Barndomsvänner | o.e

Bonus kapitel

Jag vaknar upp med armarna kring en varm midja. Hennes bara hud ligger tätt emot mina bara armar och det får min mage att pirra av lycka. När jag öppnar ögonen ser jag världens vackraste tjej, Bea. Hennes hår ligger slarvigt i en knut på huvudet vilket gör att hela hennes vackra ansikte blottas. Den lätt solbrända hyn, de små fräknarna på hennes näsa, de ljusrosa fylliga läpparna. Ja allt blir synligt. Hennes mörka långa ögonfransarna vilar lätt mot hennes kindben och hennes läppar putar lätt, som alltid när hon sover. Tänk om varje morgon var såhär underbar. Att vakna upp brevis tjejen man älskar.

Ett leende sätter sig på mina läppar och jag pussar Bea mjukt på kinden. Hon gnyr till och rör sig en aning men vaknar inte så jag bestämmer mig för att gå upp och skämma bort henne med en lyxig frukost.

Bara om några timmar måste hon till Arlanda för att flyga tillbaka till England och jag vill verkligen att de sista timmarna ska vara så underbara som möjligt. Jag vill visa för henne hur mycket hon betyder för mig.

Väl nere i köket sitter mamma med en vit kopp i handen med rykande te i samt en ostmacka ligger på bordet. Hon läser dagens tidning men när jag stiger in i köket blickar hon upp på mig och ler. Glatt hälsar jag godmorgon och går till kylskåpet för att ta fram ägg, smör och mjölk.

"Godmorgon Oscar, vad kul att du är på bra humör igen" skrattar mamma lyckligt och sörplar på sitt te. Jag ler och tar fram resten utav ingredienserna till pannkakor.

Jag googlar upp ett recept på amerikanska pannkakor och börjar enligt receptet med att blanda de torra ingredienserna såsom mjöl, socker, bakpulver och salt.

"Så vad var det som gjorde dig på så dåligt humör igår?" Frågar mamma medan jag rör om de torra ingredienserna som jag precis mätt och hällt upp i den röda bunken.

Med ens blir jag osäker på vad jag ska svara. Hur ska jag få det att låta bra?
'Jag och Bea bråkade men nu är allt lugnt'.
Det skulle kunna funka men då hade mamma undrat om vad vi bråkade om och det hade lett till att jag skulle försäga mig om att jag blev drogad. Jag vill inte göra henne orolig i onödan. Jag mår ju bra nu och det är allt som räknas. Men hur ska jag svara på frågan.

"Eh alltså " börjar jag och min hjärna försöker förbrilt komma på något bra att säga.

"Ehm jag och Ogge har ju arbetat rätt mycket med skoluppgifter så jag var väll trött antar jag" säger jag, en aning nervöst. Hoppas på att hon ska gå på lögnen.

Jag skriver in koden på min mobil och läser på receptet vad jag ska göra härnäst. Och jag gör det som står på receptet. Jag fokuserar mest på smeten jag blandar ihop. Om jag kollar på mamma, speciellt i ögonen så kommer jag inte kunna ljuga. För jag suger verkligen på det. När jag ljuger för någon får jag skuldkänslor direkt när jag möter personens blick.

"Jasså, men känner jag dig rätt så blir du inte så sur och aggressiv när du är trött!" Säger mamma bestämt.

Jag suckar, hon ska alltid vara så envis. Men hon har rätt och hon känner mig alldeles för väl för att jag ens ska kunna ljuga.

"Men igår blev jag visst det" säger jag och försöker slinka undan flera frågor.

Jag har tillslut gjort klart smeten så jag lägger en klick smör i stekpannan medan jag väntar på att den ska bli varm så man kan börja steka.

"Oscar kan du inte berätta för mig vad som tyngde dig igår? Har du och Ogge bråkat? Du var ju där väldigt många dagar. Jag förstår om man då kan tröttna lite på varandra och bli småsura" säger mamma allvarligt och lägger sin hand på min axel.