Barndomsvänner | o.e

25

I väntan på att killarna, alltså the fooo ska uppträda som förband stod vi spänt och väntade bland alla fans till One Direction och the fooo i folkmassan. Det står minst tusen personer här just nu,om inte mer. Vi står nästan längst fram och alla står som packade sillar. Det är varmt, oerhört varmt. Men det är värt det, det är ju inte varje dag man får se One Direction live.

"Hörrni måste ni sura så mycket på mig" sa jag och vinklade huvudet åt Julia och Märta. De båda stod på min vänstra sida, Märta i mitten och Julia till vänster om Märta.

"Det tar lite tid att smälta detta, du är tillsammans med personen vi dag in och dag ut drömmer om att bli tillsammans med. Och för mig tycker jag bara det är roligt för dig, men att du höll er vänskap hemlig så länge fattar jag inte" Märta  kollar sorgset mot mig. Jag vet att det var fel att inte berätta något om att jag känt Oscar sedan tidigare. Men att jag inte berättat om att vi blev tillsammans är ju inte så konstigt, då vi blev tillsammans för mindre än en vecka sedan.

"Det är bara fegt av dig att hålla sånt hemligt" snäser Julia till mig. Hon har verkligen blivit sur på mig. Märta är bara besviken på mig. Men hon trycker inte ner mig, inte så som Julia gör.

"Vi blev tillsammans i fredags natt, inte för flera år sedan" muttrar jag surt då jag börjat tappa tålamodet på Julia ska vara så negativa till allt.

"Så du var med dom i Norge också? Utan att såga ett ända ord till oss?" Julia säger det med en arg ton på rösten. Att hon är avundsjuka märks då hon inte är glad för min skull alls, utan hon bara trycker ner mig. Jag förstod att det kunde bli så att de skulle bli avundsjuka eller något liknande. Men nu har Julia hållit på att trycker ner mig ända sedan vi var klara med meet and greeten. Jag tycker det börjar gå över gränsen nu.

"Ja det var jag, har du något problem med det eller?" Svarar jag med ganska så arg ton på rösten. Jag har verkligen tröttnat på att lossas vara glad när hon gör mig arg.

"Ja tänk för att jag har det" svarar Julia.

"Det är väll inte så konstigt att jag har det när vår bästa vän total dissar oss och inte bryr sig om att säga sanningen till mig, du vet hur mycket killarna betyder för mig, för oss och sen går du och blir tillsammans med han" Julias ögon har nästan svartnat av ilskan. Jag förstår inte hur hon kan bli så arg på mig för detta. Hur hon orkar lägga så mycket energi på det. Jag trodde faktiskt hon skulle reagera lite bättre iallafall.

"Du kan inte bli arg på mig för att jag bli kär i honom och han i mig, man kan inte styra kärlek" jag kollar surt mot Julia när orden väller ut ur min mun. Julia bara blänger på mig, men säger inte ett ord. Kanske vet hon inte vad hon ska svara på det.

Märta står tyst och inte säger ett ord. Hon står inte på någons sida. Det är bra att hon håller sig utanför bråket, det sista jag vill är att gräla med alla tre. Om en är utanför bråket kan den personen alltid hjälpa till att lösa bråket.

"Bea har rätt, du kan inte klandra henne för det" säger Märta. När hon säger de orden får de mig att må bättre. Dom orden gör mig glad.

"Så du står på Beas sida nu eller?" Snäser Julia. Jag kan fortfarande inte förstå hur hon kan bli så sur över detta. Men som sagt, när hon väl blir sur. Då är hon riktigt sur och då vill man inte vara i närheten utav henne.

"Jag står inte på någons sida, men jag tycker du börja gå lite över gränsen ,Julia. Snälla kan ni båda lägga ner nu så vi kan ha det roligt och njuta tillsammans av konserten?" Säger Märta och kollar allvarligt mot oss båda. Det kommer inte bli lika roligt att stå här och kolla på en konsert när man är sur på sin vän som står en meter , om inte mindre ifrån en.