Barndomsvänner | o.e

28

Det har gått en vecka sedan konserten, en vecka och fyra dagar sedan jag och Oscar blev tillsammans. Tiden har gått fort. En vecka har känts som två dagar.

Jag har förlåtit Julia, men om hon blir sur på mig sådär någon mera gång så kan hon glömma att jag förlåter henne. Hon har gjort så allt för många gånger mot mig. Tyvärr.
Juliaoch Märta hängde med mig hem till stugan från torsdagen till lördagen. Vi hade det väldigt mysigt faktiskt. Vi grillade vid havet, badade , gick långa promenader på kvällarna och spelade spel.

Idag är det tisdag, som sagt en vecka sedan konserten. Om en timme ska jag träffa Oscar, han sa att jag skulle komma hem till honom då. Kanske har han saknat mig de här få timmarna vi har varit ifrån varandra. Eller så hade han bara tråkigt och ville ha någon att umgås med.

Jag och Oscar har inte berättat något än för våra familjer att vi är tillsammans. Egentligen vet jag inte varför. Men det har bara blivit att vi inte sagt något om det.

Jag gick ut från rummet och ner till köket för att ta någon frukt. Klockan är ändå runt fem och jag har inte ätit något sedan lunch. Oscar sa att jag får äta hos honom , och det gör jag gärna för dom har alltid sådan god mat hemma.

Idag har vädret bestått utav regn, regn & mera regn. Det ända jag har gjort är att sitta och kolla på Netflix och spelat brädspel med familjen.  Det är så typiskt våran familj, alltid när det är dåligt väder och vi är i stugan så spelar vi brädspel. Men det är mysigt.

"Värst vad du ser glad ut i.." Började Jakob men avbröt sig själv. Hans blick fastnade på något annat än mina ögon, lite längre ner. På min hals.Jag stelnade till. Jag vet precis vad han såg.

Jag drog snabbt mitt hår så de hängde över ena axeln. I hopp om att täcka halsen.

Igår sov Oscar hos oss , mamma och pappa var inne hos Oscars föräldrar hela kvällen. Jakob var hos en kompis så jag och Oscar såg på film och myste i mitt rum. Jag kysste honom, han kysste mig. Kyssarna blev allt mer intensivare och han kysst mig längs halsen, jag gjorde detsamma på honom. Han lämnade ett sugmärke på mig, jag lämnade ett på honom. Men inget annat hände. Vi gjorde inget mer.

" Bea vad har du  gjort ? Vad har du missat att berätta?" Han kollar chockat på mig. Jag förstår att han blir chockad. Det finns typ inga killar här i stugområdet som jag umgås med, förutom Oscar.

"Jag brände mig på locktången " ljög jag och vände tillbaka in till mitt rum, allt för att slippa denna pinsamma situation. Men Jakob följde efter mig. Han stängde igen dörren och satte sig på min skrivbords stol. Han rullade ut den så han satt mitt emot mig som satt i min säng.

"Ljug inte för mig, tror du inte att jag vet hur sugmärken ser ut eller?" Säger Jakob med ett flin på läpparna. Jag känner hur mina kinder hettas till och Jakob flinar större.

"Men jag ljuger inte jag brände mig på min platt .... Eh locktång menar jag" säger jag i ett försök om att han ska gå på det. Men jag misslyckas då jag alltid fumla till det som nu, då jag höll på att säga plattång. Fast än att jag vet att han inte kommer gå på det.

"Bea seriöst vem är killen?" Jakob kollar leendes mot mig. Jag skakar på huvudet åt honom. Men han släpper inte blicken från mig.Han ger sig aldrig.

"Seriöst vilka killar finns ens här som du umgås med, , jag hoppas verkligen inte du typ tagit någon ramdom snubbe bara för att få ett ligg" säger Jakob allvarligt. Ett skratt lämnar mina läppar. Han kollar oförstående mot mig. Tror han på allvar att jag skulle göra något så vidrigt?

"Jakob jag skulle aldrig ligga med någon ramdom snubbe , vad tror du om mig" säger jag med en äcklad min. Jakob bara flinar och rycker på axlarna.

" Men vem fan har gjort ditt sugmärke då? För du har ju inte äns haft lockigt hår på ett par dagar, sorry lill sis men du suger på att ljuga " Jakob flinar mot mig. Jag suckar. Han har tyvärr rätt, jag är urdålig på att ljuga.

