𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟹 (HP-fanfic)

12.Obehagliga leenden

Draco ville nästan genast gå till Umbridge för att be om att låta Slytherins quidditchlag få fortsätta existera när han såg anslaget.
Jag hade varit lite misstänksam på om det var han som berättat om det mystiska mötet på Svinhuvudet, men det fanns inga tecken på det. Istället följde jag med honom till Umbridges kontor redan innan frukosten.
Jag avskydde verkligen den kvinnan, men höll god min när jag steg in i hennes kontor med Draco.
Jag höll mig från att spärra upp ögonen - eller kräkas för den delen. Hela rummet var rosa och på väggarna hängde porslinstallrikar med kattungar som motiv. Lite överallt fanns spetsdukar och allt verkade vara i perfekt ordning. Inte för att rosa var något jag hade starkt emot, men ett helt rum med just den färgen kändes olustigt. Framför allt när färgen träffsäkert återgick i Umbridges stickade kofta, vilket fick mig att tänka på en kamouflagefärgad giftpadda som satt och väntade på att en fet fluga skulle flyga förbi.
"Ja, små barn? Vad kan jag stå till tjänst med?" frågade hon med sin tillgjorda röst.
Hon knäppte händerna framför sig på bordet och log det där obehagliga leendet som gav mig rysningar.
"Professorn. Vi kommer för Slytherins quidditchlags räkning. Vi vill ansöka om fortsatt aktivitet för laget, om ni vänligen ville bevilja oss det?" sa Draco med sin artigaste röst.
Umbridge sänkte huvudet och log ännu bredare, med en nästan lite lurig uppsyn. Hon såg omåttligt nöjd ut.
"Självklart ska ni få det", sa hon sedan och tog fram ett pergament.
"Ni är ett bra lag har jag hört?" frågade hon sedan medan hon fattade en guldaktig fjäderpenna och lutade sig över pergamentet.
"Absolut. Slytherin har tidigare vunnit elevhemspokalen flera år i rad och vi vill gärna återuppta den traditionen. Vi tror starkt på vårt lag i år", sa Draco inställsamt.
Umbridge skrev snabbt några rader på pergamentet, innan hon tog vax, som hon höll över ett ljus tills det kunde lämna några mörkröda droppar på pergamentet. Med viktig min tryckte hon dit en stämpel i det mjuka vaxet.
"Ja, jag har hört lite om det. Jag gick själv i Slytherin ska ni veta. Bra elevhem. Jag spelade inte quidditch förstås, men jag höll såklart tummarna för laget när det var match", sa hon innan lyfte stämpeln ur det nu härdade vaxet.
"Jag måste säga att du liknar mycket på din far, unge herr Malfoy. Jag träffar Lucius ganska ofta på ministeriet. Det förvånar mig inte det minsta att du blev vald till prefekt."
Hon såg förbi Draco på mig.
"Och fröken Devltree är din flickvän har jag förstått? Jag har inte sett er agera oanständigt så som många par väljer att göra. Det gläder mig. Klänga på varandra kan man göra sedan, efter ett anständigt äktenskap. Eller hur?"
Hon räckte fram pergamentet åt Draco.
"Här har ni min tillåtelse att återbilda ert quidditchlag. Lycka till nu. Jag måste absolut komma och se matchen nästa gång ni spelar", tillade hon med sitt obehagliga leende.
Vi bockade och neg, innan vi tackade för oss och lämnade rummet.
Jag försökte skaka av mig alla obehagliga krypningar efter samtalet med Umbridge, men det skulle nog sitta i ett tag ändå.
"Ja det är ju tur att vi inte är oanständiga, eller hur?" frågade jag retsamt Draco när vi kommit lagom långt bort från Umbridges kontor.
Han flinade.
Sedan snappade han tag i min arm och drog mig till sig med ett ryck.
Utan vidare omsvep tryckte han sin mun mot min och jag överraskades av hans tunga som gjorde en snabbvisit, innan han avslutade med en lite hårdare kyss med stängd mun. Hjärtat verkade kvickna till och det blev ett litet fyrverkeri av varma pirr i kroppen.
"Det har sina fördelar att hålla vissa saker lite hemliga", mumlade han sedan roat, innan vi gick vidare, hand i hand. Jag kunde inte låta bli att le. Jag var nog obotligt kär i den här killen. Hopplöst, obotligt och alldeles löjligt kär.

