benjamin tillslut efter en obekväm tystnad. "Något mycket bättre, ett hem utan mig"
Jag vill inte ha ett hem utan dig, mitt hem är där du är.
"Du ljög," fortsätter han och byter ämne. "Du sa att vi skulle umgås när du kom hem, det gjorde vi inte. Och du sa att du skulle sova hos mig.. som alltid. Det gjorde du inte. Var det pågrund av mig? Såklart det var, förlåt att jag ens fråga"
Det var inte på grund av dig, sluta klandra dig själv. Förlåt. Allt är mitt fel...
"Tvingades du umgås med mig?" Måste han fortsätta? Snälla sluta! "Fick du tillslut nog? ...Var det sant? Det du sa? Att... att du hatar mig? Gash, varför fortsätter jag ens prata?!"
"Jag hatar dig inte!" Utbrister jag tillslut med panik i rösten. Jag klarar det inte längre. "Jag älskar dig!"
-
Väntaaaaaa vaaaa? Alltså är lika förvirrad & överraskad av detta som er :') HAHAHAHAH vad kommer hända i nästa? No idea
Förlåt igen, för världshistoriens sämsta uppdatering. Jag är sååå ledsen! Men iaf! Tack så hemskt mycket att ni läser & kommenterar. Betyder allt för mig, ni är bäst! Och jag älskar er alla! Även fast endel av er kanske inte gillar pannkakor :))))))