"Okej jag ger mig, det är ett sugmärke. Nöjd nu" svarar jag och suckar en aning.

"Men jag har ju sagt det hela tiden, jag vill veta vem killen är" säger Jakob allvarligt.

"Okej fine jag och Oscar är tillsammans" säger jag. Mina kinder är en aning nyans rödare. Jag rodnar.  Men jag orkade inte höra hans tjat mera.

Jakob kollar chockat mig mig sedan dyker ett stort leende upp på hans läppar. Ett leende jag inte kan tyda.

" jag visste att ni skulle bli tillsammans en dag, faan va cjut" flinar Jakob. Min rodnad har ännu inte lagt sig. Det är oerhört jobbigt.

"Ja men gå ut nu" suckar Jag fram och slänger en kudde på honom. Han skakar bara flinandes på huvudet och lägger kudden i sitt knä.

"Jag går inte förens jag fått svar på alla mina frågor" säger han stolt.

"Men ge dig, ut nu" säger jag med en sur ton. Jag orkar inte med honom mera.

"Okej jag ska ut men svarar bara på en till fråga"

"Men säg frågan då"

"Äch skit samma du kommer bara bli mera sur ifall jag ställer den så jag går nu"  säger Jakob roat och reser sig upp från stolen för att sedan gå ut genom dörren i mitt rum. Jag väntar tills han har gått ut innan jag ger ifrån mig en suck och lägger mig raklång ner i sängen. Ibland är han bara så jobbig.

Jag börjar genast le när jag kom på att jag ska över till Oscar ikväll. Nu har jag verklige börjat förstå det som alla som är kära säger, att man blir beroende av att vara med personen hela tiden. Det stämmer. Jag har någon slags längtar efter Oscar så fort han och jag är på olika ställen. Det kan ibland vara jobbigt, men också skönt. För ni vet känslan när man träffar personen man saknat, den känslan går inte att beskriva men jag gillar den.

När klockan slår sex beger jag mig över till Oscar. Jag springer med snabba steg genom våra två tomter fram till deras dörr. Regnet får mig att springa , wow det är inte många som får mig att göra det.

I väntan på att någon ska öppna kollar jag ner på mina byxor. Var de rätt val med ett par håliga boyfriend jeans, jag kanske skulle behållt mina mjukisar på. Men jag vill ju ändå vara fin inför Oscar. Mer han jag inte tänka innan dörren flög upp.

"Heej" säger jag med ett leende på läpparna. Oscar ler tillbaka.

"Hej finaste" säger han och drar in mig i en kram. En varm känsla sprider sig inom mig så fort han rör vid mig.

"Oscar förlåt för hur brutalt ful jag är idag men jag orkade inte sminka mig och..." Oscar avbröt mig och tog tag i min hand. Han kollade allvarligt in i mina ögon.

"Säg aldrig så om dig själv igen, du är fin med eller utan smink. Du behöver inget smink , du är så jäkla fin utan det. Snälla lita på mig" säger Oscar allvarligt.  Jag känner hur en tår sakta faller ner ur mitt öga. Ingen har någonsin sagt något så om mig, att jag är fin utan smink. Jo mamma förstås. Men det känns äkta från Oscar. Han drar in mig i en till kram som jag genast besvarar.

"Oscar du är så fin, jag vet inte vad jag ska säga jag blev helt rörd av dina ord" säger jag med tårar som rinner ner för kinderna. Det är blandade tårar, både lyckotårar och sorg tårar.

"Du behöver inte säga någontin, bara ta in det jag sa och lita på mig" säger Oscar och drar handen över min rygg.

Något Oscar inte vet, eller ingen vet detta för jag har inte vågat säga det till någon. Jag har alltid haft komplex över min kropp, över mitt utseende. Jag kan bara in ta in när någon säger till mig att jag är fin, jag vet att de bara säger så för att vara snäll. Dom kanske menar det, men det känns inte alltid så. Jag tycker verkligen inte att jag är fin, vissa dagar är jag finare än andra dagar. Men tyvärr så mår jag dåligt över mitt utseende. Men Oscars ord får mig att känna mig en aning vacker, för hans ord känns så äkta.

•••
Jag kände att jag var tvungen att uppdatera lite här, för jag vet att ni blir glada då och jag älskar att göra er glada!

kram på er alla och ha en bra lördag!<3