Barndomsvänner | o.e

40

Dagarna gick och blev veckor. Veckorna gick och blev en månad. Idag är det en månad och en vecka sedan jag såg Oscar. Sedan jag kramade honom och grät i hans famn. Jag saknar honom otroligt mycket. Aldrig trodde jag att saknaden skulle bli såhär stor eller att saknaden skulle göra såhär ont. Tiden har gått fort fram samtidigt som den gått långsamt.

I början umgicks jag mycket med kompisar. Men nu den senaste veckan har jag bara suttit här hemma och inte gjort någonting. Det har fått mig att känna saknaden efter Oscar ännu mera. Det har inte gått en dag utan att jag fällt en tår pågrund av att jag saknar honom.

Han hörde av sig varje dag. Var det inte på sms så ringde han vanligt eller på FaceTime. Men han har slutat höra av sig. Det har gått ett par dagar och jag har inte hört någon ting av honom. Inte ens ett ynka litet sms har jag fått. Jag har hört lite från Ogge och Felix. Dom har iallafall svarat på mina sms. Men Oscar har inte gjort det. Jag har flera sms som är levererade men som jag inte fått något svar på. Detta gör mig så oerhört ledsen. Jag förstår inte vad jag har gjort för fel. Varför ignorerar han mig? Detta har gjort att smärtan från saknaden har blivit värre. Om Ogge och Felix kan höra av sig borde väll Oscar kunna det. Det är ju inte så att han jobbar mer än dom direkt.

Jag bestämmer mig för att skicka iväg ett sms till Ogge, han svarar åtminstone mig.

Jag 14.37

Hej hur är det? Vet du vad Oscar håller på med? Han har slutat höra av sig och han svarar inte på mina sms? Har jag gjort honom något fel?

Ogge 14.39

Med mig är det bra, hur är de själv?
Bea lyssna, Oscar kommer förklara för dig, det har hänt endel grejer här men Oscar ringer och förklarar imorgon, vi har mycket att göra idag.Oroa dig inte han har inte glömt dig, han älskar dig <3

Älskar han mig? Pffft varför dissar han mig då och varför kan han inte själv tala om att han älskar mig? Jag förstår verkligen inte.

Min mobil vibrerar igen och jag kollar ner på den. Jag hade hoppats på att Oscars namn skulle lysa upp skärmen men så var det inte.Det var Märta.

Märtha 14.41

Det är fest hos Adam ikväll, Julia ville inte gå kan inte du gå med mig?? Snällaaaaaa

Fester är inte min grej. Men samtidigt vill jag inte sitta hemma ännu en kväll och gråta över att jag sakna Oscar och även gråta för att han dissar mig. Jag orkar inte det längre. Det kanske vore bra att komma på lite andra tankar ikväll. Om festen är allt för hemsk kan jag ju alltid gå hem.

Jag 14.45

Jah är på, när är den?

Märtha 14.45

19.00, men kom hem till mig nu så kan vi fixa oss tillsammans :)

Jag 14.46

Jag ska bara äta, kommer sen :)

Jag går ner till köket där jag vet att mamma står och gör maten. En liten senare lunch och tidigare middag blev det idag.

"Eh mamma kan jag sova över hos Märtha ikväll " frågar jag och tar en tomat ur skålen på bänken. Att nämna något om festen tänker jag inte göra. Bara av att säga ordet fest hade fått mamma att ge mig utegångsförbud typ.

"Ja visst kan du det, det var länge sedan ni träffades" säger mamma och rör om i såsen.

"Ja det var det, men jag går upp och packar nu då" säger jag och går tillbaka upp till mitt rum.