Barndomsvänner | o.e

73

Nervöst synar jag mig själv i spegeln från topp till tå. Jag kollar på vartenda detalj av min kropp och klädsel. Vill att allt ska vara perfekt, även de små detaljerna på väskan ska vara perfekta samt vartenda hårstrå. Inget litet hårstrå ska sticka ut eller bilda bucklor. Allt ska ligga perfekt.

Jag vill vara så fin jag bara kan inför Oscar och speciellt inför ikväll då det äntligen är dags för den efterlängtade speciella kvällen. Det är dags för balen.

"Du är jätte fin så Bea. Om du ska vara så noga i detalj behöver du förstoringsglas också" skrattar Jakob och placerar sina händer på mina axlar. Hakan lutar han mot översidan av mitt huvud och kollar in i mina ögon i spegeln.

"Men kan jag verkligen ha håret såhär?" Frågar jag suckandes och kollar upp på mitt hår i spegeln med en avskyvärd blick.

Kanske sitter Bullen för långt ner, eller kanske det är för mycket hår  av luggen som hänger löst.

Jag hör hur Jakob suckar tungt. Jag kollar återigen in i hans ögon och han ger mig ett lugnt leende.

"Slappna av Bea, du är fin så och Oscar bryr sig inte om hur ditt hår eller kläder är. Bara han är med dig ikväll så är allt bra. Lägg inte ner energi på onödiga saker "säger Jakob säkert och jag kan inte låta bli att le.

Han kanske har rätt ändå. Jag behöver inte lägga ner energi på massa småsaker som antagligen ingen annan än jag kommer lägga märke till.

"Tack" säger jag.

Lugnet har lagt sig en aning över mig. Men fortfarande känner jag den där pirriga känslan i magen utav nervositet och längtan efter Oscar.

Snart,närsomhelst kommer Oscar plinga på dörren och ta mig till balen då vi två ska ha en underbar kväll tillsammans. Vi har inte träffats sedan jullovet då han faktiskt kom och hälsade på i London i två veckor. Det var hur mysigt som helst och vi hann med en massa skojiga grejer ihop som att besöka Warner Bros studio där delar utav alla Harry Potter filmer har spelats in. Det var riktigt häftigt trots att jag inte är det största Harry Potter fan, för det är nog Oscar.

Återigen kommer jag in på tankar som gör mig nervös. Jag känner ingen på balen mer än Oscar och Ogge då de båda går i samma klass. Förmodligen finns det några person jag känner till och har sett innan. Men inga jag känner. Men för mig gör det inget då jag tänker spendera tiden på balen med Oscar. Där han vill gå går jag. Det är ju ändå hans bal. Det är hans sista dagar med sin klass innan de tar studenten så jag förstår mycket väl ifall han vill spendera tid med sin klass också.

Mitt i mina tankar hörs rignsignalen från dörrklockan. Ljudet ekar genom lägenheten min farmor äger. Vårt gamla hus är sålt och vi har inte längre tillgång till det. Det känns lite konstigt att vi inte längre har ett eget hus här i Sverige, i landet där jag bott och växt upp i under hela min barndom.

Återigen avbryts mina tankar men denna gången utav farmor som ropar på mig att Oscar är här. Utan att jag märkt det är inte Jakob längre inne i rummet utan nu hörs hans röst ifrån hallen vilket tyder på att han gått för att hälsa på Oscar. Hur länge har jag stått och tänkt och varit inne i min egna värld?

"Kommer" ropar jag till svars.

Jag kollar återigen på mig sjölv i spegeln. Min kropp täcks av en havsblå klänning utan band.  Klänningen matchar Oscars havsblåa slips. Över brösten på klänningen är det detaljerat med diamant liknande detaljer. Min handväska är vit och matchar mina vita klackarskor. Håret mitt är uppsatt i en låg knut där luggen hänger utanför i lockar. Frisören satte även dit pärlor i håret.