Lite senare hade vi trolldryckskonst. Vi var på plats i god tid och fick vänta på de andra lite.
Draco väntade förstås tills även de från Gryffindor började närma sig, innan han med onödigt hög röst förklarade vad han hade i handen.
"Ja, Umbridge gav med det samma Slytherins quidditchlag tillåtelse att fortsätta spela, jag gick och frågade henne det första jag gjorde i morse. Det gick förstås ganska lätt, hon känner ju min pappa väldigt väl, han kilar jämnt in och ut på ministeriet... Visst ska det bli intressant att se om Gryffindor får lov att fortsätta spela, va?"
Jag höll mig från att himla med ögonen öppet och såg istället på dörren in till trolldryckssalen och låtsades inte höra vad han pratade om.
Draco fortsatte med att håna Artur Weasley, men när han påstod att Mr Weasley när som helst skulle bli inspärrad på Sankt Mungos på avdelningen för folk som blivit snurriga i huvudet var det plötsligt Neville som tappade behärskningen.
Neville kastade sig framåt, men hindrades i sista sekunden av Potter.
Både Potter och Weasley fick hjälpas åt för att hålla tillbaka Neville som verkade ha blivit ursinnig över något. Crabbe och Goyle ställde sig framför Draco, likt en skyddande mur och spände musklerna. Neville lyckades bara spotta fram några enstaka ord när Potter fick lägga en arm om halsen på honom för att hålla honom tillbaka.
Dörren till klassrummet öppnades och Serverus steg ut. Han fick syn på brottningen som pågick i Gryffindors led.
"Slåss ni, Potter, Weasley och Longbottom? Tio poängs avdrag för Gryffindor. Släpp Longbottom, Potter, annars blir det straffkommendering. In med er allihop!"
Jag skyndade mig in i klassrummet för att slippa bort från allt stök. Förhoppningsvis skulle Draco följa efter mig och inte stå kvar för att provocera ytterligare. Knappast skulle han komma på tanken med Serverus i närheten, men jag ville ändå få bort honom innan han gav någon fel blick.
Jag kände mig lättad när Draco satte sig bredvid mig precis efter att jag intagit min plats. Det mumlades lite om hur Neville reagerat, men så snart Serverus slog fast dörren med en hög, ekande smäll blev det omedelbart tyst.
"Som ni märker har vi en gäst hos oss idag", sa Serverus med en gest mot ett mörkt hörn i rummet.
Umbridge satt där med sin skrivskiva.
"Vi ska fortsätta med vår styrketinktur idag. Ni finner era blandningar precis så som ni lämnade dem förra lektionen. Om de är riktigt gjorda bör de ha mognat fint över helgen. Instruktioner...",
han viftade med sin trollstav,
"... finner ni på svarta tavlan. Sätt igång."
Umbridge satt tyst i sitt hörn och antecknade under första halvan av lektionen. Jag koncentrerade mig på min brygd och ignorerade henne, men sedan reste hon sig och jag kunde inte låta bli att snegla lite på henne när hon gick fram till Serverus.
"Ja, klassen verkar ju ganska långt kommen för sin nivå. Fast jag undrar om det är lämpligt att lära dem en sådan trolldryck som styrketinktur. Jag tror ministeriet skulle föredra att den togs bort från kursplanen", sa hon med sitt obehagliga leende till Serverus rygg.
Serverus rätade långsamt på ryggen efter att ha stått böjd över Dean Thomas kittel.
Sedan vände han sig om och såg kallt på Umbridge.
"Säg mig, hur länge har ni undervisat på Hogwarts?" frågade hon med fjäderpennan redo ovanför skrivskivan.
"Fjorton år."
Han rörde inte en min.
"Ni sökte visst tjänsten i försvar mot svartkonster först, var det inte så?"
"Jo", sa Serverus tyst.
"Men utan framgång?"
"Tydligen."
Hans svar var aningen hånfullt.
Umbridge antecknade någon snabbt.
"Och ni har regelbundet sökt tjänsten i försvar mot svartkonster allt sedan ni först kom till skolan, stämmer det?" "Ja."
Serverus såg ursinnig ut och rörde knappt på munnen när han svarade.
"Har ni någon aning om varför Dumbledore konsekvent har vägrat att tillsätta er?"
"Jag föreslår att ni frågar honom."
Umbridge kunde vara glad att det fanns vittnen i rummet. Annars fanns risken att hon hade fått testa sin försvarsteknik mot svartkonster på en mycket avancerad nivå.
"Jadå, det ska jag", sa hon med ett obehagligt sockersött leende.
"Jag antar att det här hör till saken?" frågade han med smala ögon.
"O ja... Ja, ministeriet vill ha grundlig kännedom om lärarnas... öh... bakgrund."
Umbridge vände sig bort och gick till Pansy för att fråga henne om lektionerna.
Jag fortsatte med min trolldryck och försökte ignorera Umbridges snokande i rummet under resten av lektionen. Jag hade velat utväxla en blick med Serverus, men ansåg det bäst att låta honom vara just nu.
Jag bestämde mig istället för att ta mig till biblioteket under kvällen och hoppas att Neville skulle hitta mig där. Vi behövde verkligen prata.