𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟹 (HP-fanfic)

3.När sommarlovet verkligen börjar

Så snart vi gått några steg utanför salen tog Draco min hand i sin.
Han ökade på stegen och jag gjorde det samma för att inte bli släpande efter.
Han ökade lite till på farten och snart småsprang vi genom herrgården.
Ett fnitter bubblade upp i mig och när Draco kikade på mig över axeln fick jag en skymt av ett brett leende.
Plötsligt svängde han kraftigt och stannade i ett rum som stått med dörren öppen. Jag dunsade in i honom när jag inte hunnit bromsa och han tog emot mig med en kyss. Jag klämdes fast i hans omfamning och besvarade kyssen.
Kyssen blev flera och snart hade jag fått mina armar om hans midja, trots att han höll sina armar tätt om mig.
Tack och lov att jag inte hade läppstift på mig. Det hade nog spridit sig över halva ansiktet på oss båda på nolltid.
Hans doft och de heta kyssarna hade snart gjort mig pirrig i hela kroppen. Lyckorus blandade sig med betydligt hetare känslor i en märklig kombination.
Helt otroligt vad jag saknat honom. Det var som om alla återhållna känslor kastade sig över oss på en och samma gång.
Tiden stod stilla runt oss och inget annat spelade någon roll.

"Draco!?"
Narcissas röst hördes längre bort i korridoren utanför rummet.
"Efterrätten är serverad! Kommer ni!?"
Draco avslutade kyssen han gav mig och lade pannan mot min axel med en djup suck.
Jag log lite medan han lossade på greppet om mig.
Snabbt såg vi till att våra hår och kläder var i ordning, innan vi gick ut för att gå tillbaka till matsalen.
"Vad i all världen gjorde ni där inne? Jag trodde att ni skulle till biblioteket?" sa Narcissa förbryllat.
"Pft. Ställ inte frågor som du borde veta svaret till själv", muttrade Draco när vi passerade henne.
Narcissa höjde ena ögonbrynet mot oss och följde sedan efter oss ner mot matsalen.
"Ni kan ju i alla fall försöka att lägga band på er", väste hon lite småsurt bakom oss.
"Hur hade du tänkt att det skulle gå till? Du ser ju hur hon ser ut!" viskade Draco tillbaka och lät nästan upprörd.
"Tvinga mig inte att sätta hänglås på din dörr nattetid", svarade Narcissa rappt.
Sedan avslutades snabbt det lite skämtsamma käbblet när vi närmade oss matsalen.
Jag höll tillbaka ett brett, roat leende och log bara lite artigt.

Skålar med gammeldags vaniljglass, hemlagad kolasås och en bit kladdkaka stod framdukat på våra platser.
Vi slog oss ner under tystnad och väntade så att vi alla började äta samtidigt.
Ytterligare samtal av tidigare sort kom från våra fäder och vi åt lugnt och stilla vår dessert. Det var riktigt gott, men jag började bli otålig att få den stela middagen överstökad.

Efter att ha diskuterat tjänstemän på ministeriet en god stund beslöt sig Lucius och pappa att de skulle ta en konjak framför brasan i salongen.
Narcissa och mamma valde att gå till en annan salong för att småprata lite, kvinnor emellan.
Jag och Draco fick lite tid för oss själva igen, men Narcissa gav Draco en skarp blick innan hon ledde mamma till ett finrum, där de tydligen skulle avsluta middagen med en kopp te. Det var uppenbart att hon inte ville att vi skulle ta oss allt för stora friheter igen.
"Jag har föresten en födelsedags-present åt dig", sa Draco när vi blev ensamma i den stora entrén.
Jag mötte hans blick.
"Har du?"
"Det är väl klart att jag har... Jag trodde att dina föräldrar skulle ha ett kalas för dig eller nått, men så hörde jag inget mer om det, så jag tänkte att vi kunde ha ett kalas för dig här. Du fyllde ju år för nästan en månad sedan, men mamma gick med på att vi har ett eget kalas för dig här hos oss om någon dag medan du bor här. Fick du kortet jag skickade?"
Jag nickade.
"Jo. Det var fint."
Jag kände mig lite tafatt när folk gjorde en stor grej av min födelsedag. Mina föräldrar gav mig alltid tårta och en present, men jag hade aldrig haft ett kalas.
Inte med gäster och sånt i alla fall.

