Barndomsvänner | o.e

19 - lycka

När Katia kom in märkte hon direkt att något inte stämde. Kanske var det för att vi alla stod spänt och kollade på när Omar öppnade dörren. Istället för att vara på olika ställen i rummet så det ser mera chill ut.Eller kanske hon rent utav kände alkohol doften, om det ens doftar så mycket?

Efter att vi sagt hej kollar hon frågandes mot oss. Ingen av oss gör någonting. Vi bara står där och väntar på vad som ska komma skall.

"Vill jag ens veta varför ni beter så underligt?" Säger Katia och stänger igen dörren. Vi kollar osäkert mot varandra innan våra blickar hamnar på Katia igen.

"Ehh" "jag tycker vi beter oss normalt, lite trötta bara" säger Felix och förmodligen gör han en fejk gäspning.

" hur fan fick ni tag på alkohol?" Säger hon argt och kollar besviket på oss alla.

"Vem har sagt att vi har druckit alkohol ?" Frågar Omar. Han försöker låta så oskyldig som möjligt.

"Tror ni inte att jag känner doften ,    när ni pratar och gäspar och allt vad ni gör så känner man tydligt alkohol " börjar Katia.

"Sedan står ni alla helt stela som att det är något ni döljer , så berätta. Hur fick ni tag på alkohol?" Frågar hon skarpt och kollar mot oss alla. Jag slår ner blicken i marken. Detta var nog inte så bra idé trots allt. Oscar och Ogge ville ju egentligen inte från början. Så tekniskt sätt är det Mitt, Felix och Omars fel.

"Ehm"säger Oscar nervörst och kliar sig i nacken.

"Jag och Oscar köpte, jag vet att det var dumt gjort men vi är inte alls påverkade jag lovar. Vi ville bara ha lite kul och" säger Ogge och avbryter då jag började prata.

"Om du ska skälla på någon så är det oss tre" sa jag och pekade på mig , Felix och Omar.

"Vi typ övertalade dom " sa Omar skamset och Katia kollade besviket på oss alla.

"Jag är glad att ni berättade sanningen, men det är er allas fel inte bara tre av er. Oscar , Ogge jag trodde faktiskt ni var smartare än att köpa ut alkohol. Men jag förstår er, alkohol är spännande. Det tyckte jag med i er ålder. Bara ni inte är bakfulla till morgon dagens konsert så är det lugnt" säger Katia och vi alla spricker upp i ett leende.

Katia verkar vara så förståelig och hon är oerhört snäll. Eftersom klockan passerat två så kände vi alla att det är dags att bege sig till sin säng och sova. Omar och Katia gick in i sitt run, Oscar och jag gick in i vårt rum. Han stängde dörren bakom oss samt låste den.

Under tystnad gjorde vi oss iordning för natten. Jag bytte snabbt om till min allt förstora T-shirt innan jag gick in på toaletten för att ta bort mitt smink och borsta tänderna.

Efter 10 minuter låg vi båda i sängen. Fortfarande tysta, antagligen är han trött. Men själv är jag faktiskt inte ett dugg trött.

" är du inte heller trött?" Frågar Oscar mig. Precis som han läst mina tankar. Han vänder sig så han ligger på sidan. De blå gröna ögon möter mina och jag kan inte låta bli att le. Han är så fin, så vacker.

"Jag är faktiskt pigg" säger jag och han nickar. Fortfarande med blicken fäst i mina ögon.

"Ska vi göra något galet?" Frågar Oscar mig och jag kollar frågandes mot honom vilket gör att han brister ut i skratt.

" nej nej jag menar inte så" säger han efter att vi lugnat ner oss från skrattet.

"Vad menar du då?" Frågar jag och han ger mig ett busigt flin. Fortfarande förstår jag ingenting. Han reser sig från sängen och går till min sida, sträcker ut sin hand till mig.