Evelines tredje år på Hogwarts börjar med en hel del omställningar. Ministeriet vägrar tro på Voldemorts återkomst, trots alla bevis som finns, vilket är början på en oroväckande utveckling.
Mörkret smyger sig närmare och Eveline känner att hon beh...
En vag känsla av magi väckte mig följande morgon. Lite yrvaket suckade jag och svängde på mig. Det hade bara varit en blygsam incendio-besvärjelse, så det var säkert någon som tände en brasa eller en oljelampa i huset. Sekunden senare tyckte mig kunna jag ana viskningar och rörelser utanför min dörr. Jag öppnade ögonen och lyssnade noga. En försiktig knackning hördes innan dörren gled upp och lätt ojämn sång hördes. Snabbt satte jag mig upp med ryggen mot sänggaveln. Narcissa tågade sakta in i rummet med en bricka i händerna. Bakom sig hade hon både Draco och Lucius. På brickan som Narcissa bar i händerna fanns några fat, varav ett hade en liten minitårta på med ett ljus i. Ljuset lyste upp hennes ansikte medan hon såg spänt på brickan för att kunna balansera den. Lucius höll hjälpsamt sina händer på hennes axlar för att hon skulle gå rätt då hon tydligen inte kunde släppa brickan med blicken. Draco höll några paket i famnen medan han log roat mot mig. Jag måste ha sett ganska förbryllad ut där jag satt. Stående runt fotändan på sängen avslutade födelsedagssången, innan Narcissa kom fram med brickan till mig och lade den över mina ben. ”Blås ut ljuset och önska dig något”, sa hon glatt. ”Säg inte högt vad du önskar dig bara, för då slår det inte in”, tillade Draco snabbt. Jag kände att kinderna var lite varma efter den smått genanta väckningen och såg osäkert på minitårtan med ljuset. Lucius gick fram till sängbordet och tände lampan där för att det inte skulle bli mörkt när jag blåste ut ljuset. Gardinerna i rummet var ganska tjocka, så trots den ljusa sommarmorgonen så var det rätt mörkt i rummet. Narcissa såg förväntansfullt på mig, vilket tydde på att jag förväntades blåsa ut ljuset ganska omgående. Jag harklade mig snabbt, funderade för någon sekund och blåste sedan ut ljuset. Narcissa klappade kvickt i händerna, innan hon lyfte undan brickan från mitt knä. Draco steg fram och lade presenterna i min famn istället. Sedan slängde han sig över till andra sidan om mig, så att han kunde sitta i sängen bredvid mig. ”Grattis, vännen. Även om det är i efterskott”, sa Narcissa glatt. ”Den är från mig”, viskade Draco i mitt öra, medan han pekade på ett ljusgrönt paket med guldsnöre. Jag var fortfarande lite lätt chockad över väckningen och än mer förvånad när jag såg att jag hade hela fem paket framför mig. ”Du kan börja med det här”, sa Draco hjälpsamt och lyfte ett avlångt, ljusblått paket lite närmare. Jag visste fortfarande inte om jag förväntades säga något, eller om jag skulle tacka dem efteråt, så jag tog försiktigt paketet och började öppna det. Ingen reagerade på det, utan alla verkade vänta med spänning på att få se min reaktion när jag fick fram innehållet. Snart hade jag fått fram en ask och lyfte av locket. I asken låg en uppsättning med skyddsutrustning för quidditch. Armskenor, knäskydd, benskydd och handskar. Allt var gjort i mörkbrunt läder, vilket jag tyckt mig att jag sett på alla spelare under matcherna i skolan. ”Oj”, fick jag fram. ”Skräddarsytt och personligt anpassat. Skolan delar nog ut utrustning till eleverna som spelar i laget, men det skadar inte att ha lite bättre kvalitetsgrejer”, sa Lucius och lät nöjd med det hela, så det var uppenbart vem som köpt uppsättningen. ”Tack så mycket”, sa jag och prövade en av handskarna. Den satt som gjuten efter min hand och var mycket bekväm. ”Ta mitt sen”, sa Draco och puffade till