Draco betraktade mig för ett ögonblick, innan han tog ett milt grepp om min arm och tog med mig till biblioteket.
Innanför dörren i det vackra rummet stannade Draco framför mig och mötte allvarligt min blick.
"Jag borde ärligt talat ha frågat med en gång, men jag var så glad att se dig igen att jag helt tappade bort mig..." började han och såg lite skuldmedveten ut.
"Jag fick ditt kort. Det är helt okej. Jag blir ärligt talat lite generad när folk gör en stor grej av min födelsedag, så ett kort och en present i efterskott är..."
"Det var inte det jag menade", avbröt han mig.
Han tog ett försiktigt och ömsint grepp om mitt ansikte.
"Hur har din sommar varit?" undrade han.
Jag höll hans blick en stund medan han granskade mig, som om han letade efter minsta tecken på att något var fel.
"Den har varit helt okej", svarade jag.
"Okej... Inga obehagliga händelser, inga blåmärken eller något annat?"
Jag skakade lite på huvudet.
"Nej... Mina föräldrar har mest ignorerat mig, så det har varit helt okej."
Draco höll min blick en stund till, som för att försäkra sig om att jag talat sanning. Sedan drog han in mig i en kram.
Jag var överraskad över att han oroat sig så mycket, men det värmde också.
"Jag ska göra vad jag kan för att du ska få vara här så mycket som möjligt", mumlade han, innan han kysste mig på kinden och tog ett steg tillbaka igen.
Jag log lite mot honom.
"Du behöver inte oroa dig så mycket. Mina föräldrar har slutat hemskola mig och de ignorerar mig mest. Det är betydligt bättre än det var innan jag började i skolan."
Han såg inte helt övertygad ut, men log lite i alla fall.
"Så... Vill du ha din födelsedags-present nu, eller tar vi det när vi har ditt kalas här?" undrade han sedan.

När Narcissa kom och letade efter oss satt vi och spelade trollkarlschack. Hon dök upp i dörren och log när hon fick se oss.
"Eveline. Dina föräldrar åker nu. Ska du komma och säga hejdå till dem?"
Draco och jag reste oss för att följa Narcissa ner till entrén.
"Ska vi ha Evelines kalas imorgon, eller behöver vi någon dag till för att förebreda det?" undrade Draco medan vi gick.
Narcissa funderade för ett ögonblick.
"Vi kan nog ha det imorgon. Det vi funderade på fungerar ju, så vi kan göra så..."
Jag undrade vad de hade planerat, men jag antog att de inte tänkte avslöja det.
Min present skulle också få vänta till kalaset, så det var ganska spännande att få så många överraskningar på en gång.

Jag följde med mina föräldrar ut på gårdsplanen när vi skulle ta adjö av varandra.
De kramar jag fick av dem kändes oerhört stela.
"Du ser till att du sköter dig nu", mumlade pappa i örat på mig när han kramade mig.
Det lät nästan hotfullt.
"Absolut", svarade jag utan att tveka.
Han släppte mig och gav mig en nick, som för att visa att han godtog mitt löfte.
Jag följde dem sedan med blicken när de gick längs grusvägen bort från herrgården.

Jag kände när de transfererade sig bort och lättnaden infann sig sakta. Jag tog ett lite djupare andetag, innan jag vände mig mot den upplysta herrgården igen.
I den öppna dörren stod den leende, blonda familjen och jag kände att deras leenden smittade av sig på mig.
Med lätta steg gick jag dit och följde med dem in.
Sommarnatten kändes ljummen där och inte lika kylig som vid Devils Ceep.
Jag tyckte om den friska havsbrisen, men det var också skönt med den lite varmare luften inåt land.
Malfoys herrgård var omgiven av stora skogar, som även de hade sin trolska mystik.
Vi gick till biblioteket allihop och satte oss ner.
Draco och jag fortsatte med vårt schackspel, medan Lucius och Narcissa satte sig med varsin bok i händerna.
Det blev en lugn och mysig stämning med hela familjen samlad.
Även biblioteket hade en stor eldstad som spred ljus och värme i rummet.
Genom det stora, höga fönstret kunde man se skymningen långsamt lägga sig till ro och tittade man noga kunde man se en och annan eldfluga som sömnigt segla runt i den stora trädgården.
Äntligen kändes det som att mitt sommarlov börjar på allvar.