Barndomsvänner | o.e

49

"Bea du kommer älska frukosten, världens godaste nutella, pannkakor och sirapen är så så god" sa Omar exalterat när vi var påväg till matsalen där frukosten ska serveras. Varje dag är det frukostbuffé från klocka 07.00-12.00.

"Fan va gott de kommer bli" svarade jag, minst lika exalterat. Om det är något jag älskar är det hotellfrukost. Där finns verkligen allt och lite till.

"Jävla gottegrisar" skrattade Felix och puttade mig löst i sidan. Jag knuffade han lätt tillbaka.

"Det kom från rätt mun" skrattade Oscar. Vi andra flikade in på hans skratt, så rätt har han.

Matsalen var stor, väldigt stor. Det var en stor guldkrona som hängde ner från taket i mitten utav salen. Fullt med kristaller och ljus-behållare i guld med vita ljus i. Det var stora långa bord, men någon slags vita dukar på som hängde ända ner till golvet med guldiga fransar i kanten. Stolarna var i vitt tyg med guldrosett på ryggen.  Längs långsidan, var det stora fönster. Utsikten var magisk, massa stora byggnader syntes. Jag var mållös, gapandes stod jag och granskade hela rummet.

Precis intill höger från ingången där vi nu stod är ett långt bord med samma slags duk. På bordet är all frukost utplacerad, allt från frukt, till prinskorv , till pannkakor , till äggröra och mycket mera.

"Gillar du det?" Sa Ogge med ett leende på läpparna. Jag kollade chockat mot de alla fyra killarna och Katia.

"Gillar? Ja älskar det, men detta måste ju kosta alldeles för mycket?" Sa jag frågandes. Dem alla log bara mot mig. Oscar tog tag i mina händer, hans grönblåa ljusa ögon mötte mina gröna ögon. Min mage pirrade bara utav se honom.

"Jag vill ge det bästa till min prinsessa" säger han och kysser mig lätt på kinden. Mina kinder blir varmare och jag rodnar lätt. Han är verkligen gullig.

Men det får mig att må sämre, jag måste berätta om kyssen för honom. Han förtjänar sanningen. Han förtjänar någon bättre än mig.

"Oscar ville verkligen att du skulle få se de finaste i New York, detta är helt sjukt vilket fint hotell vi fick tag på" säger Katia stolt. Jag ler mot Oscar som nöjt ler tillbaka. Finaste killen, varför skulle jag ställa till allt?

Resten av dagen spenderas ute på New Yorks gator. Vi hinner med en massa grejer som att shoppa, åka upp i frihets gudinnan, kolla på minnes platsen av world trasade center, ha picknick i central park och äta kvällsmat på en resturang. Det är verkligen sjukt vilken mäktig stad New York är, verkligen så man ser på bilder fast ännu mäktigare i verkligheten. Om man kan bli kär i en stad så är jag verkligen det.

Timmarna går och det blir natt. Jag vrider och vänder på mig, gång på gång i sängen. Ingen sida känns bekväm och täcket ligger obehagligt klistrat mot kroppen.

Jag drar bort täcket från kroppen med en suck och sätter mig upp. Det är för mycket tankar i mitt huvud för att kunna sova.

Mina ögon landar på jordens finaste skapelse, Oscar. Han ser så lugn och fridfullut där han ligger och sover. Hans ögonfransar vilar lätt mot hans kindben. De smultron rosa läpparna är ihop stängda och han har täcket högt upp mot ansiktet. Så har han alltid haft det ända sedan han var liten.  Det är gulligt. ( som på bilden till kapitlet)

Försiktigt tar jag min mobil som låg på laddning, 04.23 visar den. Jag smyger fram till min resväska och tar fram mina adidas mjukis byxor, en vit T-shirt och en vit Svea kofta. Kläderna sätter jag snabbt på mig över mina underkläder.  Håret sätter jag upp i en slarvig knut mitt på huvudet.

Med mobilen i högerhanden och mina vita vans på fötterna går jag ut från hotellrummet och mot hissarna som ska ta mig till receptionen. Jag behöver frisk luft, behöver rensa tankarna och samla mord för att berätta om kyssen för Oscar. Jag kommer göra det till en för stor grej, det var bara en kyss. Den betydde verkligen inget för mig, allt jag tänkte på var Oscar när den okända killens läppar låg mot mina.

Säkerhetsvakten öppnar porten åt mig och ger mig en hälsning genom att le och nicka lätt med huvudet. Jag ler svagt tillbaka och tackar honom innan jag går ut. Trots att klockan inte är så mycket är det ändå ganska varmt ute,
Men mörkret ligger fortfarande över staden.

Jag bestämmer mig för att gå till central park, bara gå runt i parken och försöka få några positiva tankar i huvudet.

Innan jag vet ordet av det har det blivit ljust och fler och fler personer fylls på i central park.
Men jag har inte mordet till mig att gå tillbaka till hotellet, jag har intalat mig själv att nästa gång jag möter Oscar ska jag berätta om kyssen. Jag är inte redo för att berätta det, men jag måste.

~Oscars perspektiv~

Mina ögonlock känns tunga som bly. Försiktigt öppnar jag dem och blinkar ett antal gånger för att kunna se något i rummet som är relativt mörkt på grund utav rullgardinerna. Jag vänder mig om och tror jag ska se min fina flickvän. Men platsen är tom.

Snabbt sätter jag mig upp i sängen. Felix och Omar ligger och sover, men Ogges säng står tom. Kanske de var hungriga och gick ner tidigare till frukosten.

Den idén försvann snabbt när jag hörde en spolning och sedan toalett dörren som öppnades, ut kommer Ogge. Han möter min blick och kollar frågandes in i mina.

"Vad?" Frågar han.

"Vart är Bea?"'frågar jag rakt på sak. I denna stund har jag börjat bli orolig. Varför skulle hon lämna rummet utan oss?

"Är hon inte i rummet?" Frågar Ogge. Jag skakar snabbt på huvudet. Oron inom mig kryper.

"Kolla om hon smsat" säger Ogge och går till sin säng där han tar fram sin mobil. Jag gör som han, dock är jag redan i min säng så jag tar upp mobilen från laddaren. 07.37.

"Inget sms" suckar jag.

"Inget här heller" säger han bekymrat.

Jag klickar på luren Bea<33 i telefon listan och lägger telefonen mot örat. Signaler efter signaler hörs, men inget svar. Jag suckar och lägger på när röstbrevlådan kommer fram.

"Hon har gått ut, hennes skor är inte här" säger Ogge där han står endast i kalsonger i "hallen". Varför skulle hon gå ut? Såhär tidigt på morgonen? Hon har varit så nere de senaste dagarna, jag är så orolig att något har hänt henne eller att något kommer hända. Hon har liksom varit så frånvarande. Kanske behövde hon lite frisk luft. Bara inget hänt henne, min fina Bea.

•••

Förlåt om de blev lite stavfel, skrev ihop detta lite nu ikväll. Kom nyss hem från stallet så har inte hunnit rätta den, men tror ni förstod de jag skrev ändå haha!

I nästa kapitel kommer lite mera hända ;)