min axel med sin. Jag drog av mig handsken och sträckte mig efter det gröna paketet. I den fanns ett vackert hårsmycke i silver. Det såg ut som en elegant kvist med lite löv och några blommor. ”Det ordnar frisyren själv om man sätter den i håret”, sa Draco stolt och tog det av mig. Han lade det bara mot bakhuvudet på mig och jag kände hur mitt hår mjukt drogs uppåt och kröp ihop i en prydlig frisyr utan ett enda hårstrå på fel. Den vackra kvisten satt sedan över mitt inrullade hår i en förvånansvärt bekväm frisyr. Jag log mot Draco och hans såg nöjd ut. Jag fick ta mig en titt i spegeln senare, för jag kunde inte resa mig nu när jag fortfarande hade en massa saker i famnen. Narcissa räckte mig följande paket med förväntansfull uppsyn. ”Du får så mycket smycken nu så att du behöver ett bra ställe att ha dem på”, sa hon med ett leende. ”Avslöja inte så mycket”, väste Draco snabbt. Narcissa log lite mot honom. ”Hon öppnar ju paketet precis nu och utseendet blir ju en överraskning även om hon kan gissa vad det är”, sa Narcissa mjukt. Jag öppnade paketet och fann ett vackert smyckeskrin. Pärlemorrvitt med blommor och dekorationer i silver. På insidan var det klätt med rosa sammet och det stod på små tassar i silver. ”Det är inte så stort, men jag tänkte att om det är litet och smidigt så kan du ha med det i kofferten utan att det tar för mycket plats”, sa Narcissa och log. Jag nickade och tackade så mycket för skrinet. Följande paket innehöll en söt tröja och nästa låg det en bok i. Sista paketet innehöll en rad vackra fjäderpennor och ett fodral för dem, vilket passade perfekt till skolan. Det fanns även en behållare för bläck, som var läckagefritt. ”Fwooper-fjädrar. Rätt sällsynta, men mycket populära som skrivpennor på grund av sina vackra färger”, sa Draco, vilket stämde. Fjäderpennorna var mycket vackra i grannrosa, orange, grönt och gult. Vissa hade en blandning av färger på sig och några glittrade nästan lite. ”Det var alla paket det. Vill ni äta frukost här tillsammans? Jag ordnade så att det räcker åt er båda”, sa Narcissa och såg nöjd ut. Draco nickade. ”Det kan vi göra.” Narcissa och Lucius log mot oss. De lyfte bort presenterna och ställde dem på ett bord i rummet, medan Draco ställde brickan med frukosten högre upp igen. Vi blev lämnade ensamma i rummet och Draco lutade sig över brickan med godsaker. ”Tårtan är din, men vad vill du annars dela på?” undrade han. ”Vi kan dela på tårtan också. Jag lär nog bli mätt ändå med allt som finns här”, sa jag och lät blicken vandra över små pannkakor, bullar och en skål med fruktbitar. Det fanns även två flaskor pumpasaft och bitar med choklad och bär. ”Så vad tycker du så här långt? Är du nöjd med födelsedagens början?” undrade han och tog en jordgubbe som var doppad i vit choklad. ”Början? Ska man göra mer än det här?” undrade jag förvånat. Draco flinade mot mig. ”Klart att man ska. Vi har mera planerat för dig. Det här är bara presenterna och frukosten. Men resten får du reda på sen. Nu äter vi.” Jag var mållös. Mina föräldrar hade aldrig sjungit för mig och inte hade jag blåst ut några ljus heller. Vi hade haft fika mitt under dagen i köket med tårta och jag hade fått min present. De hade sagt grattis åt mig och så, men inte sjungit. Sedan hade jag fått göra lite vad jag ville resten av dagen och jag var befriad från lektioner och all form av träning. Det hade jag varit nöjd med, så det här var en helt ny nivå. Frukost på sängen, sång, många paket och då hade vi tydligen inte ens börjat. Jag undrade vad de hade planerat för mig medan jag tog för mig av en vaniljbulle med några blåbär på.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
